Att Magdalena Andersson ljuger mycket är inte en nyhet för någon och inte heller att det är många små lögner hon kläcker ur sig samt ett antal stora och riktigt fula lögner. Kanske tänker du som läser detta direkt att det här är ett tråkigt ämne. Du vet redan hur illa det är ställt och det finns inget nytt jag kan påpeka för dig som du inte redan känner till. Det är bara så tjatigt. Alla vet ju att hon ljuger mycket så det är en banal sak att påtala.

Jovisst. Men nu är min fokus riktad mot de socialdemokratiska väljarna. Jag undrar på varför de inte har vett att uppskatta ärlighet. Och jag tar för givet att de inte allihopa kan vara så korkade att de inte kan upptäcka motsägelser, faktafel och medvetna vilseledningar. Självklart är en del av dem bara korkade, men en mer eller mindre stor andel av dem måste ha en viss tankeförmåga.
 
Så, varför väljer de att vetskapsvägra? Varför väljer de att låtsas som om osanningar vore sanna? Vad är det som driver dem att vilseleda sig själva; att vägra ta in fakta?
 
Jag ska inte föreslå ett svar på denna fråga. För det kan jag inte. Jag kan inte läsa en annan människas tankar. Jag vet inte vad det är som föregår -- respektive inte föregår -- i de enskilda socialdemokraternas medvetanden när de låtsas som om partiledaren talar sanning.

Magdalena Andersson är inte den förste socialdemokratiske partiledare som far med lögner, fast hon kanske är den av dem som ljuger mest. Göran Persson var bufflig, men fick saker gjorda. Han slirade på sanningen ibland, men han höll inte på med lögner och manipulationer så som Mona Sahlin gjorde. Stefan Löfvens karaktär var att ducka och låtsas som om han ingenting visste och ingenting kunde förutse eller ana sig till. Han såg inte saker komma.
 
Efter Persson har Socialdemokratin bara haft en enda någorlunda rakryggad partiledare. Men han mobbades bort från jobbet av den socialdemokratiska pressen. När Håkan Juholt kläckte ur sig någon liten groda, alltså bara en dumhet inte en lögn, så blev det jätterubriker i medierna av det. När Löfven och Andersson kläckte ur sig grodor så blev det inga rubriker alls.
Den socialdemokratiska pressen gillar inte partiledare som likt Juholt huvudsakligen håller sig till sanningen. Och av någon märklig anledning så verkar i stort sett alla sossar ha just de åsikter för dagen som Aftonpravda etcetera matar dem med.
Varför har de inte vett att istället uppskatta ärlighet?
 

 
Facebookgruppen Politisk debatt