Judarna är fortfarande kanariefåglarna bland oss; deras sociala trivsel eller utsatthet i vårt samhälle fungerar så som kanariefåglarna tidigare fungerade i gruvorna; när onda gaser spreds så plågades och dog kanariefåglarna. Det var signalen som gjorde att gruvarbetarna visste att det var farligt att stanna kvar i gruvan. Denna analogi mellan judars och kanariefåglars lidande så som varande allmänna varningssignaler har gång på gång visat sig fungera. För när ett samhälle är på väg att förruttnas så eskalerar hatet mot judarna.
 

Grundorsaken till att nationalsocialister sedan 1920-talet hatar judar är att de uppfattar judar som exponenter för kapitalism. Det beror i sin tur på att kristendomen och islam ofta har förespråkat förbud mot räntor och inskränkningar av räntor och utlåningsverksamhet, medan judendomen inte har varit lika negativ mot sådan god liberal marknadsverksamhet.
 

Den andra orsaken till att nationalsocialister hatar judar är religiöst grundade konspirationsteorier som har sina utgångspunkter inom både kristendom och islam. Detta beror på att judendomen är den ursprungliga abrahamitiska religionen, som kristendomen och islam har utvecklats ur. Medan judendomen begränsar sig till att gälla för det inom deras mytologiska tro "utvalda folket", så har de två senare abrahamitiska grenarna utvidgats till frälsningsrörelser för hela mänskligheten.
 
Det är därför som kristna och muslimska judehatare har utvecklat en psykologiskt kollektiv projektionsmekanism mot judar; de tillskriver falskeligen judarna målet att verka i det fördolda i syftet att uppnå världsherravälde därför att kristendomen och islam bär på ett mindervärdeskomplex. Det är ju de själva som     helt öppet och tydligt     missionerar för att frälsa hela mänskligheten, vilket judarna inte gör. Och många kristna och muslimer skäms för detta tilltag, eftersom de vet att den judiska mytologin är abrahamismens ursprung.
 
De skäms också över stamkrigen, stölderna, röverierna och bedrägerierna, pogromerna, korstågen, inkvisitionen och kolonialismen, samt slaveriet som utfördes och hanterades av både kristna och muslimer. Och den falska ursäkten är att det egentligen var judar som låg bakom allt elände.
 

Den tredje orsaken till att nationalsocialister hatar judar är rasism. Rasism är ju alltid en synnerligen primitiv variant av kollektivism. Och rasismen mot judar har en enkel infallsvinkel eftersom judarna själva har den mytologiskt grundade trossatsen att deras religiösa identitet går i arv.
(Ortodoxa judar tror att deras folkligt-religiösa identitet ärvs på mödernet, alltså från det kvinnliga ursprunget.)
 

Det svenska och det europeiska judehatet frodas idag främst bland muslimer, marxister och radikala socialdemokrater. Men hur kommer det sig att så många marxister idag hatar judar? För så har det ju inte alltid varit.
 
På Marx tid riktades den marxistiska rasismen främst mot slaver och romer. Och inom klasstänkandets ram så riktades de marx-rasistiska premisserna mot det så kallade "trasproletariatet". Fortfarande efter Andra Världskriget så var Sovjetunionen under Stalins ledning välvilligt inställd till att judarnas hemland Israel återupprättades i det palestinska området. (Detta ändrades under Chrusjtjovs ledarskap.)
Notera att Palestina aldrig var ett land, lika lite som Skandinavien eller Anatolien eller Baltikum eller Makedonien eller Levanten eller Dalmatien var det. Sådana geo-historiska namn är enbart namn på geografiska områden som kan bestå av flera länder, eller ingå i ett eller flera länder.
Varför har det marx-rasistiska tänkandet ändrat karaktär?
 

Orsaken till att så många marxister idag hatar judar är att de har övertagit det nationalsocialistiska konspirationstänkandet, eftersom nationalsocialismen fullständigt krossades som statsbärande ideologi 1945. De kollektivister som nu tänker hat-konspiratoriskt om kapitalismen och judarna     som till exempel Göran Greider och Jan Guillou     hittar därför idag lättare intellektuellt bränsle inom den marxistiska idétraditionen än inom de nationalkonservativa reströrelserna. Och dagens socialdemokrater påverkas av denna negativa trend.
 

Socialdemokratin har visserligen också varit smittad av rastänkande och judehat. De svenska socialdemokraternas första ungdomsförbund (som fanns innan SSU) bröt sig ut ur moderpartiet och blev först ett kommunistparti och sedan ett nationalsocialistiskt parti som är det enda nationalsocialistiska partiet i svensk historia som har haft mandat i riksdagen. Men det är minst lika viktigt att veta att socialdemokratin har haft ett fåtal starka profiler som har bekämpat nationalsocialismen och judehatet.
 

Den svenske socialdemokratiske filosofen Alf Ahlberg skrev redan 1934 i boken Tysklands Ödesväg att nationalsocialismen är en "subjektivitetskult". Och den engelske socialdemokraten Eric Blair visade i fictionboken 1984 hur totalitära ideologier som nationalsocialism och marxism övervakar, kontrollerar och manipulerar de egna medborgarna så att de kan tro att "krig är fred" och "frihet är slaveri".
 
Socialdemokratins kanske allra viktigaste förgrundsgestalt, Eduard Bernstein, dog året innan nationalsocialismen krossade Weimarrepubliken. Men två år dessförinnan gick han öppet ut med budskapet att han ångrade på att han hade tagit avstånd ifrån sin egen judiska börd. Så, socialdemokratin har haft flera goda företrädare. Men inom den svenska socialdemokratin idag tynar dessa insikter bort.
 

Låt oss läsa och reflektera över detta erkännande i Jewish Daily Bulletin anno den 3:e februari 1930: "Eduard Bernstein, noted German Socialist and founder of the European Revisionist Socialists, who will celebrate his 80th birthday on January 16, declared today that although he had left the Jewish faith 50 years ago he was proud to remain a Jew.
 
'At that time I surrendered to the discipline of the Socialist Party which recommended that its members leave the churches. The Jewish Socialist also had to leave Jewish religious institutions, although this was very painful to me. Today I could not possibly leave the persecuted Jewish people. I have always fought for Jewish rights and have demanded a Jewish National Home in Palestine, but not a nationalistic state. I am a Poale Zionist and a true Jew.'
 

Bernstein ville att Israel skulle grundas, och att det skulle vara ideologiskt icke-nationalistiskt, vilket innebär att araber och andra individer och folkslag skulle kunna leva där fredligt och fritt precis så som demokratin Israel fungerar idag. Cirka 20 procent av Israels befolkning är idag araber. De är muslimer, druser, judar, agnostiker och gudsförnekare.
 
Ahlberg, Blair och Bernstein förkroppsligade de mest humana premisserna som någonsin har förekommit inom socialdemokratin. Idag har de ersatts av judehatare, som här i Sverige till exempel Mona Sahlin och Margot Wallström.
 

Och inom de borgerliga partierna i Sverige idag är inte den liberala ideologin tillräckligt levande. Inom Moderaterna kantrar liberalkonservatismen mot konservatism bort från liberalismen och inom Liberalerna kantrar socialliberalismen mot socialism bort från liberalismen.
 
Det är därför som de goda liberala argumenten till försvar för förnuft och fredlig marknadsekonomi vissnar samtidigt som det marxistiska och socialdemokratiska hatet mot judar ökar. Vårt samhälle ruttnar och judehatets utbredelse beror på denna förruttnelse.

Denna artikel kan diskuteras i: