debattsidan.nu
ARTIKLAR      KRONOLOGI      ÄMNEN

Av Helge Eyser, 1 september 2020


 
Det är dags att ta
tillbaka välfärden

 
”Vi ska ta tillbaka kontrollen av välfärden” – säger Magdalena Andersson.
LOs vallaffish för Socialdemokraterna 2022

LO bedriver valkampanj för
Socialdemokraterna, med krav
på "en stärkt välfärd".

Det är vad socialdemokraterna ska gå till val på. Vad hon menar med det är att de förhatliga privata aktörerna ska förbjudas att gå med vinst.
 
Anledningen är den av socialdemokraterna själva genomförda reformen där privata aktörer fick möjligheter att agera inom skola, vård och omsorg. Nu basunerar partiet istället ut att de vill ta tillbaka kontrollen över välfärden.
 
Argumentet är att det inte är rimligt att ”riskkapitalister” får ta del av den offentliga kakan, genom att många skolor och vårdinrättningar drivs av börsnoterade företag. Enligt deras logik är det hemskt att ”miljarder av skattepengar” hamnar i fickan på aktieägare. De anser att det tar resurser ifrån den offentliga sektorn.

 
Förluster i välfärden
Istället borde man tala om förluster i välfärden! Om nu riskkapitalister anser att det är värt att satsa pengar på sådant som privata skolföretag, så innebär det att de förväntar sig utdelning. Det är ju inte välgörenhet de satsar pengar på! Om de nu kan få ”miljarder” i utdelning på sitt satsade kapital, borde man då inte tala om att Socialdemokraterna vill ha förluster i välfärden; att mer skattepengar slösas bort inom offentliga institutioner. För offentliga institutioner har ju inget incitament att ”gå med vinst” eller att spara pengar!
 
De får en budget att rikta in sig på. Skulle de effektivisera sin operativa verksamhet och få ett överskott, så skulle det bara innebära att de nästa år får mindre att röra sig med. Det finns heller ingen garanti att de skulle bli bättre än de privata, även om de skulle få mer pengar.
Visserligen finns det privata företag som missköter sig, men även offentligt styrda företag gör det. Och en fördel med usla privata aktörer är att de kan konkurreras bort. Usla offentliga aktörer blir vi inte lika enkelt kvitt.

 
Ett enormt bidragssystem
Klassiskt inbunden pappersbunt som budgetproposition

Bidragen utgör en stor
del av statsbudgeten.

I Sverige finns det ett enormt bidragssystem, ett bottenlöst bidragsträsk som mer eller mindre inbjuder till lättja och fusk. Människor kan få sin försörjning genom bidrag hela livet ut. Vissa kategorier, som man kan benämna ”bidragsentrepenörer” kan till och med bli rika på att söka bidrag. De vet att utnytttja systemet, både med alla de personliga bidragen som finns och med de många bidragen till olika slags organisationer.
 
Fusket med bidrag är omfattande och risken att åka dit är minimal, eftersom myndigheter inte samarbetar effektivt, eller inte alls. De hindras bland annat av ett helt förfelat hänsynstagande till ”den personliga integriteten” och de får inte ens samköra sina register i syftet att haffa brottslingar.
 
Fängelsestraffen är låga och kraven på återbetalninar är meningslösa, därför att pengarna har försvunnit. 18 miljarder är en summa som nämns, men den summan är troligen lågt räknad.

 
Politikerna låtsas
”Arbete ska löna sig”, sägs det. Men tyvärr lönar det sig ofta inte att arbeta, eftersom nästan alla partier avstår ifrån att strama åt det generösa bidragsträsket. Att kräva att människor ska göra rätt för sig är som att svära i kyrkan.
Att sedan politikerna låtsas som om de vill göra det mer lönsamt att arbeta, spelar ingen roll. För det får ju ingen effekt i verkligheten när de inte gör något åt eländet. Runt 1,1 miljoner människor i Sverige kan inte försörja sig själva, eller fördriver tiden med låtsasjobb. Och arbetslöshetsstöd som är tänkt att bara gälla i runt ett år, kan förlängas hur många år som helst med hjälp av några låtsaskurser. Det finns inget krav på att de arbetslösa ska vara villiga att ta lägre betalda arbeten än tidigare, eller att de ska omskola sig. Så kravlöst fungerar även socialbidragen.

 
Bidrag till nonsens
I Sverige får ett helt kluster med så kallade folkutbildningsorganisationer bidrag. Fusket med antalet deltagare är utbrett och konsekvenserna små ifall de åker dit. Man kan dessutom säga att det i flera fall handlar om förtäckta partibidrag till vänstern, där ABF är en av vinnarna.
Dessa ”utbildningar” fungerar som ett vuxendagis, där det i mer eller mindre grad handlar om att ge bidrag till fullvuxnas hobbyaktiviteter.
På universiteten går det åt mer och mer pengar till nonsensutbildningar, såsom ”genusforskning” och ”kritisk rasteori”, som helt saknar någon praktisk nytta. MUCF, ger miljarder åt organisationer som ska ”arbeta mot rasism, antisemitism och fobier av alla de slag”. Ofta handlar det om inbillade sådana.

 
SIDAs slöseri
Diktaturhjälpsmyndigheten SIDA

Diktaturhjälpsmyndigheten

SIDA är ett exempel på en organisation som har i uppdrag att slösa så mycket som möjligt av budgeten. SIDA har inget krav på att miljarderna till u-länder ska få något långtgående resultat eller att verksamheten ska göra en hjälpsam skillnad. Det är vanligt att den stjälper mer än den hjälper. En hel procentandel av BNP slängs ut oavsett om det leder till något konstruktivt eller ej.
Någon uppföljning av detta slöseri är tyvärr ovanligt. En artikel i en seriös nyhetstidning hävdar att runt 25–30 procent av biståndet går till att göda korruption. Flera projekt som är till för att hjälpa fattiga tas istället över av korrupta tjänstemän och politiker. Dessutom kan de konkurrera ut inhemska etablerade industrier.

 
Bidragsmiljonärer
Kommunisttidningen ETC

Ehrenbergs bidragsblaska
konkursar rejält ibland.

En annan stor bov, som suger ut skattebetalarna är presstödet. Det är en guldgruva framför allt för socialistiska redaktörer, som till exempel bidragsmiljonären Johan Ehrenberg och tidningen Dalademokratens chefredaktör Göran Greider, som försörjs just av de förhatliga privata företag som de vill avskaffa.
 
Tidningar med borgerlig inriktning nekas inte sällan presstöd, samtidigt som röda tidningar kan överleva genom stödet. Och även politiska organisationer får stöd, framförallt de av dem som är väletablerade. Den största vinnaren i bidragssverige är dock den onödiga och gigantiska byråkrati som krävs för att administrera vansinnet. Där arbetar icke-produktiva personer med oförskämt höga löner i en typ av parasitära arbeten som är värre än enbart låtsasjobb.
Ja, listan kan tyvärr göras lång över det sanslösa slöseriet med skattemedel som finns i vårt nutida Sverige.

 
Avskaffa förlusterna i välfärden!
Nej, om vi ska ta tillbaka den äkta välfärden måste vi avskaffa förlusterna i just den påstådda "välfärd" som vänstern vurmar så mycket för. Vi måste ”dränera bidragsträsket”. Vi måste sluta att slänga bort miljarder och åter miljarder av bidrag till improduktiva organisationer, som skapar just de problem som de får bidrag för att bekämpa.
Att ta tillbaka den äkta välfärden är att göra det lönsamt att arbeta; att sänka skatten för människor och företag som skapar riktiga arbeten och värden. Inte att låta skattebetalarna försörja horder av människor och institutioner, med bidrag i alla dess former; som inte skapar något värde alls. En sådan god reform skulle dessutom kunna finansiera nödvändig infrastruktur.

 
Magdalena Andersson
Magdalena Andersson

Hon vill slösa mer.

Tyvärr är den enda lösningen som de regerande svenska politikerna har, att höja skatten och att höja bidragen, inte att stoppa det förskräckliga slöseriet av medborgarnas och företagens inbetalda skattepengar. Nu måste vi blottställa problemets kärna genom att erövra det språkliga problemformuleringsprivilegiet; det måste bli slut med toleransen av det sjuka slagordet "stoppa vinsterna i välfärden"; istället måste vi ta tillbaka den äkta välfärden genom att prata om förlusterna i den påstådda välfärden.
 
Samma Magdalena Andersson som när hon tillträdde som finansminister, sade att ”ladorna är tomma” är nu statsministern som vill införa ännu ett kostsamt och icke-produktivt bidrag till svenska barnföräldrar. De utlovas två veckors extra semester för 30 miljarder.
Ironiskt nog vill hennes regering införa en beredskapsskatt för de rika, för att rusta upp försvaret. Med andra ord är det samma regering som å ena sidan vill förbjuda privata företag att ta ut vinster i de offentligt beställda verksamheterna och å andra sidan vill ösa ut miljarder på slöserireformer samtidigt som den vill införa en ”beredskapsskatt” för de ”rika” för att rusta upp försvaret.
 
Nej, det får vara nog. Sverige måste få en kompetent regering.[1]

 
* * *

 
Denna artikel kan t.ex. diskuteras i:
Politisk debattgrupp från höger till vänster
 

Det går också bra att kommentera artikeln här. Vi kan publicera din kommentar om den innehåller läsvärda synpunkter. Mejla till admin @ debattsidan.nu [2]


 
[1]

Denna artikel har tidigare publicerats på Helge Eysers blog.


 
[2]

Mejl till admin @ debattsidan.nu blir sällan lästa, så väntetiden innan en kommentar publiceras kan bli lång.


 
 
ARTIKLAR      KRONOLOGI      ÄMNEN