Announcement

Collapse
No announcement yet.

Vad är avundsjuka?

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Vad är avundsjuka?


    Den 23:e November publicerade jag ett startinlägg med titeln ”Dålig fördelningspolitik” i channeln ”Politik”, i delchanneln ”Välfärdsstaten”. En läsare, AndersF, svarade på mitt inlägg. AndersF tyckte att mitt inlägg var besynnerlig, då den inte verkade handla så värst mycket om just ”fördelningspolitiken”. AndersF hade en poäng. Titeln på startinlägget var inte representativ för innehållet i tråden. Min avsikt med att skriva startinlägget ifråga hade varit att tydliggöra ondskan hos det psykologiska fenomenet avundsjuka. Så kärnan i min tråd stämde inte riktigt överens med titeln. AndersF föreslog mig att jag borde skriva ett startinlägg som handlar om just ämnet avundsjukan och inget annat, ifall det är just det ämnet som låg mig varmt om hjärtat.

    Nu har jag äntligen fått a-let ur vagnen och, en och en halv månader senare, skrivit just ett sådant inlägg.

    Så – vad är egentligen avundsjukan. Och varför säger jag med emfas att avundsjukan är en form av ondska?

    Låt oss försöka gå till väga induktivt. Låt oss föreställa oss några konkreta exempel på avundsjuka och försöka utröna deras särskiljande egenskaper.

    Den kanske mest berömda/ökända varianten av avundsjukan är socialisternas fördelningspolitik. Socialister söker ut de mest ekonomiskt framgångsrika individerna i samhället och inriktar sig på att ta deras pengar ifrån dem. Höginkomsttagarna och de rika är måltavlorna för socialisternas fördelningspolitik.

    Ett annat exempel på avundsjukan är den socialdemokratiska utbildningspolitiken. Denna variant av avundsjukan uttrycktes i Olof Palmes beryktade uttalande att ”Vi får inte låta barnen lära sig i sin egen takt, därför att då kommer somliga barn att lära sig mera än andra”. Att skolorna inte lär barnen så värst mycket är själva meningen enligt de ansvarige för utbildningspolitiken!

    Ytterligare ett exempel på avundsjuka, i en liten skala åtminstone, är dramat som emellanåt utspelar sig i en sandlåda där två småbarn leker. Det ena barnet bygger upp ett tämligen stort sandslott – och det andra barnet blir sur och sparkar sönder det.

    Ytterligare ett exempel på avundsjuka utgörs av somliga feminister, som spyr ut galla över vackra fotomodeller – som inte har begått något annat brott än att just skylta med sin fysiska skönhet.

    Ett berömt exempel på avundsjukan från litteraturens värld är karaktären Iago i Shakespeares pjäs Othello. Iago blir avundsjuk på sin goda vän Othello därför att Othello har ett lyckligt äktenskap med en attraktiv kvinna. Iago förstör med flit Othellos lyckliga tillvaro genom att lura i honom att hans hustru har varit otrogen mot Othello. Iago lyckas övertyga Othello om detta till den grad att Othello mördar sin hustru. (Efteråt kommer sanningen fram och Othello hämnas mot Iago - men Othello blir aldrig lycklig igen.)

    Dessa fem vitt skilda exempel på avundsjuka – kan vi hitta några gemensamma nämnare hos dem? Tja, till att börja med handlar samtliga dessa exempel på avundsjuka om att förstöra för en människa som har lyckats med att uppnå något värde.

    Vi kan ta exemplen i baklänges ordning. Iago vinner ingenting själv på att förstöra för Othello. Förstörelsen av Othellos lyckliga tillvaro är ett självändamål för Iago.

    Feministen som spyr galla över vackra fotomodeller vinner ingenting på förtalet. Att göra ner de där vackra tjejerna, som antagligen är mera vackra än feministen själv, det är bara ett självändamål. Det är fråga om ren och skär illvilja.

    Den lilla bråkstaken som sparkar sönder sin lekkamrats sandslott vinner inget på det. Han erhåller ju inget eget sandslott bara för att han raserar den som hans kompis har lyckats bygga. Bråkstaken är endast ute efter att förstöra för någon annan.

    Vad ska vi säga om Olof Palme och socialdemokraternas utbildningspolitik? Jag skulle säga att det egentligen handlar om en sorts raffinerad sadism. För att hindra att somliga barn lär sig mera än andra så inriktar sig välfärdsstatens skola på att med flit bromsa och frustrera de mest intelligenta, mest vetgiriga barnen – så att det slutar med att dessa inte lär sig mera än de trögaste barnen. Detta förfarande innebär att de intelligenta, vetgiriga barnen utsätts för en svårartad psykologisk tortyr. Sunda barn brinner nämligen av en iver att lära sig så mycket som möjligt om den där underbara verkligheten omkring dem. Tio års påtvungen intellektuell stagnation är ren psykologisk tortyr för dessa barn. Det är inte att undra på att så många unga i dagens Sverige mår så dåligt att de hänger sig till alkohol- och drogmissbruk för att dämpa ångesten!

    Det sista exemplet på avundsjukan ovan är socialisternas fördelnings- och skattepolitik. Men skulle lätt kunna göra misstaget att inbilla sig att detta exempel blott och bart handlar om simpel girighet. Men nej, även här handlar det om att förstöra andras lycka som ett självändamål. Socialisterna roffar nämligen sällan åt sig de rikas pengar för sig själva. Och röveriet gör egentligen ingen nytta för andra människor hellre. När socialisterna tar pengarna från de mest framgångsrika företagarna och kapitalisterna blir produktionen lidande. Samhällets ekonomi blir sämre än den annars hade blivit. Samtliga medlemmar av samhället förlorar välfärd på det hela. För socialisterna är det ett självändamål att beröva de där lyckliga ostar som de rika utgör sina stålar!

    Så – den som är avundsjuk vill beröva någon annan, framgångsrik människa de värden som hon har lyckats förvärva. Och berövandet av andra deras värden är ett självändamål för den avundsjuke. Filosofen Ayn Rand kallade detta fenomen, avundsjukan, för ”hatet mot det goda för att det är det goda”. Ett värde, vilken art av värde som helst, är nämligen något som är gott. Det är något som gagnar livet. Pengar, intelligens, kompetens, skönhet, lycka – samtliga dessa saker som i mina exempel ovan var föremål för de avundsjukas förstörelselusta – samtliga dessa saker gagnar livet på något vis.

    Så – den som är avundsjuk är fylld med hat. Hon hatar det som gagnar livet. Vilket antyder klart och tydligt att hon hatar livet. Den som är avundsjuk är fylld med hat. Hon hatar det omkring henne som är ett uttryck för livskraft. Innerst inne längtar hon efter död och förintelse.

    Och somliga avundsjuka individer försöker åstadkomma denna ”dröm” i verkligheten. Hitler, Lenin, Stalin, Mao (Läs om Mao Zedongs ondska här: Sanningen om Kommunistkina och Den "nya människan" i Kina .), Pol Pot – samtliga dessa moraliska monster drevs av avundsjuka till att försöka åstadkomma massförstörelse i verkligheten.

    Avundsjuka är ren och skär ondska. Den utgör ett slags dödsdyrkan och förstörelselust. Förstörelse för förstörelsens egen skull. Ayn Rand skrev en gång en lång essä med titeln ”The Age of Envy” (på svenska ”Avundsjukans tidsålder”). Denna essäs tema var att vår tidsålder, d.v.s. det sena 1900-talet, är präglat av en grasserande avundsjuka. Avundsjukan breder ut sig överallt i vårt moderna samhälle. Politiken, skolorna, konsten, det dagliga umgänget, överallt. Utbredningen av avundsjukan är en yttring av filosofins inflytande på vårt samhälle. Den moderna västvärldens filosofi har kännetecknats av de besläktade idéerna egalitarianismen och nihilismen. Avundsjukan är motsvarigheten inom psykologin till dessa två filosofiska principerna. När egalitarianism och nihilism lärs ut vid samhällets samtliga utbildningsanstalter - och därifrån sprider sig vidare ut i samhället via kulturyttringarna och massmedierna – då förfaller de sämsta människorna i samhället till den avundsjuka som dessa två filosofiska principer inspirerar.

    Min hypotes är att den som är avundsjuk motiveras, när hon handlar i syfte att förstöra, av en lust att ”bevisa” att hon är i stånd att åstadkomma åtminstone något. Hon är inte i stånd att skapa det värde som hon förstör. Men hon ”bevisar” med sin förstörelsehandling att hon klarar av någonting i alla fall. Hon tröstar sig med sin förmåga att förstöra.

    ”Jag är inte fullständigt värdelös och patetisk!” inbillar hon sig själv då hon förstör det som hon ej klarar av att skapa.
    Last edited by henriku; 05-21-2021, 02:30 AM.

  • #2
    Du använder begreppet förstörelselusta några gånger i ditt startinlägg. Och du gör det på rätt sätt. Jag vill haka på med påpekandet att förstörelselusta är exakt vad ondska är i rent psykologiskt avseende. (I det djupare kunskapsteoretiska avseendet är ondska vetskapsvägran och i praktisk handling är ondskans resultat förstörelse.)

    Jag anser dock att AndersF hade helt fel i sin kritik av ditt inlägg om välfärdspolitiken. Din rubrik Dålig Fördelningspolitik var helt korrekt där. Men, det är ju bra att du fick incitamentet att också skriva det bredare inlägget om avundsjukans identitet, varmed du startade denna tråd.

    Comment

    Working...
    X