Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kan status ge lycka?

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Kan status ge lycka?

    KAN STATUS GE LYCKA? - DEL 1

    Andra skribenter här på Newsmill [Jag skrev urspsrungligen denna essä på hösten av år 2009 som ett inlägg på nätdebattsajten Newsmill.] verkar ta det för givet att status, d.v.s. en människas ställning i andra människors ögon, utgör ett värde. Jag håller inte med dem. Jag tror inte ett dugg på idén att status i sig kan göra en människa lycklig. Jag skall försöka förklara varför jag tycker så i denna artikel.

    Kan status göra en människa lycklig?

    Denna fråga kan inte besvaras genom att man tar reda på huruvida det finns människor som både innehar status och som samtidigt rålar vara lyckliga. För att besvara denna fråga måste man ta reda på huruvida det finns några människor som är lyckliga därföratt de innehar just status i sig. Min uppfattning är att innehavet av status som sådan aldrig kan göra en människa lycklig. Status kan förekomma tillsammans med lycka, men den kan inte orsaka lycka. (Med status menar jag ”anseende i andra människors ögon”.)

    Jag anser att man bara kan bli lycklig om man gör något bra - d.v.s. något som innebär att man faktiskt förtjänar lycka. Men människor som gör sig förtjänt av lycka får då ofta anseende "på köpet". Det hon då har gjort för att förtjäna lycka är den eventuella orsaken både till både anseendet och till lyckan. Det är därför som det går att hitta många exempel på människor som åtnjuter både anseende och lycka samtidigt.

    Men att man blott och bart skaffar sig status i andra människors ögon - och att man sedan baratar det för givet att det förhållandet innebär att manockså harförtjänat det där anseendet - det kan inte göra någon lycklig. En uppblåst, självförhärligande typ är väl aldrig verkligen lycklig?

    Den filosofiska principen här är existensens primat versus medvetandets primat. Medvetandets primat - att en människa bara inbillar sig att något är fallet, d.v.s. att något är ett faktum - det gör inte att det där något blir till ett faktum. Fakta är fakta, oavsett vad människor tror om dem.

    T.ex. - att ett litet barn tror på jultomten gör ju inte att jultomten faktiskt existerar. Och barnet blir i längden mindre lyckligt om föräldrarna tutar i det att jultomten existerar. Barnet kommer ju förr eller senare att upptäcka att tomten trots allt faktiskt inte existerar. Och då blir barnet besviket. Och tron på tomten ger upphov till osunda inbillningar hos barnet. Som t.ex. inbillningen att verkligheten är sådan att barnet bara behöver önska saker som det vill ha - så kommer en snäll gubbe från Nordpolen att på ett magiskt sätt uppfylla önskningarna - utan att barnet själv behöver anstränga sig.

    Låt oss ta ett konkret exempel på det senare, medvetandets primat, från vuxenvärlden. Anta att alla dina vänner och släktingar säger till dig ”Du är rik.” och ”Du är en miljardär.” och ”Du är en lyckans ost. Du har råd att köpa vadhelst du vill.” Och anta att du i själva verket saknar några medel att tala om. Kommer du att bli lycklig om dina vänner och släktingarlyckas med att inbilla dig att du är en miljardär, och att du har råd att köpa vadhelst du vill? Vad tror du kommer att hända om de lyckas? Du kommer förstås att gå ut och storhandla. Du kommer snabbt att förbruka de modesta besparingar som du i verkligheten har. Sedan kommer du att så småningom att finna att du blivit pank. Och ditt liv kommer att bli miserabel.

    Principen som illustreras här ovan är att inbillningar om verkligheten har konsekvenser. Vilken verklighetsuppfattning du har kommer att avgöra hur du handlar i verkligheten. Om du görfel när du skaffar dig din verklighetsuppfattning, d.v.s. om du skaffar dig en inbillning - då kommer du också att handla ”fel”. D.v.s. du kommer att handla emot dina verkliga intressen. Du kommer att göra dig själv illa.

    Sådana människor som vältrar sig i andras beundran, utan att ha gjort något för att förtjäna den beundran - de luras, eller rättare sagt de lurar sig själva - till att handla ”fel” hela tiden. När de tar de andras beundran på allvar, då överskattar de sig själva. De anser sig vara ”stora” och ”kloka” och ”starka” bara för att andra verkar tro att de är det.

    Diktatorer är ofta sådana typer. Den typiska diktatorn inbillar sig att han är ett geni bara för att alla säger till honom att han är det. Så han överskattar sig själv, och han vidtar dumdristiga, rentav idiotiska, åtgärder som snabbt och enkelt skall lösa något problem. Med katastrofala resultat i verkligheten.

    Mao Zedong, t.ex., satte igång ”Det Stora Språnget Framåt”. Detta pompösa moraliska monster trodde på hyllningarna han syntes få från massorna. Han inbillade sig att just han skulle kunna få fart på Kinas industrialisering genom sådana ”geniala” idéer som att beordra befolkningen att smälta ner sina järnkastruller och övriga järnredskap i små stålugnar i bakgårdarna. Resultatet av ”Det Stora Språnget Framåt” blev den största massvälten i världshistorien. Uppskattningsvis ca. 20 miljoner kineser svalt ihjäl. Desperata svältande bönder bytte barn med grannarna, dödade barnen och åt upp dem (inte ens de svältande föräldrarna förmådde döda och äta upp sina egna barn - så de bytte barnen med grannarna). ”Det Stora Språnget Framåt” var en av de största tragedierna i mänsklighetens historia.

    Och den tragedin orsakades av en mans storhetsvansinne. Och storhetsvansinne är ju blott och bart bara en särdeles extrem form av den där jakten på status. En människa som lider av storhetsvansinne försöker ju framstå som ”stor” i andra människors ögon. Och är det inte just det som samtliga statusjägare försöker göra - de flesta dock i mindre extrem grad än diktatorer som Mao?

    Men inte ens de mäktigaste diktatorerna blir lyckliga av sitt ”framgångsrika” storhetsvansinne/statusjakt. Verkligheten anpassar sig inte till människors önsketänkningar. Mao fick upprepade gånger uppleva hur hans storslagna planer slogs i gruset, och han själv då tvingades till förödmjukande reträtter. Mao ägnade sig åt ett svinaktigt frosseri i lyx för att dämpa sin ångest och för att ”glömma” sitt bottenlösa självförakt. Han sov med dussintals kvinnor. (Och han lär ha smittat de flesta av dem med syfilis!) Han åt massor av ypperliga delikatesser. (Se bara på hur tjock Mao var - han gick minsann själv aldrig hungrig!) Men Mao var också paranoid. Han såg komplotter överallt. Han genomförde utrensning efter utrensning efter utrensning. Han kunde aldrig ha känt någon ro och någon trygghet. Mao var en djupt olycklig människa. Vilket var rätt åt honom!

    Men hur är det ställt med statusjägarna bland ”vanliga människor”?

    Eftersom de inte är lika extrema jägare efter det oförtjänta, är de inte olyckliga i lika hög grad som Mao. Men de är inte lyckliga.



    Last edited by henriku; 06-16-2020, 07:28 AM.

  • #2
    KAN STATUS GE LYCKA? - DEL 2

    Ta den unga kvinnan som söker bekräftelse genom att leva ett hejdlöst uteliv. [En annan debattör på Newsmill hade använt en sådan här kvinna som exempel på en människa som sökte lycka genom status.] Hon går ut till de trendigaste nattklubbarna. Hon syns regelbundet med de där täta yuppies som råkar vara mest ”inne” för stunden. Allt för att kamma hem poäng i statusligan. Hon spenderar alla sina pengar på de senaste moderiktiga kläderna. Hon festar loss varje helg. Hon ligger med den man som hon räknar med skall ge henne flest statuspoäng för stunden, och sedan dumpar hon honom när en ”bättre” fångst hamnar inom skotthåll.

    När denna kvinna sedan blir sådär 35 år gammal, och inte längre är så vacker och begärlig - vad blir då hennes behållning av sitt statusmaximerande sätt att leva?

    Hon har inte skaffat sig någon man värd att älska. Hon har inte skaffat sig några besparingar att tala om. Hon har försummat sin karriär, om hon överhuvudtaget har haft ett produktivt arbete. Vad är denna ytliga kvinnas långsiktiga utsikter? Hon har slösat bort sina bästa år på en meningslös jakt på status. Och nu står hon där med skägget i brevlådan s.a.s. Hon har inte uppnått något substantiellt under sitt hektiska liv.

    Hon kanske hade någon skolkamrat som satsade på en mera tillbakadragen och mindre statusfylld tillvaro. Skolkamraten arbetade hårt istället att festa hela tiden. Hon byggde upp ett långsiktigt sparkapital istället för att göra av med alla sina pengar på kläder och krogbesök. Hon satsade på ett seriöst förhållande med en ansvarsfull man. När hon då blir 35 år gammal har hon kommit en bra bit på väg i livet. Hon har en man, hon har avancerat inom ett yrke, hon har en stabil privatekonomi. Hon kan börja skaffa sig barn, hon kan höja sin levnadsstandard utan att hamna i skuld, hon kan känna stolthet över det hon hittills har uträttat och hon kan känna tillförsikt över det hon antagligen kommer att uträtta framöver. Hon har därför lagt grunden till en långt större lycka än hennes statusjägare till f.d. skolkamrat.

    Statusjägaren skaffade sig bara en illusion av framgång - en fasad som byggdes upp i andra människors ögon (d.v.s. i andra människors medvetanden). Hennes mindre anspråksfulla skolkamrat skaffade sig ”the real thing”!

    Anseende som du faktiskt har förtjänat är ”the real thing”. Status - d.v.s. anseende som bara är på låtsas - saknar egentlig betydelse. Oavsett hur många andra människor det är som låtsas med dig. Och oavsett hur hårt du själv låtsas också. Uppblåsta ballonger spricker alltid förr eller senare med ett skräll. Eller så pyser de långsamt ur på ett patetiskt sätt.

    Filosofen Ayn Rand skrev en mästerlig roman om bl.a. hur fåfängt det är att jaga status. Romanen hette Urkällan (The Fountainhead på engelska). Karaktären Peter Keating i denna roman är den ultimata tomma statusjägaren. Om du för ett ögonblick tror på villfarelsen att statusjakt kan vara en väg till lycka, då bör du läsa Urkällan och lära dig något av Peter Keatings tragiska och patetiska öde i den berättelsen!
    Last edited by henriku; 06-16-2020, 07:39 AM.

    Comment


    • #3
      Inom psykologin finns ordet "BEKRÄFTELSE" som har flera undergrupper. BEKRÄFTELSEN kan även vara negativ.
      En av den sociala människans hörnpelare.

      Comment


      • #4
        Svar till #3:

        OK, Ringaren. Jag är inte bekant med begreppet bekräftelse. Jag har ingen utbildning i ämnet psykologi. Och jag har aldrig läst några textböcker om ämnet.

        Menar du att du ej håller med något som jag sade i mitt inlägg? Eller vill du ställa någon fråga om mina åsikter i ämnet status?

        Comment


        • #5
          Det Du skriver om är undergrupp till bekräftelse.
          ​​​​​​Social bekräftelse står på hög pidestal - positiv o negativ. Säg t. ex. "kärlek" o tittar uppåt, "makt" och tittar uppåt, "omtykt" /"hatad" så är de del pos/neg bekräftelse. Det är bara det jag ville framföra. Kan va bra att ha i verktygslådan när man ska beskriva beteenden. That's it - liksom. Status är en undergrupp till bekräftelse. En person med "status" har i den delen tillfredställt sin egen "bekräftelse" .
          Alla sociala individer vill ha så mycket bekräftekse som möjligt. "Makt" lär hos vissa vara den högsta bekräftelsen. Dock olika för olika. 😊
          Intressant då Du i egenbild har en egenbild av bekräftelse - byggd på yttre kollektivs bekräftelse som konfirmerar den åt Dig! (om Du har tur)...
          Status kan man om ha råd - integrera i egenbilden - och öka bekräftelsen hdock behöver denna inte för alla tvunget betyda bekräftelse. - avundsjuka kan förstöra bekräftelsen och då blir det negativ bekräftelse. Tål att tänka mycket på. Vårt ego bygger till stor del på bekräftelser.
          Last edited by Ringaren; 07-02-2020, 03:01 AM.

          Comment


          • #6
            Svar till Ringaren (inlägg #5):

            Hej Ringaren: Jag hoppas du inte misstycker om jag tipsar dig om en riktigt bra bok som till en del berör psykologiska spörsmål (fast boken handlar i första hand om djupa filosofiska frågor, och i betydande mån också om politiska frågor):

            Return of the Primitive (redigerad av Peter Schwartz, innehåller många essäer av Ayn Rand).
            Last edited by henriku; 07-04-2020, 07:10 AM.

            Comment


            • #7
              Min livsledsagarinna och fru är gammal praktiserande leg. psykolog och därtill leg. psykoanalytiker (huv. sak. typ psykodynamisk PDP). Hämtar min kunskap där och tjyvläser hennes i bokhyllan stående kunskap - men även ihop med hennes kollegor i vilda diskussioner.
              Jag är civilingenjör med intresse för matematik och fysik mm - så det blir lite snett ibland. 😁
              Jag har fördelen att se mina variabler - hon kan inte ens berätta varför...........kanske varit bättre om hon varit filosof (av viss sort dvs).

              Vad som förenar är "det disiplinerande medvetandet" som sitter i hjärnan.
              Det odisiplinerande vetandet sitter också där främst till vår fördel dock ibland till nackdel.

              Vad som skiljer är "jaget" - som jag främst skyller på våra föräldrar. 😁
              Last edited by Ringaren; 10-18-2020, 04:39 AM.

              Comment


              • #8
                Svar till #7:

                Jag förstår inte vad du vill säga med inlägget, Ringaren. Kan du förtydliga - ifall du önskar något svar från mig?

                Comment


                • #9
                  Erkännande!
                  Du ställer frågan/påståendet ur ett visst filosofiskt perspektiv som jag är chanslös att ge gensvar på då min kunskap i den filosofin bara är allmän.

                  Låt säga att det utan några teorier finns något som heter "självbekräftelse" som ju eftersträvas av de flesta.

                  Status är en bit/del av självbekräftelsen.
                  Trump är ex. på hur självbekräftelsen kan driva en person långt.

                  Det får duga som svar från mig men fyller på med...

                  Jag har en del prylar bla. denna.
                  Denna min merca ger både lycka och status (egenbekräftelse) i vissa kretsar. En självuppfyllelse som ibland får folk trängas kring den. Handgjord klädsel i connolyläder, krom och exotiska träpaneler, rak sexamed "ös", vita däcksidor, luftfjädrig. c:a 4000 lämnade bandet. 2+2. Folk ringer ofta och frågar omden är till salu. En njutnig att köra hustrun till finrestauranten i, vara på veteranmöten, skönt glida geom mitt Österlen eller ta en sväng till Berlin - där den väcker ännu mera beundran. Detta är status, grabben och ger både hustrun och mig lycka. Dock- de fyra barnen och alla barnbarnen är mkt större! (Tjyvar - den hittar Ni inte!)

                  I'm powered by capitalism!
                  That car by dirty fuel

                  MB 250SE Coupe Automatic 1967
                  Click image for larger version  Name:	FB_IMG_1542358584044.jpg Views:	0 Size:	59.4 KB ID:	1318
                  Last edited by Ringaren; 10-21-2020, 10:47 PM.

                  Comment


                  • #10
                    Svar till inlägg #9

                    Ayn Rand pratade begreppet självaktning istället för självbekräftelse. Och Ayn Rand skilde mellan äkta självaktning och pseudo-självaktning. Pseudo-självaktning är en falsk självaktning. Den är endast en illusion av självaktning.

                    Självaktning är en kombination av själv-respekt och självförtroende. Så en människa som har en stark självaktning har en hög uppfattning om sig själv. Man skulle tro att somliga människor skaffar sig en hög uppfattning om sig själv genom att skaffa sig en prålig bil. En flott Mercedes kan ju imponera på grannarna.

                    Men - man skaffar sig inte en äkta självaktning genom att blott och bart impa på grannarna! En äkta självaktning skaffar man sig genom att göra sig förtjänt av en hög uppfattning om sig själv i sina egna ögon. Om allt som händer är att dina grannar får en hög uppfattning om dig - oavsett orsaken - det bevisar ju inte att du verkligen är så himla bra! Dina grannar kan ju helt enkelt ha fel. För att du skall uppnå en äkta stark självaktning måste du bevisa för dig själv, med ditt eget förnuft och på grundval av objektiva fakta om vad du har åstadkommit i ditt liv, att du verkligen är en "bra människa".

                    Donald Trump - jag tror absolut inte att Trump har en stark äkta självaktning. Vad han har är endast en falsk självaktning - den sortens känsla av att vara "stor" som han får därför att en massa andra människor beundrar honom. Trump är en "tom trumma som skramlar mycket" tycker jag. Och jag är säker att Ayn Rand skulle hålla med mig.

                    Ringaren, om du vill veta mera om Ayn Rands geniala insikter om självaktningsfrågor så rekommenderar jag dig att läsa Ayn Rands roman The Fountainhead. Denna roman heter Urkällan i den svenska översättningen och är utgiven av förlaget Timbro. Jag kan inte hitta Urkällan på Adlibris. Men här är i alla fall en länk till The Fountainhead: https://www.adlibris.com/se/sok?q=ayn+rand+fountainhead

                    Comment


                    • #11
                      Jag har själv renoverat flera bilvrak bl. a. mercan ovan.
                      Jag lovar att just det är en stor del (i detta fall) att den ökat min självaktningen som nog är äkta och gjort mig stolt.
                      Jag renoverade den för mig själv - men om andra gillar den så kallas det väl status. Dock bilen skapar tyvärr även avundsjuka och de tycker väl att jag ska extrabeskattas.... (socialism!)
                      Att se någon som lyckas glädjer mig och beundrar jag.
                      Även i det lilla.

                      Får väl erkänna att det finns saker jag ångrat och sänkt min självaktning. Men balanskontot ligger på plus.

                      Jag är absolut inte perfekt....men nöjd.

                      Får se om jag ger mig tid att läsa refererad verk av Ayn. Tyvärr har jag blivit rätt bekväm efter de sjuttio. Tackar för tipset. Har det i huvudet.
                      Last edited by Ringaren; 10-24-2020, 02:30 AM.

                      Comment


                      • #12
                        Svar till kommentar # 11:

                        Jo, Ringaren. Du har fog för att känna stolthet över att du gjorde ett gediget arbete när du renoverade den där Mercedes. Men då skulle det ha varit det gedigna arbetet som orsakade din stolthet. Inte den där bilen i sig. Om du blott och bart hade köpt den där bilen, som en statusgrej, då hade jag nog inte hållit med om att du skulle ha haft fog för att känna att du var en "stor man" blott och bart för att du ägde en flott bil.

                        Comment

                        Working...
                        X