Announcement

Collapse
No announcement yet.

Välfärdsstaten är ej en rundgång!

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Välfärdsstaten är ej en rundgång!


    Du har antagligen hört det. Moderata politiker har många gånger argumenterat ”Välfärdspolitiken är onödig. Den innebär egentligen bara att det sker en meningslös rundgång. Först får alla betala höga skatter. Och sedan får samma personer tillbaka samma pengar i form av bidrag. Därför kan vi bara ta bort en stor del av välfärdspolitiken och sänka skatterna.”

    De moderata politikerna som kör med detta argument försöker göra saker lätta för sig. Och dessutom har de i grund och botten helt fel!

    Det hemska med välfärdspolitiken är att den inte innebär en onödig rundgång! Det hemska är att välfärdspolitiken innefattar en omfördelning. Staten tar pengar från en del människor och ger pengarna till delvis andra människor. De flesta rika och höginkomsttagare t.ex. får betala in mycket mera pengar i skatt än vad de får tillbaka i form av bidrag och förmåner. Och de flesta knarkare och brottslingar t.ex. får ut mycket mera från staten än vad de betalar in i skatt.

    Det är därför löjeväckande och fegt när moderata politiker påstår att välfärdspolitiken blott och bart är en ”onödig rundgång”. Om de vore ärliga och hade en gnutta civilkurage skulle de istället säga sanningen. Nämligen att välfärdspolitiken är rofferi och parasitism satt i system.

    Staten stjäler pengar från de produktiva för att finansiera de sociala förmånerna. Med vilken rätt? Kom ihåg att en förmån är det som är oförtjänt – eftersom det som är förtjänt är en rättighet och inte en förmån.

    Samtliga ekonomiska värden måste produceras av enskilda människor. Samtliga de ”ekonomiska resurser” som ”samhället” ”fördelar” är skapade av enskilda människor. Var och en av dessa enskilda människor har en rätt att själv behålla det värde hon har skapat. Oavsett om det hon har skapat är mycket eller litet. Egendomsrätten existerar faktiskt – eftersom lagen om orsak och verkan gäller i hela universum – även i produktionen.

    Varken enskilda tjuvar eller tjuvaktiga stater har en rätt att lägga vantarna på det som andra har skapat. Människor är varken slaktdjur eller mjölkkor. Men de behandlas som sådana i välfärdsstaten, och i samtliga övriga sorters kollektivistiska samhällen.

    Det är således en Stor Lögn då sossar säger att välfärdsstaten skapar människovärde. Det är precis tvärtom. Välfärdspolitiken förstör människovärdet.

    När människor lever som handelsmän i ett kapitalistiskt samhälle har de värdighet. De byter värde mot värde. De väntar sig inte att de ska få något från andra – förutom när de erbjuder något lika stort värde i gengäld. De betraktar inte sina medmänniskor som lovligt byte.

    Men i välfärdsstaten råder djungelns lag. Människorna slår sig samman i gäng – som kallar för ”intressegrupper”. Intressegrupperna kämpar mot varandra för att vinna statens gunst. Löntagare mot arbetsköpare. Låginkomsttagare mot höginkomsttagare. Hyresgäster mot villaägare och hyresvärdar. Glesbygden mot storstäder. Bönder mot matkonsumenter. De gamla mot de unga. O.s.v. Alla försöker sko sig på bekostnad av alla. Alla snor från alla.

    Nästan alla rättare sagt. Det finns trots allt en del enskilda människor i välfärdsstaten som är motståndare till välfärdspolitiken. Men tyvärr har dessa – den moraliska minoriteten – idag inte några politiker som företräder dem.

    De måste därför företräda sig själva. De måste tala ut. De måste offentligen fördöma välfärdspolitiken – och det främst på moraliska grunder. Visst kan de påpeka då och då att välfärdspolitiken förstör välfärden. Men ännu viktigare är att påpeka att den är moralisk förkastlig. När man gör det så punkterar man kollektivisternas självsäkerhet. Nästan ingen människa alls, inte ens en inbiten kollektivist, tål att höra att hon är omoralisk. I synnerhet inte när hon verkligen är omoralisk.

    När majoriteten av de intellektuellt aktiva medborgarna börjar förstå att egendomsrätten är en omistlig del av det moraliskt anständiga samhället – då kommer välfärdsstatens dagar att vara räknade.
    Last edited by henriku; 03-15-2021, 11:16 AM.

  • #2
    Jag håller med Henrik om precis allting i hans inlägg, och jag tycker att det är ett viktigt inlägg. Men... jag ogillar det bedrägliga namnet på den stora statsmakten som i omfödelningssyfte använder hot- och våld mot enskilda individer. Jag kallar därför själv den staten för en våldfärdsstat. Mitt ordval ligger så pass nära det vanliga ordet att folk i allmänhet fattar vad det är jag menar.

    Comment


    • #3
      Jo , jag är absolut beredd att hålla med Henriku om att välfärdsstaten är hemsk - om man ser till de exemplen som Henriku tar upp.
      Att ta pengar från goda produktiva medborgare och ge dessa pengar till knarkare och brottslingar låter ju inte alls bra.
      Att ta pengar från goda produktiva medborgare och ge dessa pengar till en femåring med medfött hjärtfel och föräldrar som varit dumma nog att inte spara ihop de 1,425.975 kronorna som operationerna och medicinen kostar låter kanske inte heller bra ?
      Och då dör femåringen - och om man är en person som vill avskaffa välfärdsstaten (fördelningspolitiken) så låter ju det jättebra eftersom femåringens död är den logiska konsekvensen av denna avskaffning.

      Jag tror inte att det är en slump att du i exemplet tar upp "knarkare och brottslingar" istället för "hjärtsjuka femåringar" i din text om välfärdsstatens ondska, Henriku ?

      ( för övrigtbär det så att om man avskaffar välfärdsstaten och "statens stjälande av de produktivas pengar" så kommer alla "knarkare och brottslingar" gå fria på gatan eftersom man då även har avskaffat alla domstolar och fängelser och poliser )

      Comment


      • #4
        Svar till kommentar #3:

        Frågan om hur vi ska handskas med människor som lider nöd utan egen förskyllan (som den där femåringen som lider av medfödd hjärtfel) är enkel. Vi ska låta det vara fritt fram för var och en att hjälpa sina medmänniskor *frivilligt* - medelst frivillig privat välgörenhet. I ett fritt, kapitalistiskt samhälle får det gärna finnas privat välgörenhet. Och *frivillig* hjälp är den enda sortens hjälp som är moraliskt anständig. När staten tar pengar från en människa för i det förmenta syftet att hjälpa en annan är det ju *slaveri*. Den formella definitionen av begreppet "slaveri" är ju "påtvingad tjänande av en medmänniska".

        Kom ihåg en sak Weasel - det är endast i ett sådant samhälle där "de starka" (i detta sammanhang "de produktiva") får åtnjuta frihet som femåriga flickor med medfödda hjärtfel har en chans att klara sig. En femårig flicka med medfödd hjärtfel skulle inte ha en snöbolls chans i helvetet i ett socialistiskt samhälle som Kuba eller Kina eller Vietnam! Frihet ger upphov till ett överflöd av rikedomar - och då brukar de "svaga" klara sig också - medelst *frivillig* hjälp.

        En sak till Weasel - du borde klara av att inse att snacket i välfärdsstaten Sverige om att "hjälpa de svaga" är bara kamouflage för viljan att skada de starka. Syftet med de sociala förmånerna är inte ytterst att hjälpa de svaga - utan att utgöra ursäkter för att pungslå höginkomsttagarna och de rika. Moralläran altruismen handlar om att göra de livskraftiga människorna illa - inte att rädda de nödsakade.

        Comment

        Working...
        X