Announcement

Collapse
No announcement yet.

Simulanterna

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Simulanterna

    Somliga borgerliga politiker talar emellanåt om något som de kallar för ”den inlärda hjälplösheten”. Med detta menar de att välfärdspolitiken vänjer vanliga människor vid tanken att de är hjälplösa varelser, som staten måste omhänderta. Detta mår de vanliga människorna inte bra av. Det ligger nog en del sanning i denna idé – ”den inlärda hjälplösheten”.

    Men jag tror att det ligger mera sanning i en liknande idé, som vi kan kalla för ”den låtsade hjälplösheten”. Denna idé går ut på att en del vanliga människor låtsar att de är hjälplösa – i syfte att rättfärdiga välfärdspolitiken. Hur så?

    Jo, för att ta ansvar för sitt eget liv måste den enskilde människan tänka. Hon måste bekymra sig för sin morgondag, istället för att bara leva för nuet. Men för att en människa ska tänka krävs det att hon anstränger sig, och för att lita till sitt eget tänkande krävs det ett visst mått av mod.

    Men en del människor tycker illa om ansträngningen och ansvarstagandet som krävs för att leva som en självständig varelse. Dessa människor vill helst undkomma behovet av att tänka. De tycker ofta att välfärdspolitiken utgör en utväg för dem. Om bara staten ”garanterar tryggheten” – då kan ju den vanliga människan slippa sådana ”otrevliga” bekymmer som att själv lägga undan pengar till sin egen ålderdom, sin egen sjukvård, sina egna barns utbildning, o.s.v. Detta inbillar sig i alla fall somliga människor. Dessa människor, som vi kan kalla för ”simulanter”, tycker att livet blir lättare för dem själva om bara de vältrar över ansvaret för det på staten.

    För att rationalisera sitt fördärv låtsar simulanterna att de är hjälplösa. De brukar säga att ”En vanlig löntagare har inte råd att själv betala för sin pension, sin sjukvård, sina egna barns utbildning, o.s.v.!” Om man då frågar en simulant ”Men vad har du för rätt att skaffa dig en pension, sjukvård, utbildning med andra människors pengar?” Då brukar simulanten genast byta fot och fräser ”Men jag får ju inte mina sociala förmåner betalda av andra! Förmånerna betalas ju av skattebetalarna – och jag är en av dem!”

    Och visst ligger det en kärna av sanning i det simulanten då säger! Simulanten skulle ha råd att leva ett gott liv i ett fritt, kapitalistiskt samhälle, där han finge betala sin egen pension, sjukvård, egna barns utbildning, o.s.v. Skillnaden skulle ”bara” vara att han fick betala ur den egna plånboken istället för via skattessedeln.

    Så parasitismen är inte i första hand en fråga om pengar. Välfärdspolitikens kärna är inte att de icke-rika parasiterar på de rika (fast det gör de). Parasitismen är i första hand en fråga om tänkande. Välfärdspolitikens kärna är att massor av människor inte gitter att tänka – och för att ändå klara sig parasiterar på de som gitter att tänka.

    De äkta svaga, vars hjälplöshet inte är simulerad eller självförvållad, förlorar i längden på välfärdspolitiken. I välfärdsstaten blir ju vården och omsorgen nedtyngd, och överbelastad, av de otaliga simulanterna. De äkta svaga skulle klara sig bättre med frivillig privat välgörenhet i ett fritt samhälle.

    Det är groteskt. I världens diktaturer finns det modiga människor som riskerar livet i kampen för frihet och självansvar. Men i dagens Sverige finns det fega människor som villigt slänger bort sin frihet och självansvar för ”förmånen” att slippa behovet av att tänka.

    Simulanterna är moraliskt depraverade varelser. Det finns dock en annan sorts varelse som är ännu sämre. Den varelsen är människan som inte själv är rädd för självansvar – men som är rädd för simulanternas ogillande, och som därför inte vågar höja sin röst i protest mot välfärdspolitiken.

    Visst riskerar man att råka ut för andra människors ogillande om man säger öppet att ”Välfärdspolitiken är rofferi och parasitism satt i system.” Visst kan man råka ut för gliringar och sarkasmer om man säger att ”Välfärdspolitiken borde ersättas med laissez-faire kapitalismen.”

    Men än sen då? Friheten är väl viktigare att ha än popularitet?
    Last edited by henriku; 09-19-2020, 02:59 PM.
Working...
X