Announcement

Collapse
No announcement yet.

Den konstiga ekonomiska demokratin

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Den konstiga ekonomiska demokratin

    Är det inte konstigt att samma socialdemokrater som förespråkar välfärdspolitik också förespråkar ”ekonomisk demokrati”?

    Välfärdspolitiken och den ekonomiska demokratin bygger ju på rakt motsatta människosyn!

    Enligt välfärdspolitiken förmår den vanliga lönearbetaren så litet att hon inte klarar av att sköta sitt eget liv. Men enligt den ekonomiska demokratin förmår den vanliga lönearbetaren så mycket att hon borde på något sätt delta i ledandet av samtliga Sveriges storföretag!

    Enligt välfärdspolitiken klarar inte lönearbetaren av sådana saker som att trygga sin egen ålderdom, skaffa sig privat sjukvård, skaffa sig ett jobb och skaffa sig en bostad – med egna krafter. Men enligt den ekonomiska demokratin skall lönearbetaren klara av sådana saker som att bestämma hur alla landets storföretag skall investera, forska, marknadsföra o.s.v.

    Enligt välfärdspolitiken är den vanliga lönearbetaren ett hjälplöst vårdkolli. Men enligt den ekonomiska demokratin är hon någon sorts supermänniska.

    Professionella företagsledare som Percy Barnevik och Leif Johansson finner det svårt nog att leda ett enda storföretag på heltid. Men enligt den ekonomiska demokratin skall en massa amatörer delta i ledningen av hundratals, rentav tusentals, olika företag samtidigt. Och det på sin fritid, vid sidan om sina reguljära jobb. Det är ett lättsinne så att man baxnar!

    Enligt socialdemokratin klarar den vanliga lönearbetaren inte av sitt eget liv, men hon förmår däremot klara av ledandet av landets storföretag. Sanningen är dock den omvända. Vanliga lönearbetare förmår faktiskt att ta ansvaret för sina egna liv. Men de förmår inte att leda landets storföretag – ty det är ett jobb för proffs.

    Det ligger alltid i den enskildes intresse att vara realistisk. Man skall vare sig underskatta sig själv eller överskatta sig själv. Men ska inte fly ifrån ansvaret att ta hand om sitt eget liv. Och man ska inte heller försöka roffa åt sig ekonomisk makt som man inte är kvalificerad till att sköta.

    Den vanliga lönearbetaren borde själv ordna sin pension, sin sjukvård, sin bostad och samtliga sina övriga egna angelägenheter. Hon borde således motsätta sig välfärdspolitiken. Och hon borde också lämna företagsledarna ifred så att de ska kunna sköta sitt. Hon borde därför motsätta sig den ekonomiska demokratin.

    Vad borde den vanliga lönearbetaren kämpa för istället? Det system där de enskilda lönearbetarna får ta vara på sig själva, och där de professionella affärsmännen samtidigt får ta vara på sina företag. Det systemet är förstås laissez-faire kapitalismen.
    Last edited by henriku; 09-11-2020, 01:56 PM.
Working...
X