Announcement

Collapse
No announcement yet.

Den omvända rättvisan

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Den omvända rättvisan

    Propaganda-makare har ett knep som ibland kallas för "Den Stora Lögnen". Detta knep går ut på att om bara man gör en lögn tillräckligt stor och fräck kommer folk att tro på den. Bl.a. Goebbels och Stalin använde sig flitigt av detta propagandaknep.

    Men det är inte bara i diktaturer som knepet "Den Stora Lögnen" förekommer. Knepet används också emellanåt i förhållandevist fria länder som Sverige. En riktig klassiker är arbetarrörelsens påstående att den själv kämpar för "rättvisa". År in och år ut hävdar (s)-politiker och fackföreningsledare att de själva vill ha "ökad rättvisa". De basunerar ut det på ledarsidor och på TV och på gator och torg. Och många svenskar går på det.

    Men det är en Stor Lögn.

    Äkta rättvisa går ju ut på att människor belönas för sina dygder och penaliseras för sina laster. Men arbetarrörelsen eftersträvar raka motsatsen! Arbetarrörelsens politik går ut på att människor ska straffas för sina dygder och belönas för sina laster/brister. Det finns många exempel på detta.

    Arbetarrörelsen vill ju ha "progressiva" skatter. Det innebär att ju mera produktiv en människa är, och ju mera pengar hon tjänar ihop, desto mera av hennes pengar tas ifrån henne. Om en människa däremot inte arbetar och producerar får hon istället ta emot pengar av staten i form av olika "transfereringar".

    Arbetarrörelsen vill ha en "solidarisk" lönepolitik. Det innebär att de lönearbetare som är mera duktiga och skickliga inte ska erhålla en högre lön än de som är mindre duktiga och skickliga.

    Arbetarrörelsen vill ha en "human" rättspolitik. Om en företagare misstänks för skattefusk blir det hårda tag. Somliga företagare har t.o.m. drivits i konkurs bara för blotta misstanken att de har betalat "för lite" skatt. Men om någon knarkare begår inbrott för att finansiera sitt missbruk - då är staten väldigt mån om att respektera knarkarens "integritet" och att ge honom vård istället för straff.

    Arbetarrörelsen vill ha en "demokratisk" skola. De elever som är mest intelligenta och vetgiriga får inte lära sig mera än resten - därför att då skulle det ju uppstå "klyftor".

    Arbetarrörelsen vill ha "rättvisa" pensioner. Vad den då vill är att människor som är ansvarsfulla och själva sparar till sin egen ålderdom i privata pensionsförsäkringar ska betala skatter på försäkringarnas avkastning. De får därför i slutändan lägre pensioner än vad de förtjänar. Men de människor som konsumerar upp alla sina pengar medan de är unga får sedan rejäla pensioner ändå, i form av den "allmänna pensionen" - och därmed får de större pensioner än vad de egentligen förtjänar (kom ihåg att den allmänna pensionen finansieras medelst fördelningsprincipen).

    Lägg märke till att det inte är så att arbetarrörelsen blott och bart struntar i moralen. Nej, rörelsen delar ju inte ut belöningar och bestraffningar slumpmässigt. Arbetarrörelsen är noga med att ta reda på vad olika människor förtjänar - och ger dem sedan motsatsen !

    Arbetarrörelsens omvända rättvisa är ännu värre än blotta frånvaron av rättvisa. Någon större ondska än denna s.k. "rättvisa" kan knappast tänkas. Man är frestad till att säga att ett samhälle som finner sig i denna ondska egentligen förtjänar det elände som råder i Sverige idag. Problemet är "bara" att även de svenskar som är motståndare till arbetarrörelsens omvända rättvisa drabbas av eländet också.

    Men varför är det så få svenskar som talar ut mot arbetarrörelsens "rättvisa" - om nu denna s.k. rättvisa är ond ?

    Det beror på att arbetarrörelsens motståndare själva accepterar den omvända rättvisans filosofiska grunder - i synnerhet moralläran altruismen. Altruismen är den moraliska doktrinen som säger att man ska offra sig för andra. Altruismen förkunnar att man bara måste vara osjälvisk för att vara en anständig människa. En god människa är, enligt denna moralsyn, en som ger bort det hon har till den som inte har det. M.a.o. om en människa är dygdig och därför uppnår ett värde av något slag, måste hon ge bort det värdet till någon annan som inte har praktiserat dygderna som förvärvade värdet - och som därför saknar värdet. Arbetarrörelsen försöker således endast verkställa denna allmänt accepterat (och falska) morallära - att ta ifrån de dygdiga och ge till de icke-dygdiga.

    Altruismen förespråkas idag av alla etablerade idéskolor. Såväl kristendomen som socialismen, konservatismen, socialliberalismen o.s.v. bekänner sig till den altruistiska moralläran. Det råder en öronbedövande enighet om att altruismen är den rätta moralen. Att öppet motsätta sig altruismen i dagens Sverige är därför impopulärt. Men vi måste utmana altruismen om vi verkligen sätter värde på våra liv. Vi måste gå ut och fördöma den altruistiska moralläran för att kunna försvara den äkta rättvisan.
    Last edited by henriku; 12-31-2020, 03:55 PM.

  • #2
    Arbetarrörelsen är inte enhetligt socialistisk. Det är den socialistiska lagstiftningen som har fått det att se ut på det sättet. Lagen om kollektivavtal förbjuder facklig konkurrens om gruppavtal. Alla kollektivavtal är därför irrationella monopolavtal.

    Det är dessutom så att S har enskilda föreningar inom de fackliga rörelserna, vilket de borgerliga partierna har valt att avstå ifrån. Närhelst en erfaren facklig aktivist med borgerliga värderingar kontaktar ett borgerligt parti med erbjudandet att grunda en borgerlig förening inom något av LO-förbunden så blir svaret nej. Detta är ett val från politikerna i de borgerliga partierna. De vägrar att utmana socialismen. Det är alltså inte så att alla vi som är medlemmar i arbetarrörelsen är socialister. Problemet är fegheten inom de borgerliga partierna. De skulle lätt kunna åtgärda hela problemet ifall de hade haft viljan och modet att göra det.





    Comment


    • #3
      Svar till kommentar #2:

      Personligen tycker jag att det vore bättre att vara en skubbare än att vara en borgerlig fackföreningsaktivist. Jag tycker nämligen att fackföreningar till sin natur gör skada. Syftet med en fackförenings existens är ju logiskt sett att förhindra en marknadsanpassning av lönerna. Det ligger därför i varje fackförenings natur att den skall tjäna ett ont syfte.

      (Varför säger jag att syftet med varje fackförenings existens är logiskt att förhindra en marknadsanpassning av lönerna? Tja, när man tänker efter ser man att det endast finns tre logiska alternativ ifråga om facklig lönepolitik. Antingen skall facket eftersträva att det blir högre löner än marknadslönerna, lägre löner än marknadslönerna eller samma löner som marknadslönerna. Att facket skulle eftersträva att det blir lägre löner än marknadslönerna vore uppenbarligen perverst. Så det är logiskt uteslutet. Att facket skulle eftersträva att det blir samma löner som marknadslönerna vore poänglöst. Varför i hela världen skulle någon lägga ner ansträngningar på att bilda en fackförening om syfter bara var att det skulle bli samma marknadslöner som det hade blivit ändå, fackföreningen förutan? Så detta alternativ är logiskt uteslutet. Det enda alternativet som logiskt sett återstår är att facket försöker trissa upp lönerna till en högre nivå än marknadslönerna. Så det är logiskt sett varje fackförenings syfte! Och närhelst facket lyckas med sitt syfte att trissa upp lönerna till en högre nivå än marknadslönerna blir resultatet orättvisor gentemot arbetsköparna samt onödig arbetslöshet (och därför lägre reallöner än som annars hade varit fallet) åt arbetarna. Så fackföreningar är till sin natur av ondo! Jag tycker därför att bästa policyn är att bojkotta dem - och att bekämpa dem medelst opinionsbildning och filosofisk upplysning.)
      Last edited by henriku; 12-28-2020, 09:08 AM.

      Comment

      Working...
      X