Announcement

Collapse
No announcement yet.

Miljöisternas avundsjuka

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Miljöisternas avundsjuka

    I ett fritt samhälle beror en människas ekonomiska framgångar mest på hennes egna dygder och intelligens. De enskilda kapitalisternas och affärsmännens vinster beror i huvudsak på att de är duktiga. De individer som lyckas bli ovanligt rika är oftast också ovanligt produktiva.

    Detta förhållande utgör ett slags psykologiskt problem för en del av de övriga människorna – delar av dem som inte är lika duktiga. Vi kan kalla denna del av de mindre duktiga människorna de avundsjuka medelmåttorna. Det sticker dessa människor i ögat att en del kapitalister och affärsmän tjänar stora pengar. Åsynen av kapitalisternas och affärsmännens ekonomiska framgångar påminner nämligen de avundsjuka medelmåttorna att de inte är så märkvärdiga som de gärna vill inbilla sig att de är.

    De avundsjuka medelmåttorna upplever därför att de har ett trängande behov av en rationalisering för kapitalisternas vinster. Den rationalisering som de har använt mest ofta tills helt nyligen har varit idén att kapitalisterna och affärsmännen skaffar sig sina vinster genom att ”exploatera” arbetarna.

    Enligt denna rationalisering beror vinsterna inte på kapitalisternas och affärsmännens duktighet – utan istället på deras påstådda hänsynslöshet. De påstås betala för låga löner, driva upp arbetstakten för mycket, tvinga arbetarna till att jobba med farliga maskiner, o.s.v. Den avundsjuka medelmåttan bedövar sitt dåliga samvete genom att intala sig själv att hennes brist på framgångar i livet beror på att hon är för ”fin” för att suga ut arbetarna. Hon inbillar sig att hennes brist på ekonomiska framgångar beror på att hon är bättre än kapitalisterna och affärsmännen – och inte på att hon i själva verket är sämre.

    Men denna rationalisering – socialismen – är inte en lika gångbar idé idag som den var förr i tiden. Bland annat så har de senaste decenniernas avslöjanden i massmedierna av eländet i socialistländerna misskrediterat socialismen.

    Nuförtiden blir en alternativ rationalisering alltmera populär. Denna är idén att kapitalisterna och affärsmännen tjänar ihop sina vinster genom att ”förstöra miljön”. Enligt denna nya rationalisering begår kapitalisterna och affärsmännen rovdrift inte på arbetarna utan istället på naturen.

    Förut utmålades kapitalisterna och affärsmännen som bestar som misshandlade arbetarna. Nu utmålas de istället som bestar som misshandlar skogarna, sjöarna, älvarna, haven, o.s.v. Förut beskylldes kapitalisterna och affärsmännen för att ta kål på arbetarna för vinsternas skull. Nu beskylls de istället för att ta kål på djuren och växterna för vinsternas skull.

    Den avundsjuka medelmåttan tröstar sig numera med inbillningen att hennes brist på ekonomiska framgångar beror på att hon är för fin för att ”suga ut” naturen. Nuförtiden är den avundsjuka medelmåttan oftare "grön" än "röd".

    Men miljöisternas rationalisering för sina misslyckanden är faktiskt ännu värre än socialisternas dito. Ty arbetarna bidrog i alla fall en del till produktionen av de materiella värdena i industrisamhället. De producerade ju något. Därför hade den socialistiska rationaliseringen i alla fall en del plausibilitet – om än inte så värst mycket.

    Men miljöisternas rationalisering för sina misslyckanden bygger på den absurda implicita premissen att de materiella värdena inte produceras av någon människa alls – utan att de bara finns därute i naturen, klara för att plockas. Och miljöisterna tycker att det gäller att inte ”suga ut” naturen genom att plocka ”för mycket”.

    Denna uppfattning är spritt språngande vansinne. Enligt miljöisterna produceras välståndet vare sig av kapitalisterna och affärsmännen eller av arbetarna – d.v.s. den produceras inte av människor överhuvudtaget. Den bara finns till.

    Enligt miljöisterna har välståndet egentligen ingen orsak. Om bara vi lär oss att leva ”i harmoni med naturen” så kommer naturen att sörja för allas vår välfärd – ungefär som Gud gjorde i för Adam och Eva i den bibliska lustgården – det är andemeningen.

    De numera ”gröna” avundsjuka medelmåttorna är så besatta av hat mot de framgångsrika bland människorna – de ledande producenterna, d.v.s. kapitalisterna och affärsmännen – att de är villiga att föra oss tillbaka till den tid då vi inte hade någon teknologi och industrier överhuvudtaget för att bli av med dem.

    Miljöisternas logiska slutstation är stenåldern. Det är åtminstone deras ideologiskt insiktsfulla kärna och ledarskap medvetna om.

    Om vi sätter värde på våra liv bör vi inte låta miljöisterna komma undan med det. Vi måste bekämpa dem lika konsekvent som vi en gång i tiden bekämpade nazisterna och kommunisterna!
Working...
X