Announcement

Collapse
No announcement yet.

Välfärdsstaten är inte en rundgång!

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Välfärdsstaten är inte en rundgång!

    Det finns åtskilliga moderata politiker som säger oss att välfärdspolitiken är en ”rundgång”. Dessa moderater påstår att varje medborgare först betalar in höga skatter till stat och kommun – och sedan får tillbaka exakt samma pengar i form av förmåner – dock med ett avdrag för en rejäl andel som förbrukas av byråkratin. Denne rundgång är blott och bart meningslöst säger de moderata politikerna – så de frågar ”Vad är poängen?”

    Dessa moderater har dock helt fel! Det hemska med välfärdspolitiken är att den innebär en omfattande omfördelning mellan medborgarna. En del medborgare får betala in mycket mera i skatt än vad de får tillbaka, medan andra får ut mycket mera i förmåner än vad de betalar in. Detta är givetvis en grov orättvisa.

    Omfördelningen är i viss mån godtycklig. Det finns t. ex. både höginkomsttagare och låginkomsttagare bland ”vinnarna” – och det finns både höginkomsttagare och låginkomsttagare bland ”förlorarna”.

    Men det finns en stark tendens till ett mönster i omfördelningen. Det mönstret är att ju bättre en medborgare är, desto mera förlorar han på välfärdspolitiken - och ju sämre hon är desto mera förmåner erhåller hon.

    Om en medborgare är ovanligt produktiv och därför tjänar ovanligt mycket pengar – då bestraffas hon för det genom att tvingas betala ovanligt höga ”progressiva” skatter.

    Om en ung medborgare studerar hårdare än de flesta andra, och därför lyckas skaffa sig ett ovanligt kvalificerat jobb – då bestraffas hon för det genom att hon drabbas av den solidariska lönepolitiken, som håller hennes lön tillbaka.

    Om en medborgare är långsiktig och sparar till sin ålderdom – då bestraffas hon för det genom att skatter och inflation tar en stor del av hennes besparingar.

    Men om en medborgare inte är speciellt produktiv och därför inte tjänar så mycket pengar – då belönas hon genom att hon inte behöver betala så mycket skatt. Och hon får ändå ofta mera bidrag och förmåner än höginkomsttagarna.

    Om en medborgare inte utbildar sig så mycket – och därför inte får ett kvalificerat jobb – då får hon ändå ofta en nästan lika hög levnadsstandard som de högutbildade. Detta p.g.a. den ”solidariska” lönepolitiken i kombination med studielånesystemet och skattesystemet.

    Om en medborgare väljer att vara kortsiktig och konsumerar upp alla sina inkomster under den del av sitt liv som hon förvärvsarbetar – då får hon ofta en lika hög levnadsstandard på ålderdomen som de som gjorde sig mödan att spara. Pensionssystemet är ju grundat på fördelningsprincipen istället för på premiereservsprincipen – vilket i kombination med inflationen gynnar de som struntar i att spara.

    Men de medborgare som får ut allra mest av välfärdspolitiken är inte de som jobbar med okvalificerade arbetsuppgifter. De som betalar allra minst skatt – och får ut allra mest stöd är i stor utsträckning A-lagarna, knarkarna och brottslingarna – d.v.s. de som inte jobbar alls! Om man är A-lagare eller knarkare eller brottsling kan man mycket väl få vård och andra förmåner som varje år kostar lika mycket som flera produktiva medborgares sammanlagda skatter!

    Välfärdspolitiken går således ut på att de mindre produktiva och dygdiga skall gynnar på bekostnad av de bästa medborgarna. Välfärdspolitiken är därför ett regelrätt ont.

    Är det då önskvärt att välfärdspolitiken skall göras mera effektiv – såsom de moderata politikerna vill?

    Nej – absolut nej! En mer effektiv parasitism vore ju ett ännu större ont än en mindre effektiv parasitism.

    Vad vi behöver är politiker som har tillräckligt med civilkurage för att våga erkänna att välfärdspolitiken inte är en rundgång. Vi behöver politiker som vågar säga högt, så att alla får höra, att omfördelning är en avskyvärd orättvisa. Vi behöver politiker som vågar förespråka det radikala alternativet till välfärdspolitiken – vilket är kapitalismen.

    Några sådana politiker har vi inte idag. Men det kan vi själva åtgärda. Politikerna brukar ju anpassa sig till den allmänna opinionen. Om vi själva därför höjer rösten och börjar bilda opinion för kapitalismen – då kommer politikerna så småningom att anpassa sig och ge oss det vi vill ha.
    Last edited by henriku; 09-28-2020, 11:20 AM.
Working...
X