Announcement

Collapse
No announcement yet.

Öka sysselsättningen - sänk lönerna

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Öka sysselsättningen - sänk lönerna


    Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar uppgick arbetslösheten bland utrikes födda till 18,8 procent under år 2020. Bland inrikes födda var arbetslösheten 5,1 procent. Arbetslösheten var med andra ord på tok för hög förra året. Det lär inte vara väsentligt bättre i Sverige i år heller. Vi måste därför göra något för att sänka arbetslösheten och öka sysselsättningen. Svenska folkets välfärd hänger på det.

    Kom ihåg att arbetslösheten kostar på många olika sätt. Statens budgetsaldo försämras därför att arbetslösheten sänker skatteintäkterna och kostar samtidigt miljardbelopp i arbetslöshetsunderstöd och andra transfereringar.

    Dessutom drabbas barnen i Sverige hårt av arbetslösheten. Undersökningar har visat att barnen mår illa närhelst en eller båda av föräldrarna går arbetslösa. Barnen blir passiva och inåtvända – alternativt aggressiva och bråkiga. De tvivlar på framtiden. De får psykosomatiska besvär. Och de drabbas av skuldkänslor.

    Att Sveriges barn mår illa visas av den höga ungdomsbrottsligheten och det omfattande drog- och alkoholmissbruket bland de unga. Dessutom lär rekordmånga tonåringar nuförtiden behöva psykvård.

    Massarbetslösheten måste alltså bort. Det måste skapas flera arbetstillfällen. Detta innebär att efterfrågan på lönearbete måste ökas.

    Hur ökar man då efterfrågan på lönearbete? Genom att göra lönearbetet billigare förstås. Alla som har någon erfarenhet av företagande vet att man så gott som alltid kan sälja mera av en vara eller tjänst om man sänker priset. Så de nominella lönerna, d.v.s. lönerna räknat i kronor och ören, måste alltså sänkas. Sverige behöver lönesänkningar över hela linjen!

    Men om man sänker lönerna – innebär inte det att den totala efterfrågan i samhället minskar – så att arbetslösheten snarare ökar istället för att minska?

    Nej, inte alls. När lönerna sänks med några kronor i timmen så försvinner inte de där kronorna in i tomma luften. Istället hamnar de kronor som lönearbetarna går miste om i arbetsköparnas fickor. En lönesänkning innebär endast att köpkraft flyttas från lönearbetare till arbetsköpare – utan att ett enda öre köpkraft försvinner!

    Men hur kan en allmän lönesänkning skapa jobb om den bara innebär att köpkraft omfördelas? Jo – lönesänkningen skapar jobb i och med att arbetsköparna har en större benägenhet att efterfråga lönearbete med sina pengar än vad de vanliga lönearbetarna har. En lönearbetare använder ju nästan alla sina lönepengar till egen konsumtion. Men en arbetsköpare däremot brukar använda en stor del av sina vinstpengar till att köpa lönearbete.

    Och inte nog med att en allmän lönesänkning ökar antalet kronor som används till att köpa lönearbete! Lönesänkningen innebär förstås också att var och en av de kronorna räcker längre när lönearbete köps. En allmän sänkning av de nominella lönerna skapar alltså ökad sysselsättning på två samverkande sätt. Där ser man ett exempel på den fria marknadens effektivitet!

    Men innebär inte en allmän lönesänkning att lönearbetarna blir fattigare?

    Inte alls. Man måste skilja mellan de nominella lönerna och reallönerna. När lönerna räknat i kronor och ören sänks, och arbetslösheten därför minskar – då blir reallönerna högre än de annars ha blivit. Närhelst arbetslösheten sjunker slipper ju lönearbetarna den där tunga bördan av att försörja en så stor armé av arbetslösa! I och med att arbetslösheten sjunker, leder en allmän sänkning av de nominella lönerna till att skatterna, inflationen och/eller räntorna blir lägre än de annars hade varit – vilket givetvis förbättrar reallönerna!


    Men – är det inte praktiskt omöjligt att åstadkomma en allmän lönesänkning? Inte alls. Inte om viljan fanns. Fackföreningarna skulle med lätthet kunna åstadkomma en lägre lönenivå och en ökad sysselsättning nästan över en natt. Allt de skulle behöva göra vore att lägga ner motståndet när arbetsköparna försökte sänka lönerna. Och arbetsköparna skulle naturligtvis gärna sänka lönerna av egen vilja – utan att någon behövde tvinga dem!

    Fackföreningarna borde ta sitt ansvar för sysselsättningen och välfärden. De borde sluta upp med att försöka sätta marknadskrafterna ur spel på arbetsmarknaden. Sanningen är att fackföreningarnas egna medlemmar förlorar på det när marknadskrafterna sätts ur spel - dessutom är det förstås moraliskt förkastligt att skörta upp företagarna som "tack" för att de bidrar till produktionen och skapar jobb.
    Last edited by henriku; 03-21-2021, 02:32 AM.

  • #2
    "Svenska folkets välfärd hänger på det"

    okej , för att rädda välfärden måste vi alltså sänka lönerna ? Vilket då betyder att vi måste bli fattigare för att rädda vår välfärd.
    Det låter litegrann som att sälja bilen för att kunna ha råd med bensin.

    En annan lösning vore ju kanske att omedelbart sluta med importen av den där gruppen där arbetslösheten är 18,1 % ...

    Comment


    • #3
      Våldfärdsstaten bör inte räddas, utan avvecklas.

      Samhällsekonomin måste frigöras för att räddas.

      Comment


      • #4
        Svar till kommentar #2:

        Att sänka lönerna (*räknat i kronor och ören*) är inte lika med att "vi måste bli fattigare för att rädda vår välfärd"! CC - du måste göra dig av med den där premissen att en lägre lön räknat i kronor och ören är lika med en lägre real lön. Om en sänkt lön i kronor och ören leder till att arbetslösheten minskar - då måste reallönen bli högre än den skulle ha blivit, lönesänkningen i kronor och ören förutan. Flera människor i arbete istället för i arbetslöshet är lika med en större produktion av varor och tjänster. En större produktion - och därmed ett större utbud av - varor och tjänster är lika med lägre priser (vid en oförändrad penningmängd).

        Så en lönesänkning räknat i kronor och ören - som leder till en sänkning av arbetslösheten - leder också till en sänkning av priserna (förutsatt att staten inte förstör allting genom att öka penningmängden, d.v.s. genom att föra en inflationspolitik). Så - om en sänkning av lönerna, räknat i kronor och ören, åtföljs av en minst lika stor sänkning av priserna - blir det givetvis ingen sänkning av real lönerna. Så - arbetarna behöver inte bli fattigare bara för att lönerna sänks räknat i kronor och ören.

        Den allmänna principen är att högre arbetslöshet är lika med lägre reallöner (än vad annar hade blivit fallet) och att en lägre arbetslöshet är lika med högre reallöner (än vad annats hade blivit fallet). Reallönerna maximeras när sysselsättningen, och därmed produktionen, maximeras. Sysselsättningen maximeras när lönerna blir marknadsanpassade - d.v.s. då lönerna blir lagom höga räknat i kronor och ören, inte då de blir "så pass höga som fackföreningar mäktar med att driva upp dem" räknat i kronor och ören.

        Notera att jag talar här om lönesänkningar som gäller för hela arbetsmarknaden och inte en lönesänkning för bara en arbetare ensam. Givetvis gäller för varje enskild arbetare att om just *hennes* lön ensam sänks blir hon fattigare. Hennes isolerade lönesänkning har ingen påtaglig effekt på andra arbetares sysselsättningsgrad. Dock kan förstås en lägre lön för bara en arbetare kan medföre en högre levnadsstandard än vad som annars hade blivit fallet för just den arbetaren genom att rädda henne från arbetslöshet.

        Summan av kardemumman: Vi måste hålla den stora bilden och det långa siktet i fokus när vi definierar vår egennytta. En lägre lön kan faktiskt ligga i en arbetares eget intresse - när man tar alla relevanta faktorer med i beräkningen av hennes egennytta.
        Last edited by henriku; 03-23-2021, 11:24 PM.

        Comment

        Working...
        X