Hur kan det komma sig att det finns något så märkligt som ofrivillig långtidsarbetslöshet i världen, när det inte finns någon naturlig begränsning för hur mycket arbete som behöver utföras i ett land?
Ofrivillig långtidsarbetslöshet kan ju inte uppstå i en helt fri marknad där alla människor beter sig hederligt och förnuftigt. Så, vad är det som orsakar den problematiska arbetslösheten, som har funnits åtminstone lika länge som det har funnits en social eller ekonomisk historieskrivning?
Låt mig gå rakt på sak med svaret. Den ofrivilliga långtidsarbetslösheten har enbart tre orsaker.
1) Kriminalitet.
2) Krig.
3) Regleringar. (Inkl. skatter och avgifter.)
Den första orsaken kan enbart resultera i ofrivillig långtidsarbetslöshet när det rör sig om omfattande och ihållande kriminalitet. Människors företagsamhet slås ut om de gång på gång utsätts för brutalt våld, inkl. brutala stölder och rån. Företagsamhet kräver kontinuerlig skötsel av insatsfaktorerna och av produktionen och kundrelationerna. När en stark kriminalitet riktas mot många företag som slås ut samtidigt, så kan en lokal långtidsarbetslöshet uppstå eftersom få människor vill satsa på nyetableringar i ett område där brutal kriminalitet mot företagare pågår.
Den andra orsaken kan slå ut hela samhällsektorer under lång tid. Så, självklart kan krig medföra ofrivillig långtidsarbetslöshet.
Den tredje orsaken är den som dominerar i de fredliga demokratierna, när de inte drabbas av krigförande diktaturer. När redan existerande företag belastas av regleringar så blir det svårare för dem att utöka verksamheten, samt att diversifiera den. Regleringar hindrar också människor från att etablera nya företag.
De två regleringar som slår hårdast mot ny företagsamhet är förbud och monopol. När en verksamhet är förbjuden så kan ingen individ lagligt starta ett företag som bedriver en sådan verksamhet. När en verksamhet är belagd med monopol så kan ingen lagligt starta ett konkurrerande företag.
De vanligaste regleringarna är den stora mängd av bestämmelser som staten vräker ur sig om hur verksamheter får startas och bedrivas. Ju flera sådana bestämmelser det finns och ju hårdare och ju mer omfattande de är, ju svårare blir det att starta nya företag. Det blir också svårare att driva gamla företag, varav en del går i konkurs. Arbetslöshet är då ofrånkomligt.
Det finns ingenting annat än dessa tre faktorer som skapar ofrivillig långtidsarbetslöshet. Exempelvis gör inte coronapandemin det. Den orsakar inga branschproblem och inga konkurser. Det är enbart klåfingrig regleringspolitik som skapar arbetslöshet. I Sydkorea där regeringen för en förnuftig politik skapar coronakrisen ingen arbetslöshet. (Tvärtom skapar coronapolitiken där flera nya jobb, men det ämnesområdet är för stort att beskriva i denna lilla artikel.)
Ofrivillig långtidsarbetslöshet kan ju inte uppstå i en helt fri marknad där alla människor beter sig hederligt och förnuftigt. Så, vad är det som orsakar den problematiska arbetslösheten, som har funnits åtminstone lika länge som det har funnits en social eller ekonomisk historieskrivning?
Låt mig gå rakt på sak med svaret. Den ofrivilliga långtidsarbetslösheten har enbart tre orsaker.
1) Kriminalitet.
2) Krig.
3) Regleringar. (Inkl. skatter och avgifter.)
Den första orsaken kan enbart resultera i ofrivillig långtidsarbetslöshet när det rör sig om omfattande och ihållande kriminalitet. Människors företagsamhet slås ut om de gång på gång utsätts för brutalt våld, inkl. brutala stölder och rån. Företagsamhet kräver kontinuerlig skötsel av insatsfaktorerna och av produktionen och kundrelationerna. När en stark kriminalitet riktas mot många företag som slås ut samtidigt, så kan en lokal långtidsarbetslöshet uppstå eftersom få människor vill satsa på nyetableringar i ett område där brutal kriminalitet mot företagare pågår.
Den andra orsaken kan slå ut hela samhällsektorer under lång tid. Så, självklart kan krig medföra ofrivillig långtidsarbetslöshet.
Den tredje orsaken är den som dominerar i de fredliga demokratierna, när de inte drabbas av krigförande diktaturer. När redan existerande företag belastas av regleringar så blir det svårare för dem att utöka verksamheten, samt att diversifiera den. Regleringar hindrar också människor från att etablera nya företag.
De två regleringar som slår hårdast mot ny företagsamhet är förbud och monopol. När en verksamhet är förbjuden så kan ingen individ lagligt starta ett företag som bedriver en sådan verksamhet. När en verksamhet är belagd med monopol så kan ingen lagligt starta ett konkurrerande företag.
De vanligaste regleringarna är den stora mängd av bestämmelser som staten vräker ur sig om hur verksamheter får startas och bedrivas. Ju flera sådana bestämmelser det finns och ju hårdare och ju mer omfattande de är, ju svårare blir det att starta nya företag. Det blir också svårare att driva gamla företag, varav en del går i konkurs. Arbetslöshet är då ofrånkomligt.
Det finns ingenting annat än dessa tre faktorer som skapar ofrivillig långtidsarbetslöshet. Exempelvis gör inte coronapandemin det. Den orsakar inga branschproblem och inga konkurser. Det är enbart klåfingrig regleringspolitik som skapar arbetslöshet. I Sydkorea där regeringen för en förnuftig politik skapar coronakrisen ingen arbetslöshet. (Tvärtom skapar coronapolitiken där flera nya jobb, men det ämnesområdet är för stort att beskriva i denna lilla artikel.)
Comment