Spola höger/vänster-skalan

[henriku]

SPOLA HÖGER/VÄNSTER-SKALAN - DEL 1

Somliga förespråkare av kapitalismen (t.ex. Harry Binswanger och Craig Biddle) hävdar att begreppet ”höger” rätteligen betecknar de som förespråkar laissez-faire kapitalismen medan ”vänster” rätteligen betecknar de som förespråkar någon, någon som helst, variant av étatismen. Således, tycker Binswanger och Biddle, skall förespråkarna av kapitalismen utgöra den politiska ”högern”, medan alla andra (kommunister, socialister, socialdemokrater, konservativa, fascister, nyliberaler o.s.v.) skall utgöra den politiska ”vänstern”!

Är detta en bra idé? Och är idén befogad med tanke på verklighetens fakta?

HÖGER- OCH VÄNSTER-BEGREPPENS URSPRUNG

Låt oss börja med en titt på några verklighetens fakta.

De två begreppen ”politiska högern” och ”politiska vänstern” bildades för första gången strax efter den Franska Revolutionen. I Frankrike fanns det mot slutet av 1700-talet en motsvarighet till ett parlament (”Assemblee Nationale”). Det råkade vara så att samtliga representanter för revolutionen satt på den vänstra sidan av dennas kammare medan samtliga representanter för ”l´Ancien Régime” (d.v.s. den gamla feodala samhällsordningen) satt på den högra sidan av kammaren. Av detta skäl började de politiska kommentatorerna i Europa på den tiden att kalla de revolutionära för ”den politiska vänstern” och de reaktionära företrädarna för den gamla feodala ordningen för ”den politiska högern”.

Men – hur kan man då säga att ”den politiska högern” utgör företrädarna för just kapitalismen? Och att ”den politiska vänstern” utgör företrädarna för étatismen? Företrädarna för ”l´Ancien Régime” var faktiskt extrema étatister! Dessa var raka motsatsen till radikaler för frihet! De var företrädare för något i stil med reaktionär feodalism.

Vad begreppet ”politiska vänstern” gäller, så var de franska revolutionärerna verkligen étatister (den franska revolutionen utvecklades snabbt till Robespierres blodiga terrorvälde) – lika mycket som företrädarna för l´Ancien Régime. Skillnaden var bara att de förra företrädde an annorlunda variant av étatismen.

Så – verklighetens fakta ger inget stöd för idén att begreppet ”den politiska högern” betecknar kapitalismen. Båda begreppen ”den politiska högern” och ”den politiska vänstern” formades ursprungligen för att referera till (två olika varianter av) ètatismen.

”DEN POLITISKA HÖGERN” OCH ”DEN POLITISKA VÄNSTERN” ÄR S.K. ANTIBEGREPP

Ett antibegrepp är ett onyttigt och ogiltigt begrepp som avses att utplåna ett legitimt begrepp. Ett antibegrepp formas genom att man ställer upp ett icke-väsentligt attribut hos referenterna som varande ett fundamentalt och väsentligt attribut hos dem.

Syftet med de två begreppen ”den politiska högern” och ”den politiska vänstern” är att utplåna distinktionen mellan kapitalismen och étatismen. Enligt ”höger/vänster” dikotomin är samtliga politiska system/ideologier étatistiska. De moderna intellektuella insisterar att alla statsapparater utan undantag måste tjäna någon samhällsklass och måste förtrycka de övriga samhällsklasserna. Och därför, insisterar de moderna intellektuella, är vi nödsakade att blott och bart välja den variant av étatismen som är bäst – eller minst dåligt.

Så här går det till:

När begreppen ”den politiska vänstern” och ”den politisk högern” ursprungligen bildades i slutet av det 18:e århundradet, refererade de till två något olika varianter av étatismen. Den politiska vänstern företrädde en påståendevist ”ny” och ”progressiv” form av étatism – medan den politiska högern företrädde en gammaldags, reaktionär form av étatism. Så – distinktionen mellan ”den politiska högern” och ”den politiska vänstern” gjordes medelst ett icke-väsentligt attribut: frågan om, inte frihet kontra étatismen, utan egalitarianism kontra ”anti-egalitarianism”. Den politiska vänstern utgjordes av egalitära étatister, som ansågs vilja främja ”de svagas” (de lägre klassernas, de fattigas) intressen på bekostnad av ”de starkas” (de högre klassernas, de rikas) intressen. Den politiska högern däremot utgjordes av de ”anti-egalitära étatisterna, som ansågs vilja främja ”de starkas” (de övre klassernas, de rikas) intressen på bekostnad av ”de svagas” (de lägre klassernas, de fattigas).

Givetvis är den fundamentala frågan i politiken den om frihet kontra tyranni. Så – de två fundamentala alternativen i politiken är kapitalismen å ena sidan och étatismen å den andra. Frågan om egalitarianism kontra ”anti-egalitarianism” är blott och bart en distraktion, en källa till förvirring.

Men alla människor idag (nästan) tar étatismen för givet och utgår ifrån att den grundläggande frågan i politiken är: Skall staten offra de svaga för de starkas skull (fascismen, konservatismen, ”den politiska högern”) – eller – skall staten istället offra de starka för de svagas skull (kommunismen, socialismen, socialdemokratin, d.v.s. ”den politiska vänstern”). Den icke-väsentliga, icke-fundamentala frågan om egalitarianismen versus ”anti-egalitarianismen” har kommit att ”tränga ut” ur den politiska diskussionen den verkligen avgörande frågan om frihet versus étatismen. Höger/vänster-dikotomin förutsätter att staten bara måste offra någon för någon annans skull – och att den enda frågan är: ”Vem skall offras åt vem?” Således har idén om ”ett samhälle utan uppoffringar” (d.v.s. ett samhälle med respekt för individens rättigheter) blivit förintad av de två anti-begreppen ”den politiska högern” och ”den politiska vänstern”.

Lägg märke till att de politiska system som sägs vara mest ”extremt åt höger” respektive mest ”extremt åt vänster” är just de som uppfattas som mest ”extremt anti-egalitär” respektive mest ”extremt egalitär”. Fascismen sägs ju vara den mest extrema formen av ”högerpolitik”, konservatismen sägs vara mindre extremt ”åt höger” och den klassiska liberalismen (som enligt höger/vänster-skalans anhängare anses falskeligen vara en variant av étatismen) anses vara någorlunda högerinriktad. Och på den vänstra sidan av skalan sägs kommunismen vara den mest extrema formen av ”vänster”politik, medan socialismen anses vara mindre extremt ”åt vänster”, och socialdemokratin anses vara bara något ”åt vänster”. Uppenbarligen likställs mera extrem ”vänsterism” med mera extrem egalitarianism – medan mera extrem ”högerism” likställs med mera extrem ”anti-egalitarianism” (de klassiska liberalerna var någorlunda konsekventa förespråkare av frihet – men de uppfattades felaktigt för att vare förespråkare av privilegier åt de rika).

Nu ligger det till så att de flesta människor kommer att säga dig att kapitalismen är ett politiskt system som tillhör ”den politiska högern”. Men de säger dig det av felaktiga orsaker. De flesta medlemmar av allmänheten idag tar det för givet att orsaken till att kapitalismen tillhör ”den politiska högern” är att kapitalismen innebär att ”de starka” skor sig på bekostnad av ”de svaga” i ett kapitalistiskt samhälle. Enligt den konventionella uppfattningen ligger det till så att ”de rika och mäktiga” åtnjuter allsköns orättvisa privilegier från staten på bekostnad av ”den vanliga människan” i ett kapitalistiskt samhälle. Staten är påståendevist allierad med de rika i ett kapitalistiskt samhälle.

Vad skall världens äkta anhängare av kapitalismen säga i en sådan här situation? Vi borde väl inte stämma in i kören och börja med att säga ”Javisst. Vi håller med om att kapitalismen tillhör `den politiska högern´!”

Den här dåliga situationen är vad inflytandet av anti-begreppen ”den politiska högern” och ”den politiska vänstern” har åstadkommit (tillsammans med inflytande av den moderna filosofin i största allmänhet förstås).

Borde nu världens objektivister påbörja ett korståg för att ”återvinna” och ”rehabilitera” anti-begreppet ”den politiska högern”? Borde de kämpa för att göra anti-begreppet ”den politiska högern” till ett legitimt begrepp som är synonymt med begreppet ”kapitalismen”?

Varför – i så fall?

[henriku]

SPOLA HÖGER/VÄNSTER-SKALAN - DEL 2

RANDS RAKKNIV

Här behöver vi ”Rands Rakkniv”. ”Begrepp skall inte mångfaldigas utöver behov” (citat ur ”Introduktion till objektivistisk kunskapsteori”).

Nå – är begreppen ”den politiska högern” och ”den politiska vänstern” nödvändiga? Fyller de någon vettig funktion?

Svaret är nej! Därför att vi har redan begreppen kapitalismen och étatismen. Varför referera till kapitalismen via ”en omväg” s.a.s. – genom att säga ”den politiska högern” då vi egentligen menar just ”kapitalismen”? Varför inte bara säga det vi menar – nämligen ”kapitalismen” Och varför prata om ”den politiska vänstern” när vi egentligen menar ”étatismen”. Varför krångla till det och tala om ”höger” versus ”vänster” när vi egentligen syftar på frihet versus tyranni?

Den uppenbara tillämpningen av Rands Rakkniv här är att användningen av två begrepp (kapitalismen och étatismen) för att referera till två saker därute i verkligheten – det är mera rationellt och ekonomiskt än att istället använda hela fyra begrepp (kapitalismen och ”den politiska högern” – samt étatismen och ”den politiska vänstern”) för att referera till precis samma två saker!

VAD SKA VI GÖRA?

Så – mitt råd till vännerna av kapitalismen är: använd inte termerna ”den politiska högern” och ”den politiska vänstern” överhuvudtaget. Identifiera dig själv som ”en radikal för kapitalismen”. Och identifiera de s.k. ”vänster”-människorna som ”étatister – som således är fiender till friheten”. Äkta förespråkare av kapitalismen måste tålmodigt förklara för de medlemmar av allmänheten som är villiga att lyssna att ”den politiska högern” och ”den politiska vänstern” är anti-begrepp som är värre än värdelösa – eftersom de skapar förvirring genom att blanda ihop kapitalismen med olika varianter av étatism (d.v.s. konservatismen och t.o.m. fascismen) och eftersom de smugglar in i kulturen uppfattningen att staten måste uppoffra någon åt någon annan.

Äkta anhängare av kapitalismen borde kämpa för att anti-begreppen ”höger” och ”vänster” skall fullständigt rensas ut ur den politiska diskussionen.

Ty – vem behöver anti-begrepp?

[henriku]

SPOLA HÖGER/VÄNSTER-SKALAN – TILLÄGG

I mitt inlägg ovan om höger/vänster-begreppen visade jag att Craig Biddles och Harry Binswangers försök till att göra om anti-begreppet ”höger” till ett legitimt begrepp som refererade till kapitalismen var baserad på godtycke. Det fanns nämligen inte någon täckning i verkligheten för att just ”höger” refererade till frihet. Nu vill jag driva hem ytterligare en poäng. Nämligen att Biddles och Binswangers försök till att ”ta över” ett par befintliga begrepp (nämligen ”höger” och ”vänster”) är ett uttryck för andrahandsmässighet (”second-handedness” skulle man säga på engelska).

I mitt förra inlägg påpekade jag att "höger" och "vänster" bildades i slutet på 1700-talet som ett par anti-begrepp som skulle sätta upp ett falskt alternativ - den mellan den feodala l´Ancien régime" och de lika étatistiska egalitära/kollektivistiska franska revolutionärerna. Då uppstår frågan varför Biddle och Binswanger ville låna just anti-begreppet ”höger” till att referera till kapitalismen? Varför inte låna anti-begreppet ”vänster” till att referera till kapitalismen? Kapitalismen har väl aldrig haft mera gemensamt med den reaktionära étatismen som den feodala l´Ancien régime utgjorde än den har med den ”progressiva” étatismen som de franska revolutionärerna utgjorde? Logiskt sett skulle Biddle och Binswanger precis lika väl ha kunnat argumenterat för att objektivisterna borde ta över anti-begreppet ”vänster” för att referera till kapitalismen och samtidigt kämpat för att övertyga allmänheten att ”vänster” i verkligheten inte har något att göra med kommunismen, socialismen och socialdemokratin. Varför skulle en form av godtycke vara att föredra framför en annan?

Objektivismens motståndare kommer givetvis att lägga märke till detta godtycke. De kommer att fråga sig vad som ligger bakom. Deras svar på frågan blir antagligen följande:

I verkligheten hade Biddle och Binswanger ett motiv till att föredra att förknippa ”höger” med kapitalismen hellre än att förknippa ”vänster” med kapitalismen. Motivet bestod helt enkelt av att objektivismens och kapitalismens motståndare redan hade förknippat kapitalismen med anti-begreppet ”höger”. Biddle och Binswanger agerade som andrahandsmänniskor då de valde att ”ta över” ett inslag i motståndarnas tänkande! Biddle och Binswanger tycker tydligen att eftersom objektivismens motståndare redan förknippar ”höger” med kapitalismen så ska objektivisterna göra det också. Men eftersom Biddle och Binswanger inte gillar att kapitalismen förknippas med konservatismen och fascismen så föreslår de att världens objektivister ska gå ut i ett korståg för att ändra på anti-begreppet ”högers” vedertagna betydelse.

Objektivismens och kapitalismens motståndare kommer att dra den logiska slutsatsen att allt detta är ett utslag av andrahandsmässighet i kombination med nominalism. (Nominalism är förstås idén att man kan definiera begrepp, och ändra på begreppens betydelse, på vilket som helst sätt man känner för.) Objektivismens och kapitalismens motståndare kommer vidare att dra slutsatsen att orsaken till Biddles och Binswangers beteende måste vara att de själva, innerst inne, håller med om motståndarnas premiss att kapitalismen är ”anti-egalitär” – d.v.s. att kapitalismen är ett system där de starka skor sig på bekostnad av de svaga. Ty varför annars skulle Biddle och Binswanger ha valt att påstå att just ”höger” - och inte ”vänster” - refererar till kapitalismen? På detta vis får objektivismens och kapitalismens fiender vatten på din kvarn.

Och objektivismens motståndare kommer att ha ett logiskt fog för sin slutsats. Detta kommer att bestå av insikten att det korrekta sättet att handskas med ett anti-begrepp är att förkasta det helt och hållet – inte att ”ta över” anti-begreppet och sedan ändra på dess betydelse på ett godtyckligt sätt. Att Biddle och Binswanger har någon lust överhuvudtaget att ta över anti-begreppet "höger" kommer att tas som en bekräftels på att Biddle och Binswangar innerst inne håller med motståndarnas premisser. Därför kommer det att utvecklas till en olycka för objektivismen om världens objektivister ställer upp på att följa Biddles och Binswangers uppmaning att starta ett ”korståg för att återvinna begreppet `den politiska högern´.”

Vad i hela världen är nyttan med anti-begreppen ”höger” och ”vänster”? Världens objektivister kan ju använda det legitima begreppet ”kapitalism” när de vill referera till frihetens sociala system. Och de kan använda det lika legitima begreppet étatismen för att referera till samtliga varianter av ofrihetliga sociala system. Varför gå en omväg när man vill referera till frihetens system respektive ofrihetens system?

Jag misstänker att Craig Biddle och Harry Binswanger har utav slarv ”halkat in” på idén (eller rättare sagt hugskottet) att vi ska ”ta över” de vitt utbredda anti-begreppen ”höger” och ”vänster” bara för att de råkar redan vara allmänt vedertagna - och sedan använda dem till våra egna syften. Och Biddle och Binswanger vill, som kunskapsteoretiska latmaskar, ”låna” idén att ”höger” har något överhuvudtaget att göra med kapitalismen. Tanken verkar aldrig ha slagit Biddle och Binswanger att det vore bäst att förkasta anti-begreppen helt och hållet. Det verkar ha känts så frestande för dem att bara ”ta över” detta par av anti-begrepp eftersom de var så oerhört vedertagna. Så Biddle och Binswanger begick synden andrahandsmässighet utav slarv. Det är min hypotes för att förklara den här olyckan som har hänt.