Announcement

Collapse
No announcement yet.

Statlig finansiering förstör intellektuella verksamheter

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Statlig finansiering förstör intellektuella verksamheter

    Statliga subventioner till konsten förstör konsten. När staten finansierar en del konstnärers verksamhet kan dessa framställa vilket skräp som helst - t.ex., några färgklimpar på en duk eller ett kollage gjort på innehållet i en soptunna – och ändå klara livhanken. De konstnärer som försörjs av staten blir till en gynnad elit. De konstnärer som är bättre men inte har turen att erhålla de statliga kulturpengarna kommer i underläge och får ofta ge upp och ägna sig åt något annat än konst för att inte svälta ihjäl.

    Detta förhållande lär vara tämligen välkänt bland allmänheten. Skräpet finns ju för hela folket att skåda på de offentliga muséerna. Men det är inte ”bara” konsten som förstörs av statlig finansiering. Samtliga verksamheter som bygger på individens intellekt korrumperas när de finansieras av staten. Ett annat exempel på detta förutom konsten är vetenskapen.

    Närhelst politiker får för sig att ge skattepengar till forskningen uppstår genast frågan – ”Vilka projekt och vilka vetenskapsmän ska vi satsa på?” Eftersom politikerna och deras lejda byråkrater som regel inte vet så värst mycket om alla de olika moderna vetenskaperna blir det i stort sett godtycke som avgör. Ty vad vet den genomsnittliga ministern eller riksdagsmannen om exempelvis plasmafysik eller onkologi eller paleobotanik?

    Politikerna och byråkraterna som ska bestämma över forskningsfinansieringen får ha som tumregel att fördela forskningspengarna på de vetenskapsmän och projekt som råkar vara de mest ansedda. Men att en viss forskare eller ett visst projekt är ”ansedd” utgör ingalunda någon garanti för att hon eller den verkligen är bra!

    Här uppstår massvis med möjligheter för medelmåttor eller t.o.m. regelrätta charlataner att skaffa sig forskningspengar. Allt de behöver göra är att på något vis ”marknadsföra” sig mot den politiska makten. Och nu uppstår en ond cirkel. De vetenskapsmän som först lyckas skaffa sig ordentligt med forskningsanslag blir prominenta. De får sedan logiskt nog ett stort inflytande på vilka yngre, oprövade vetenskapsmän skall bli ”ansedda” i fortsättningen så att de får forskningsanslag i framtiden. En charlatan som har lyckats ta sig fram i den skattefinansierade forskningen kan sedan se till att flera yngre liknande charlataner också så småningom ”kommer upp sig”. På det sättet kan vidskepelse få ett fotfäste inom vetenskapen.

    Ännu värre blir det då somliga politiker och statliga byråkrater missbrukar makten som forskningsfinansieringen ger dem för att korrumpera vetenskapen med flit. Politiker och byråkrater kan hysa fördomar i exempelvis biologiska frågor eller miljöfrågor. De kan därför välja att gynna forskare som levererar forskningsresultat som stöder sådana idéer som den att jordbruksgrödor kan ”tränas” till att ge högre avkastning (det var vad Lysenko lärde ut i Sovjetunionen på Stalins tid) eller idén om ”människoorsakad global uppvärmning” (en fördom som miljörörelsen gillar).

    Politikerna har makten i sina händer att korrumpera den vetenskapliga forskningen i.o.m. att de kan neka forskningsanslag till vetenskapsmän som har tillräckligt med civilkurage för att säga sanningen. Och politikerna kan använda sitt inflytande över massmedierna till att ge allmänheten intrycket att ”nästan alla” vetenskapsmän håller med Lysenko eller idén om människoorsakad global uppvärmning.

    De ”vanliga medborgarna” tror ofta i sin oskuld att alla vetenskapsmän och massmedier alltid talar sanning och tar det därför för givet att de kan lita på det vetenskapliga budskap som sprids. Om de bara visste!

    Kotteriet av verkliga eller påstådda vetenskapsmän samt massmedier som ger miljörörelsen ett oförtjänt intellektuellt anseende är ett exempel på den onda cirkeln som beskrevs ovan. Nu har vi drabbats av ett etablissemang, ”det politiska/massmediala/vetenskapliga komplexet” som få medborgare vågar sätta sig upp emot. Även om de till äventyrs lyckas genomskåda bluffmakeriet.

    Nu tänker världens politiker kasta bort svindlande stora summor av våra pengar, många miljarder tals dollar per år, på miljöflugor som att minska utsläppen av ”växthusgaser” och att främja solenergi och vindkraft. Notan för den skattefinansierade vetenskapen kommer att bli vida mycket större än någon av de ansvariga politikerna ursprungligen drömde om.

    Ett viktigt steg för att rädda både välfärden och vetenskapen vore att privatisera universiteten och den vetenskapliga forskningen. Om fri konkurrens återinfördes i vetenskapen – d.v.s. om politiseringen av vetenskapens finansiering avskaffades – då skulle den bästa forskningen i längden vinna ut över bluffmakeriet.
    Last edited by henriku; 10-12-2020, 02:36 AM.

  • #2
    Kunde inte skriva detta bättre själv! Tack!
    Dock känner jag en hopplöshet inför "bidragseländet".
    Lösningen är enkel - total privatisering så långt som möjligt är. Om något görs/skapas ska det bära sig själv.
    Politikerna. har inte där att göra. De ska skydda och serva oss - det har vi "anställt dom" för. Inget annat.
    Resten ska vi fixa - fria medborgare och företag.

    Frågan är väldigt stor, hur gör man av ett folk som rödmarinerats i hundra år, att få en politisk resning och upplysning om verkligheten? Att det är vi som skapar arbete, inkomster, arbetar och ger en del av våra våra pengar i skatt att förvaltas skydda oss och inte delas ut på ett sätt som förstör både hjärnor och slösas på de mest häpnadsväckande sätt för att makten ska sitta kvar av egenintresse.
    Hur lär man staten buga/respektera alla de som skapar alla värden. Staten tar våra skapade världen och delar ut som sopor. Skatter ska gå till nödvändigheter som gynnar vårt arbete och företag. Ett land ska skötas företagsmässigt där allt onödigt bortskalas. Skatterna ska sänkas, bidrag ska näst intill förbjudas, press ska ej ha stöd, kulturen ska vara självbärande, tillgång och efterfrågan styra samhället, staten ska ej ha banker eller företag, ägandet och produktionen ska ligga hos medborgararna. Behöver staten efter beslut tjänster/produktion så ska de handlas upp på vår fria marknaden, skolor ska leva fritt efter egna regler och konkurrera. Osv osv.....

    Detta kräver en kraftig avpolitisering av hela samhället.
    Politikerna ska tjäna oss och vårt samhälle - inte vara som ett parallellsamhälle ovan oss, folket.
    ​​​​​
    Last edited by Ringaren; 10-13-2020, 07:42 AM.

    Comment


    • #3
      Ja, privatisering av det mesta av offentlig verksamhet är rätta medicinen för flera olika åkommor. Det här hänger ihop med alla rätsstatsfrågorna, eftersom det är omoraliskt att staten ingriper med tvångsmedel i privata mellanmänskliga förhållanden.

      Vad gäller de estetiska frågorna så är den icke-kommersiella skräpkulturen helt enkelt skräp. Teatrar, museéer, bibliotek, biografer och andra etablissemang som människor inte vill betala för av fri vilja har inget existensberättigande. Givetvis bör det finnas teatrar och bibliotek, men enbart seriösa sådana som drivs med vinst.

      Comment


      • #4
        Du skrev "vinst"!

        Betyder att det bär sig och att vi efterfrågar och önskar varan.

        Det betyder att allt annat är oss påtvingat med mina pengar.

        Har alrig varit i en sund affär där ägaren påtvingat mig köpa dennes varor! Normalt finnes icke sådana men i (S)vedala förekommer dylika osunda affärer. Att betrakta som våld.

        De affärer som delar ut sina stulna varor gratis finns normalt bara en gång.
        Last edited by Ringaren; 10-14-2020, 01:07 PM.

        Comment

        Working...
        X