Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kan kontradiktioner existera?

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Kan kontradiktioner existera?

    Det är en utbredd uppfattning nuförtiden att den moderna vetenskapen har ”bevisat” att kontradiktioner faktiskt kan existera. Idén att en sak både kan vara, och den samtidigt kan inte vara - eller att den kan vara en sak och samtidigt vara något helt annat - denna idé må vara ”kontraintuitiv”. Idén må strida mot det ”sunda förnuftet” – men, resonerar somliga människor idag, om vetenskapen harbevisat att kontradiktioner faktiskt kan existera - då måste det väl vara sant att kontradiktioner kan existera? Vi måste väl tro på vetenskapsmännen - eller hur?

    Alla ”vet” väl ju att de moderna fysikerna har utfört vetenskapliga experiment med största möjliga nogrannhet - experiment som otvetydigt bevisar att fotoner och andra elementärpartiklar är just partiklar, men att de också är just vågor samtidigt? Och alla ”vet” väl att fysikerna har bevisat i experiment att en partikel kan befinna sig på ett ställe - men samtidigt befinna sig på ett helt annat ställe - samtidigt? Så länge som partikeln ifråga ännu inte har observerats d.v.s.?

    Men tänk efter – om kontradiktioner kunde existera - hur skulle då bevis kunna finnas till överhuvudtaget? Inklusive ”beviset” att kontradiktioner kunde existera? Vetenskapsmän måste nämligen använda logik för att tolka resultaten av sina experiment. Vetenskapliga teorier och principer är logiska slutledningar från resultaten av observationer - ofta observationer av resultaten av experiment. Och logiken är inget annat än just konsten att göra identifikationer utan kontradiktioner.

    Om kontradiktioner kunde existera, då vore ingen logik möjlig. Och då vore inget bevis möjligt.

    T.ex., hur skulle jag kunna bevisa att jag är en gift man och inte en ungkarl, om kontradiktioner kunde existera? Jag skulle ju likaväl kunna säga ”Ungkarlar har inga hustrur, Thi är min hustru - alltså är jag en ungkarl.” som ”Ungkarlar har inga hustrur, Thi är min hustru - alltså är jag en gift man och inte en ungkarl.” Det första resonemanget innefattar en kontradiktion - men om kontradiktioner kunde existera, då skulle slutsatsen att jag är en ungkarl kunna vara precis lika sann som slutsatsen att jag är en gift man. [I verkligheten är Thi min hustru och jag är en gift man, ifall ni undrar].

    Ingen vetenskap skulle vara möjlig om kontradiktioner kunde existera. Varje experiment, utan undantag, skulle kunna tas för att bevisa vadsomhelst - och inget experiment skulle därför, när allt kom omkring, bevisa någonting alls.

    En fysiker skulle t.ex. kunna göra så här:

    Han skickar en elektron genom ett visst magnetfält. Hans instrument visade att elektronen svängde mot vänster. Han resonerar sedan ”En partikel med en negativ laddning svänger alltid mot vänster, när den skickas genom ett magnetfält med detta fälts polaritet. Denna elektron svängde mot vänster. Alltså har elektronen en positiv elektrisk laddning!”

    Detta skulle givetvis innebära en kontradiktion. Men om kontradiktioner faktiskt existerade skulle detta resonemang vara möjlig. Och fysikern skulle helt enkelt inte veta om elektronen hade en positiv laddning, en negativ laddning - eller något annat! Därför att han skulle lika väl ha kunnat resonera, om kontradiktioner kunde existera, ”En partikel med en negativ laddning svänger alltid mot vänster, när den skickas genom ett magnetfält med detta fälts polaritet. Denna elektron svängde mot vänster. Alltså har elektronen ingen laddning överhuvudtaget!” Detta resonemang skulle också den innebära en kontradiktion. Men om kontradiktioner kunde existera – då kunde man komma fram till vilka slutsatser som helst – från vilka experiment som helst. Och om kontradiktioner kunde existera - då skulle en elektron kunna ha en negativ laddning, en positiv laddning och ingen laddning alls samtidigt! Och inte. Samtidigt.

    Om kontradiktioner verkligen kunde existera - då skulle vi alla bara prata nonsens precis hela tiden!

    Och ”vetenskapsmännen” skulle inte ens behöva göra några vetenskapliga experiment till att börja med. Därför att om kontradiktioner kunde existera, då kunde ju en person som ville veta vad elektronens laddning var kunna resonera så här:

    ” Planeten Venus´ position i förhållande till planeten Mars´ position har ingenting att göra med elektronens laddning. Venus står nu i opposition till Mars. Alltså är elektronens laddning positiv (eller negativ eller obefintlig, beroende på vad ”forskaren” just då kände för att tro på)”. Så om kontradiktioner kunde existera, skulle ingen kunna bevisa att vetenskap var en bättre väg till kunskaper än astrologi eller läsandet av teblad eller skådandet av Tarot kort o.s.v.

    Så bevis skulle vara en omöjlighet om kontradiktioner kunde existera - eftersom icke-existensen av kontradiktioner är en absolut nödvändig förutsättning för att det skall kunna existera något som helst bevis.

    Så hur ”bevisar” då moderna kvantfysiker att kontradiktioner kan existera? De resonerar så här, i princip:

    ”Om en våg skickas genom ett sådant här randmönster ("diffraction grating" heter utrustningen i fråga på engelska), då skapas alltid en viss sorts mönster på väggen bakom randmönstret. Vi skickade en elektron genom ett sådant här randmönster. Och den sortens mönster skapades helt riktigt på väggen bakom randmönstret. Alltså är en elektron en våg!” Men om den allmänna slutsatsen som kvantfysikerna drar av detta är - att kontradiktioner kan existera - om den slutsatsen vore giltig - då skulle det genast bli möjligt att precis likaväl resoneraså här ”Om en våg skickas genom ett sådant här randmönster, då skapas alltid en viss sorts mönster på väggen bakom randmönstret. Vi skickade en elektron genom ett sådant här randmönster. Och den sortens mönster skapades helt riktigt på väggen bakom randmönstret. Alltså är en elektron inte en våg!” Och då hade det väl inte ”bevisats” att kontradiktioner kunde existera? Och då etc. etc.

    Så du ser - alla våra resonemang, utan undantag - de blir bara till nonsens om kontradiktioner kunde existera.
    Last edited by henriku; 10-09-2020, 12:50 PM.

  • #2

    Kan kontradiktioner existera? - Fortsättning

    Hur förklarar man då att kvantfysikerna själva inbillar sig att deras experiment bevisar att kontradiktioner kan existera? Kvantfysikerna måste helt enkelt ha misstolkat resultaten av sina experiment. Och det äralldeles naturligt att moderna vetenskapsmän skulle kunna misstolka resultaten av sina experiment, med tanke på vilka sorters djupt irrationella filosofiska premisser somliga vetenskapsmän släpar på idag (premisser som t.ex. subjektivismen, skepticismen, determinismen, indeterminismen, rationalismen, pragmatismen, logiska positivismen o.s.v.)!

    Men vad har då kvantfysikern för till synes rationell grund att tro att kontradiktioner kan existera? De ”vetenskapsmän” som inbillar sig att deras experiment bevisar att kontradiktioner kan existera - de sågar av grenen de själva sitter på. Deras slutsats att kontradiktioner kan existera upphäver grunden för sig själv.

    Om kontradiktioner kunde existera - då skulle man inte kunna veta att kontradiktioner kunde existera!

    ”Kontradiktionsdyrkarna” - om jag får tillåtas att mynta ett begrepp - de vill både äta sin kaka och ändå ha den kvar. De förutsätter att kontradiktionerinte kan existera - för att i nästa ögonblick kunna ”bevisa” att kontradiktionerkan existera. Så de är kunskapsteoretiska parasiter. De plockar logiken från riktiga tänkare, och de använder sedan logiken för att rycka undan grunden för samma tänkare. De använder Aristoteles för att förstöra Aristoteles.

    Och det är deras yttersta syfte! Att rycka undan grunden för tänkarna. Kontradiktionsdyrkarna är nihilister - de vill vara fria att motsäga tänkarna och komma undan med det.

    Kontradiktionsdyrkarna vill vara obehindrade att säga sådana saker som ”Vetenskapen säger att det är en kontradiktion att man kan konsumera utan att först producera - men kontradiktioner kan existera, så . . .” (Keynesianerna) – och – ”Vetenskapen säger att ”Creationism” utgör en kontradiktion av de vetenskapliga beläggen från bl.a. fossillagren - men kontradiktioner kan existera, så . . .” (de religiösa) – och – ”Vetenskapen säger att det är en kontradiktion av verklighetens fakta att man kan få vadhelst man känner för att önska sig genom att bara önska det - men kontradiktioner kan existera, så . . .” (subjektivisterna) – och ”Vetenskapen säger oss att alla tillgängliga belägg motsäger att människors moraliska karaktär bestäms av deras gener - men kontradiktioner kan existera, så . . .” (nazisterna och rasisterna).

    Så du ser, den här frågan om huruvida kontradiktioner kan existera är inte bara en massa fikonspråk som endast angår invånarna av elfenbenstornen. Frågan är på dödligt allvar! Vår civilisation hänger på huruvida vi - och våra intellektuella ledare - accepterar eller förkastar idén att kontradiktioner kan existera.

    Men denna fråga är faktiskt inte envetenskaplig fråga! Den är en fråga som med nödvändighet kommer före vetenskapen. Frågan är en filosofisk fråga - den är närmare bestämt en metafysisk fråga. (Metafysiken är den gren av filosofin som studerar existensens natur.) De metafysiska frågorna - som den om huruvida kontradiktioner kan existera - de måste besvaras innan några vetenskapliga frågor överhuvudtaget kan besvaras.

    Titta på historien. Först uppstod primitiv vetenskap för flera tusen år sedan. De första vetenskapsmännen att tala om verkade i det antika Grekland. De försökte hitta naturliga förklaringar till skeendena i världen, d.v.s. förklaringar som inte hänvisade till hypotetiska storheter som gudar och andar. Den kanske första vetenskapsmannen/filosofen, Thales, försökte leda i bevis att allting bestod av vatten. Andra giganter följde på honom i antikens Grekland. Under det fjärde århundradet före Kristus levde den största vetenskapsmannen och filosofen av dem alla, Aristoteles. Denna gigant grundlade den systematiska logiken. Först efter det att han hade åstadkommit den bedriften kunde den vetenskapliga utvecklingen ta fart på allvar.

    Aristoteles´ tänkande glömdes bort i Europa under det mörka årtusendet efter Kristus som Kristendomen orsakade. Men mot slutet av Medeltiden återupptäcktes Aristoteles´ tänkande av européerna. Och strax därefter inleddes Renässansen - och därmed framväxten av den moderna vetenskapen. När Europas intellektuella, tack vare Aristoteles, fick lära sig hur de skulle göra för att tänka - d.v.s. När de lärde sig att de skulle tänka utan att tillåta sig några som helst kontradiktioner - då kunde de börja resonera systematiskt - och då kunde de för första gången utföra experiment och tolka resultaten av dessa. Först då blev det möjligt för mänskligheten att dyka flera kilometer ner i havet, tämja kärnkraften, flyga i överljudsfart, resa till månen, upptäcka elementärpartiklarna, skåda galaxer många miljarder ljusår borta i rymden o.s.v.

    Filosofin föregår vetenskapen, kunskapsteoretiskt. Filosofi har företräde framför vetenskapen s.a.s. Om en vetenskaplig teori motsäger en giltig filosofisk princip -måste den vetenskapliga teorin förkastas - inte den giltiga filosofiska principen. Därför att annars sågar man av grenen som man sitter på. Därför att annars försöker man använda vetenskapen till att rycka undan vetenskapens grund! Vetenskapens grund är giltiga filosofiska principer - som den att kontradiktioner inte kan existera.

    Det är förvisso sant att de antika grekerna hade en primitiv vetenskap innan Aristoteles och hans formella logik dök upp. Men det berodde på att de allra första vetenskapsmännen/filosoferna använde logiska resonemang utan att riktigt vara medvetna om vad de gjorde. De hade ingen systematisk, formaliserad logik - utan de utförde endast ett "ad hoc" bruk av logik. Den primitiva ad hoc logiken var en förutsättning för den primitiva vetenskapen - på samma sätt som Aristoteles´ formella, systematiska logik var en förutsättning för den moderna, systematiska
    vetenskapen.

    Vill du fortsätta att njuta av modern läkekonst, av det moderna jordbrukets överflöd av mat, av snabba kommunikationer, av Internet, av persondatorer, av billig energi, av rinnande vatten i bostaden - kort sagt av alla de moderna bekvämligheter som den moderna vetenskapen har möjliggjort? Vill du leva i en civilisation istället för i ett stenålderssamhälle? Då måste du försvara vetenskapen mot kontradiktionsdyrkarnas angrepp på den!

    Fortsatt vetenskap kommer inte att förbli möjlig om idén att kontradiktioner kan existera vinner burskap. Med acceptansen av idén om kontradiktionernas existens kommer vetenskapens och den moderna civilisationens kollaps med nödvändighet att följa.

    Så det är hög tid att mänskligheten börjar ta metafysiken på största möjliga allvar!

    Not: Den metafysiska grunden för insikten att inga kontradiktioner alls kan existera i verkligheten är Identitetslagen - en av de tre mest fundamentala metafysiska axiomerna.
    Last edited by henriku; 10-09-2020, 12:44 PM.

    Comment


    • #3
      Henrik, ge mig namnet på någon forskare som påstår att det finns sanningar som motsäger varandra!

      Comment


      • #4
        Tja, Anders. Jag tror bannemig inte att det finns någon vetenskapsman som har tillräckligt med civilkurage för att uttala orden uttryckligen och offentligen att "Det finns sanningar som motsäger varandra." Men om en kvantfysiker påstår på fullt allvar (t.ex. Niels Bohr för att ta ett konkret exempel) att en subatomär partikel kan vara både en våg och en partikel samtidigt - då förutsätter han logiskt att en kontradiktion kan existera i den subatomära världen (han tror nämligen att en sak kan vara A och icke-A samtidigt och i samma avseende).
        Last edited by henriku; 10-09-2020, 12:45 PM.

        Comment


        • #5
          Jag hade inte väntat mig den sortens diskussioner på dNU.

          Det som sker på kvantnivå är så olikt det som sker på mänsklig personnivå (medelnivå, vardagsnivå) att de begrepp vi bildar på den nivån inte har någon trogen motsvarighet på kvantnivå. Det som sker på kvantnivå kan vi inte beskriva i termer som är hämtade från personnivån. Försöker man det, kan det synas som att man hamnar i motsägelser.

          Så här kan man fråga sig: Varför skulle det inte kunna finnas objekt som i vissa situationer påminner om vågor och i andra situationer mer liknar sådant som vi kallar partiklar? Till och med på personnivån kan ett objekt uppvisa vitt skilda sidor (aspekter), beroende på hur man betraktar det.
          Låt inte orden lura dig!

          Comment


          • #6
            Verkligheten bara är vad den är. Verkligheten på kvantnivå är därför i allt väsentligt (filosofiskt väsentligt) densamma som verkligheten på makronivå. Bara mindre.

            VI vet, på filosofiska grunder, att en existent (en "sak" m.a.o.) inte bade kan vara och inte vara samtidigt och i samma avseende. Det är därför jag hävdar med emfas att ingen existent kan vara en partikel och en våg (d.v.s. en icke-partikel) samtidigt. Det skulle strida mot identitets-axiomet om exempelvist en foton kunde vara både en partikel och en våg samtidigt. Varje sak som existerar bara måste vara en sak allena och inte två, eller flera, olika saker samtidigt. Och denna (metafysiska) princip gäller alldeles oavsett hur enormt litet eller enormt stort existenten är.
            Last edited by henriku; 12-30-2019, 03:46 PM.

            Comment


            • #7
              Henrik: Varje sak som existerar bara måste vara en sak allena och inte två, eller flera, olika saker samtidigt.

              Anders: Farfar och morfar är två olika saker. Men jag är båda samtidigt. Om din tes är sann, så existerar jag inte.

              Mitt syfte med att säga detta är inte att ifrågasätta min egen existens utan ge dig en vink om att du måste tänka igenom varje tes du uttalar och att använda dina ord med större försiktighet. Vad innebär tesen egentligen? Vad betyder de använda orden egentligen?
              Om du tillägnar dig det förhållningssättet kommer dina att inlägg att väga tyngre.

              Comment


              • #8
                Henrik skrev också orden "...och i samma avseende". De orden har en viktig innebörd.

                Alltså: En entitet kan inte vara något annat än sig själv. Däremot kan en entitet vara mångfasetterad, ha olika aspekter och egenskaper, samt ha olika slags relationstillhörigheter.

                Så, visst kan du vara morfar, farfar och svensk och engelskspråkig och trubadur och skribent. Men du kan inte vara en människa och samtidigt vara en sten, en åker, ett vattenfall, en fisk, ett gurglande ljud inuti en kopp eller t.ex. en fläck på solen.

                ----

                Henrik kan självklart tala för sig själv, men likasåväl som du (och jag) har rätt att ställa krav på Henrik om att han ska tänka sig för, så måste han (och jag) få ha rätt att ställa krav på dig att du noggrant ska läsa vad han (och andra här) skriver.

                Comment


                • #9
                  Ja, det vore bättre om Henrik själv svarade. Men eftersom ni har känt varann i årtionden kan du kanske tolka honom. För mig är det inte lätt att veta vad som är väsentligt och oväsentligt av det han skriver. Ska man läsa så noggrant som du kräver så måste man ha indikationer på att texten är så omsorgsfullt skriven att den förtjänar omsorgsfull läsning.

                  Om man finner en eller annan detalj i en text som är oklar, kan man fråga om den. Men vad gör man när texten vimlar av oklarheter?

                  Om "i samma avseende" har en viktig innebörd, borde Henrik ha angett vilka olika "avseenden" han har i åtanke.

                  Om inläggen dNU är tänkta att bara kunna förstås av dem som är förtrogna med objektivismen, så borde det deklareras någonstans. Annars kan du väl inrätta ett särskilt forum för texter som bara kan förstås av skolade objektivister.

                  Hjälp mig att tolka det här citatet: "Verkligheten bara är vad den är. Verkligheten på kvantnivå är I allt väsentligt densamma som verkligheten på makronivå. Bara mindre." Inser du och Henrik vad det egentligen står där? Tror ni verkligen på det?

                  Comment


                  • #10
                    Det finns en tendens bland moderna filosofer att klyva hårstrån. Med risk för att jag stöttar mig med Anders måste jag säga att invändningen att man kan vara både en morfar och en farfar samtidigt är ett exempel på sådant. Det krävs inte mycken eftertanke för att inse att man kan vara farfar till sin sons barn och samtidigt morfar till sin dotters barn. Men att man omöjligen kan vara farfar till dotternsbarn eller morfar till sonens barn - eftersom det skulle medföra kontradiktioner (att man kunde vara fars far till barnet till en mor eller att man kunde vara mors far till ett fars barn.

                    Jag är säker på att Anders besitter tillräckligt med intelligens för att inse det ovanstående. Så jag drar slutsatsen att Anders invändning inte är seriös. Invändningen är ett exempel på hårklyveri och sofism.

                    Och ja - Jag (Och dessutom Filip om jag känner honom så pass väl som jag tror mig göra.) tror faktiskt "på allvar" att verkligheten i allt väsentligt(Filosofiskt väsentligt d.v.s. - eftersom det är filosofin som är det väsentliga i sammanhanget som denna diskussion utgör.)

                    Anders - jag vore tacksam om du kunde ge mig ett enda konkret exempel på en kontradiktion som existerar i verkligheten. Jag tror nämligen på allvar att inteen endaste sådan existerar i verkligheten. Jag har så pass mycket självförtroende i denna fråga att jag ej tror att du klarar av att motbevisa mig på denna punkt!
                    Last edited by henriku; 01-23-2020, 10:03 AM.

                    Comment


                    • #11
                      Visst var jag seriös. Att jag är farfar motsäger inte att jag är morfar -- det var just poängen. Att något kan ha partikelegenskaper motsäger inte att det kan ha vågegenskaper. Hävdar du att en foton inte kan vara både en partikel och en vågrörelse, så har du bevisbördan.

                      Jag förstår inte varför du överhuvudtaget yttrar dig om sånt.

                      Jag kan tillägga att fysikerna länge var oense i frågan om ljuset är vågor eller partiklar. Newton menade att det är partiklar, Huygens att det består av vågor Det dröjde länge innan fysikerna kunde acceptera att ljuset är både och. Fotonernas partikelegenskap visar sig i den fotoelektriska effekten. Vågegenskapen visar sig vid interferens.

                      Kontradiktioner existerar. En utsaga kan motsäga en annan utsaga. Men om de motsäger varann så är minst en av dem falsk.

                      Comment


                      • #12
                        Hej Anders. Tack ska du ha för att du inte tog anstöt av mitt inlägg. Jag insåg efter jag hade postat inlägget att jag hade underskattat utrymmet för oskyldiga kunskapsmisstag. Jag har supit in i mig så pass mycken objektivistisk filosofi under årens lopp att det i mina ögon är alldeles uppenbart att kontradiktioner ej kan existera. Därför gjorde jag missgreppet att utgå ifrån att du hade kommit med ett struntargument för att blanda bort korten.

                        Nu inser jag att du saknar en premiss som jag har lärt mig från Ayn Rand. (Och hon i sin tur lärde sig den här premissen från Aristoteles.) - nämligen att logikens lagar är inducerade från den fysiska verklighetens fakta. En kontradiktion är ej endast en fråga om utsagor. Att utsagor ej får motsäga varandra beror på att en sak, som existerar i verkligheten, ej både kan vara och inte vara samtidigt. Aristoteles inducerade logikens lagar från den varseblivningsmässiga verkligheten. Aristoteles (Och Ayn Rand som följde i hans fotspår) insåg att logikens lagar härrör från Identitetsaxiomet - vilket är ett verklighetens faktum som gäller för samtliga existenter. Logikens lagar är ej uppståndna i ett tomrum. De beror på verklighetens fakta.

                        Ta det klassiska exemplet med den gravida kvinnan. Du vet - "En kvinna kan inte bade vara gravid och icke-gravid samtidigt." Om du funderar på saken bör du kunna inse att detta är inte bara en fråga om att en utsaga ej kan motsäga en annan utsaga. I verkligheten kan ingenfysisk kvinna därute i verkligheten vara gravid och icke-gravid samtidigt! Antingen finns det ett foster därinne i kvinnans mage - eller inte. Antingen har den fysiskt existerande kvinnan befruktats - eller inte! Samma sak med att ett äpple inte kan vara helt grön och helt röd samtidigt.

                        Och för att ta ett exempel från fysikans värld. En fotboll kan inte befinna sig bade inne i målområdet och utanför i målområdet samtidigt. Antingen så har ett mål gjorts eller inte! (Jag bortser nu från gränsfall där domaren har svårt att avgöra för att bollen bara nuddade målområdet.) Av sådana här observationer kan vi dra slutsatsen att en entitet ej kan befinna sig på två olika ställen samtidigt. Även om entiteten ifråga är en subatomär partikel! Och vi vet att detta är en sann utsaga - även om en modern kvantfysiker kommer och påstår att hans experiment har bevisat motsatsen. Vi vet att kvantfysikern måsta ha vantolkat sitt experiment. (se mitt exempel med experimentet rörande elektroner och magnetfält i inlägg ett för att fatta på vilket sätt ett experiment kan misstolkas. Se också mitt resonemang om "kunskapsteoretisk parasitism" i inlägg två.)

                        Den moderna kvantfysikens eländiga tillstånd är för övrigt ett exempel på filosofins makt. De moderna fysikerna har gått rakt in i Immanuel Kants fälla! De blev indoktrinerade med Kants filosofi när de var universitetsstudenter och de har tillåtit Kant att förvränga deras efterkommande tänkande inom fysiken.

                        Kant var en lömsk filosof. Det är många människor som inte klarar av att genomskåda Kant´s kognitiva fällor. Kanske de allra flesta människor aldrig kommer att klara av det utan Ayn Rands hjälp?
                        Last edited by henriku; 01-23-2020, 10:05 AM.

                        Comment


                        • #13
                          HenrikU skrev att "...en existent (en "sak" m.a.o.) inte både kan vara och inte vara samtidigt och i samma avseende."

                          AndersF: Det är givetvis upp till dig själv om du vill läsa texter noggrant och ställa hårda krav på deras stringens, eller inte. Allt jag kan säga om det, är att det är vad jag själv alltid har gjort och alltid gör med sådana texter som gör anspråk på att vara seriösa och genomtänkta. Somliga texter är så bra konstruerade att de står pall för kritiska undersökningar medan andra texter inte gör det. Skillnaden däremellan är en skillnad i kvalitet, och den skillnaden kan man enbart upptäcka om man fokuserar på den.

                          Här är ett exempel på en bra konstruerad textsnutt, som du mycket väl känner igen:
                          "I en rätvinklig triangel är kvadraten på hypotenusan lika med summan av kvadraterna på kateterna."
                          (Och orsaken till att den textsnutten/satsen är "bra" är att den överensstämmer med fakta; vilket är ett allmänt faktum som vi alla kan undersöka och konstatera oberoende av varandra.)

                          Innebär påståendet i den textsnutten att det alltid skulle vara så att arealsumman av kvadraterna på de två kortaste sidorna i en icke-liksidig triangel är lika med kvadraten på den längsta sidan?
                          Nej!
                          För om jag får för mig det, så har jag inte läst (eller alternativt inte kommit ihåg) textsnutten ordentligt. Om jag vill bedöma den textsnutten korrekt så måste jag ta hänsyn till att den enbart gäller för "en rätvinklig triangel".

                          När det gäller olika slags texter som gör anspråk på att vara seriösa och genomtänkta; varför skulle man inte ställa ett lika stringent krav på logisk hållbarhet i samtliga av dem som man kan göra med t.ex. Pytagoras sats? Och varför skulle man inte ställa ett lika starkt krav på sig själv och sin egen undersökningsförmåga inför alla de olika slag av seriösa texter som man väljer att fokusera på?
                          För min egen del ser jag ingen som helst anledning att någonsin kräva något mindre än det, närhelst jag granskar en text som utger sig för att vara seriöst menad. Om en sådan text handlar om geometri eller estetik, eller om aritmetik eller politik, eller om trafikregler eller etik, så gör det ingen skillnad i sak.

                          Här skulle du givetvis kunna invända att det mesta du har fått dig till livs av texter i livet inte är så stringent uppbyggt som t.ex. Pytagoras sats. Du skulle kunna påpeka att du är van vid slarv och därför förväntar dig att det mesta som skrivs är slarvsylta. Och visst är det mesta som skrivs i världen av sämre logisk hållbar kvalitet än vad Pytagoras sats är. Men, varför gå igenom hela livet och missa att det finns flera texter (exempelvis inom ämnet filosofi) som står pall för lika hårda bedömningar som man kan rikta mot Pytagoras sats?

                          --- --- ---

                          AndersF tog upp våg-partikeldualiteten.
                          Wikipedia behandlar den här: https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5g-partikeldualitet
                          Jag citerar inledningstexten under wikipedia-avsnittet Historia:
                          "Newton ansåg på 1600-talet att ljus bestod av partiklar, och han utvecklade en framgångsrik optisk teori baserad på sitt antagande.
                          I början av 1800-talet, visade diffraktionsexperiment av Young och Fresnel på ljusets vågegenskaper: när ljus sänds genom ett gitter uppstår ett karakteristiskt interferensmönster, väldigt likt mönstret från interfererande vattenvågor. Till och med ljusets våglängd kan beräknas utifrån mönstret. När Maxwell i slutet av 1800-talet beskrev ljus som utbredning av elektromagnetiska vågor med Maxwells ekvationer, blev vågbeskrivningen av ljus allmänt vedertagen.
                          1905 förklarade Albert Einstein den fotoelektriska effekten genom att postulera fotoners ljuskvanta av energi med partikelliknande egenskaper. I den fotoelektriska effekten belyses en metallplatta och emitterar elektroner; energin från dessa elektroner bestäms av ljusets frekvens, medan antalet elektroner bestäms av ljusets intensitet. Denna effekt kan inte förklaras om ljus antas vara en våg."
                          (Och forskningen tog inte slut där, utan den fortsatte att finnas till och än idag fortsätter den att fortsätta...)

                          Vi kan konstatera att ljusets fysikaliska natur inte är en busenkel sak att begripa sig på, samt att olika forskare vid olika tidpunkter har gjort olika upptäckter som har kunnat vidaretolkas i olika riktningar.
                          Men vi kan också konstatera en annan sak, nämligen att alla seriösa texter av den här typen kan bli meningsfulla enbart genom att specifikt använda sådana begrepp som t.ex. "partikel", "våg", "foton" och andra fysikaliska termer som t.ex. "hastighet". Förvisso kan ingen av dessa begrepp någonsin begripas av någon utan att undersökas, och det tvistas vetenskapligt om vad några av dem egentligen innebär eller betyder. Men för samtliga av dem gäller ett och samma metafysiskt grundläggande faktum; de är vad de är. Det är faktiskt vad varje enskild seriös vetenskapsman alltid måste basera sina undersökningar, slutsatser och redogörelser på.
                          Dvs. ... en foton kanske är en slags partikel eller kanske en slags våg, men den måste nödvändigtvis vara en foton. En foton kan i ett interferensexperiment förefalla att befinna sig på två eller flera olika platser samtidigt, men den kan inte vara en foton och en icke-foton vid samma tidpunkt och i samma avseende.

                          Vår elementära kunskap om metafysik/ontologi är och förblir mer kunskapsmässigt grundläggande än vad någon avancerad fysikalisk undersökning eller redogörelse någonsin kan bli. Det beror på att identitetslagen gäller otvetydigt för precis allting, oavsett vad som finns för oss att få reda på om t.ex. ljusets natur.

                          Ytterligare ett begrepp som är helt oundvikligt när vetenskapsmän forskar i ljusets natur är begreppet "ljus". Det finns ett ord för detta begrepp i alla språk. Länge innan Newton föddes fanns det överallt tänkande människor som var medvetna om flera aspekter i ljusets natur. De visste alla att ljuset emanerar från en ljuskälla och att det sprids i koncentriska cirklar när det inte möter en blockering som resulterar i en linjärt avgränsad skugga. Tales visste detta när han med trigonometrins hjälp beräknade avståndet till båtar vars masthöjd han kände till. Aristarkos visste det när han försökte beräkna solens och månens storlek.
                          Eratostenes visste det när han kom rätt så nära det rätta svaret på hur stor jordens omkrets är:
                          https://sv.wikipedia.org/wiki/Eratosthenes#Metod_f%C3%B6r_att_m%C3%A4ta_jordens_ storlek

                          Och ingen upptäckt av t.ex. Maxwell eller Einstein har motsagt tidigare människors kunskaper om ljusets natur. De har bara ökat på med nya upptäckter och med nya frågeställningar. Einstein var förövrigt så säker i sin slutsats om att fotonernas bana kröktes vid solen (innan det kunde uppmätas) att han kunde ha kallat sina teorier för absolut-teorier istället för relativitetsteorier. (Vilket han inte gjorde. Däremot funderade han ett tag på att kalla dem för invariansteorier.)

                          Comment


                          • #14
                            Det har blivit så mycket kringsnack i den här tråden att det är svårt att hitta tråden. Delvis beror det på den konstiga rubriken. För att det ska bli hyfs på våra diskussioner bör de vara mer koncentrerade på ett fåtal kärnfrågor och vi bör undvika onödiga utsvävningar.

                            Jag föreslår att varje tes som någon skribent förfäktar ska kursiveras. Då tappar man inte lika lätt fokus. Bland inläggen i den här tråden finns några teser av Henrik, som verkar centrala. Jag föreslår att vi börjar om från början, dels med en rubrik som inte kan missförstås ("existera" kan betyda olika saker), dels genom att alla teser som tråden handlar om kursiveras, medan allt i rak text kan vara kringsnack.

                            En av Henriks teser, som jag uppfattar som central, är följande: Verkligheten på kvantnivå är i allt väsentligt densamma som verkligheten på makronivå. Bara mindre. Om du, Henrik, vidhåller den tesen, så starta en särskild tråd om den. Vill du fortsätta i den här tråden i stället, må det vara hänt, men då kommer det väsentliga att skymmas av all annan text.

                            Comment


                            • #15
                              Anders: Jag har nu gått igenom mina tidigare inlägg på den här tråden och kursiverat de utsagor som jag tyckte var kvalificerade för att kallas för teser.
                              Last edited by henriku; 01-03-2020, 04:30 PM. Reason: Jag rättade till ett grammatikfel som hade slinkit igenom min första korrekturläsning.

                              Comment

                              Working...
                              X