Announcement

Collapse
No announcement yet.

Objektivismens metafysik

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Objektivismens metafysik

    Objektivismen är en heltäckande, systematisk filosofi. Den har omfattande teorier om samtliga de fem huvudgrenarna av ämnet filosofi – metafysiken, kunskapsteorin, etiken, politiken och estetiken. Eftersom denna debattråd hadlar om metafysiken [Jag skrev ursprungligen denna essä som ett inlägg i en debatt om ämnet metafysiken på debattsajten på nätet som hette Newsmill. Detta skedde i slutet av år 2009.] skall jag i denna artikel begränsa mig till att presentera objektivismens metafysik.

    Metafysiken är den gren av filosofin som studerar varandets väsen, d.v.s. "varande som varande". Vad innebär det att ”vara”? Den frågan kanske låter ”flummig” - men svaren man ger på den frågan avgör i hög grad huruvida man skapar en civilisation värd namnet eller ett irrationellt grottmänniskosamhälle. Att ursprungsfolken i Amerika, Afrika, Oceanien och stora delar av Asien levde som vilda jägare i djungeln förr i tiden berodde i stor utsträckning på att de hade felaktiga uppfattningar om metafysikens frågor. Och att den västerländska civilisationen uppstod i Europa berodde till stor del på att de gamla grekernas filosofer, för mera än 2.000 år sedan, i stor utsträckning gav korrekta svar på metafysikens frågor.

    Hur ser då objektivismens metafysik ut?

    Ja, till att börja med är metafysiken är det ställe där filosofin börjar. När man börjar filosofera bör man börja med att kika ut mot världen. Vad ser man då? Jo, vad man än ser så kan man konstatera - oavsett om man lever i Sverige eller Kina eller Argentina - och oavsett om man lever idag, i framtiden eller för många tusen år sedan - ”Det finns något som jag är medveten om.” Oavsett vad du upplever när du öppnar ögonen, lystrar med öronen o.s.v. vet du att ”Det finns något som jag är medveten om.” Denna kunskap är inneboende i samtliga övriga kunskaper som du förvärvar senare i ditt liv. När du lär dig sådana saker som färgskalan, att ett hjul kan rulla, världshistorien, gravitationslagen, atomernas struktur, galaxernas uppbyggnad o.s.v. då lär du dig något om ”Något som existerar - som jag är medveten om.”

    Det ligger flera metafysiska principer inbäddade i den satsen. ”Det finns något som jag är medveten om.” Det är principen om att existensen existerar. ”Det finns något som jag är medveten om.” Det är principen om identitet. ”Det finns något somjag är medveten om.” Det är principen att medvetandet existerar. Låt mig förklara innebörden i dessa tre principer i tur och ordning.

    Att existensen existerar är startpunkten för all kunskap. Det måste först existera något för att vi människor skall överhuvudtaget kunna vara medvetna om något. Vi skulle ju inte kunna vara medvetna om något om det inte fanns något att vara medvetna om.

    Om man verkligen förstår denna princip, då vet man att all religion är en irrlära. Religion går ut på att ett ”jättestort” medvetande, Gud, styr och har skapat universum. Men om Gud är ett medvetande, vad var Han då medvetenom innan Han hade skapat universum? Sig själv? Hur kunde Han ha börjat existera, så att han kunde identifiera sig själv som ett medvetande, om inget att vara medvetet om hade funnits innan Han hade skapat det? Ett medvetande utan något att vara medvetet om är en självmotsägelse. Och ett medvetande som endast är medvetet om sig själv är som ett cirkelresonemang. Vad är innehållet i medvetandet som det självt är medvetet om - om inget annat existerar? Gud skulle vara ett tomrum medveten om ett tomrum. D,v.s. Gud skulle vara ingenting. D.v.s. Gud skulle inte existera!

    Det var de gamla grekernas insikt om att existensen är primär som möjliggjorde för dem att skapa ett sekulärt samhälle för första gången i mänsklighetens historia.

    Att existensen innebär identitet är den andra metafysiska principen. Denne princip säger att en sak inte kan existera, utan att vara något - något specifikt. Det var den gamla grekiska filosofen Aristoteles, den största filosofen av dem alla, som upptäckte denna princip. Principen att en sak måste vara något specifikt, det som det är, utgör grunden för all vetenskap - och utgör grunden för den moderna civilisationen i största allmännhet. Denna princip säger att en sak är vad den är - och att det är allt den är. Mera om denna princip här: Identitetslagen

    En sak kan inte vara både ett äpple och ett päron samtidigt, t.ex. Man kan visserligen lägga ett halvt äpple ihop med ett halvt päron, men då har man bara ett halvt äpple plus ett halvt päron. Äpplet är alltid ett äpple och inget annat - och päronet är alltid ett päron och inget annat. Äpplen och päron kan förvisso förändras, t.ex. genom att ruttna eller genom att göras till saft. Men äpplet kan endast bli till ett ruttet äpple eller till en mängd äppeljuice - och päronet kan endast bli till ett ruttet päron eller till en mängd päronjuice. Vartenda kotte till livsmedelsfabrikant vet ju mycket väl att man inte kan tillverka päronjuice ur äpplen - eller äppeljuice ur päron!

    Vad händer om man inte inser att en sak bara kan vara vad den är? Då blir man som en vilde i djungeln, som lever i skräck för att hans hustru plötsligen skall förvandlas till en jättespindel och skall bita ihjäl honom. Vidskepelse har sin grund i idén att en sak på något vis kan bli till någonting helt annat.

    Att medvetandet existerar är den tredje grundläggande metafysiska principen. Denna princip säger att medvetandet är medvetandet om det som existerar. Medvetandet kan inte existera utan existensen. Det är medvetandet som är beroende av existensen och inte tvärtom. Vi vet att en sten som vi tidigare har skådat ute i en öken fortsätter att existera, även när ingen människa längre råkar finnas där och ser den. Stenens existens är oberoende av medvetandet. Men ett medvetande kan inte trolla fram en sten ur intet. Principen om att medvetandet är beroende av existensen är ett annat sätt att se på principen att existensen existerar. De religiösa människorna har inte förstått denna princip. De inbillar sig att ett speciellt medvetande, d.v.s. "Gud", kan existera utan att ha något att vara medveten om.

    Men många moderna filosofer och vetenskapsmän missar denna princip också, fast på ett annat sätt. De inbillar sig att vi inte kan vara säkra på att medvetandet existerar! Denna irrlära brukar kallas för ”materialismen”. Behavioristerna inom psykologin förnekar t.ex. att människor och djur är medvetna överhuvudtaget. Och marxisterna inbillar sig att medvetandet är något futtigt och betydelselöst - ungefär som ångan som pyser ur ett ånglokomotiv. Och massor av moderna vetenskapsmän lägger sina pannor i veck när de grubblar över skenfrågan om hur de skall kunna bevisa att vi människor är medvetna.

    Dessa materlialister gör på sätt och vis det omvända misstaget som de religiösa. De religiösa inbillar sig att ett medvetande kan existera utan att existensen finns till. Materialisterna inbillar sig att vi kan veta att något existerar - utan att samtidigt veta att vi är medvetna. Men det kan ju inte finnas någon kunskap utan ett medvetande som besitter kunskapen! Existensen av kunskap förutsätter existensen av ett medvetande. Det skulle inte kunna finnas någon vetenskap - om inte vetenskapsmännen själva vore i besittning av var sitt medvetande om de saker som de studerade.

    De tre ovannämnda metafysiska principerna är inneboende i samtliga våra varseblivningar. Ingen senare kunskap vore möjlig om inte samtliga dessa tre principer vore sanna. Därför utgör dessa tre principer filosofins metafysiska axiom.

    Ett axiom är ett stycke kunskap som är uppenbar i all varseblivning, och som är en förutsättning för all senare kunskap. Vi vet att de tre ovannämnda principerna är axiom därför att de inte kan förnekas utan att den som förnekar dem använder sig av dem.

    Hur kan någon förneka att något existerar, t.ex.? Hon kanske argumenterar ”Det vi varseblir kanske bara är våra drömmar”? Då kan du svara ”Jag håller med dig. Allt som finns är drömmar. Inget existerar. Så du och din uppfattning är bara en dröm - och jag behöver således inte ta din invändning mot existensen på allvar”. Så hon förlorar argumentet! Eftersom hon försöker förneka ett axiom.

    Och hur kan någon förneka att det som existerar endast är vad det är? Hon kanske argumenterar ”Människor tycker olika om denna fråga. Det finns människor som tror att saker och ting kan vara något de är och något annat än de är, samtidigt och i samma avseende. Så hur vet du att just du har rätt?” Men då förutsätter hon att det finns ”människor” som ”tycker att saker och ting kan vara något de är och något annat än de är, samtidigt”. Så du kan säga till henne ”Jag håller med dig. Sådana människor finns - men de håller med mig. De tycker att saker och ting bara är vad de är”. Men då måste hon svara ”Men jag sade just att de är sådana människor att de inte tycker att saker och ting bara är vad de är! De bara är sådana människor - och inte något annat. Saker och ting är vad de är!Och därmed basta.” Så hon förlorar argumentet! Eftersom hon försöker förneka ett axiom.

    Och hur kan någon förneka att medvetandet existerar? Hon kanske argumenterar ”Vetenskapsmän har utfört experiment som bevisar att människor inte är medvetna om något”. Då kan du svara ”Ja, du kan inte veta att det finns några vetenskapsmän som har utfört några sådana experiment. Du är ju medvetslös, eller hur? Så du vet ingenting!” Hur skall hon kunna gensäga det? Så du har vunnit argumentet! Eftersom du försvarade ett giltigt axiom.
    Last edited by henriku; 06-25-2020, 01:27 PM.

  • #2
    Objektivismens Metafysik - Fortsättning

    Flera axiom till är inneboende i varje mänsklig varseblivning. T.ex. lagen om orsak och verkan - och principen om den fria viljan.

    När du inser att en sak bara är vad den är och inget annat, är det bara ett kort steg till insikten att en sak bara kan agera i enlighet med vad den är. Om ett äpple bara är ett äpple - hur skulle det då kunna uppföra sig som något annat, som t.ex. en tändsticka eller en hund? Ett äpple kan uppenbarligen inte plötsligen börja brinna, som en tändsticka. Och den kan inte börja skälla eller vifta på svansen, som en hund. Sådana saker tillåter inte äpplets natur. Vad en sak är bestämmer vad den kan göra. Så hela universum lyder under lagen om orsak och verkan. Denna metafysiska princip är givetvis ytterligare en förutsättning för den moderna vetenskapen och för civilisationen.

    När en människa öppnar ögonen och börjar fundera över det hon ser - då använder hon sin fria vilja. Det är hon som bestämmer att hon skall öppna ögonen, och det är hon som bestämmer sig för att börja fundera. Den fria viljan är inneboende i allt mänskligt medvetande. Våra medvetanden är begreppsliga. Till skillnad från de övriga djuren bildar vi begrepp, d.v.s. abstraktioner. Och abstrakta begrepp är så pass komplicerade att ett medvetande inte kan bilda dem per automatik. Det krävs fri vilja för att styra bildandet av begreppen. Det är därför som hundar, schimpanser och delfiner saknar vetenskap. De saknar såväl fri vilja som förmågan att bilda begrepp.

    Hur vet vi att vi har fri vilja?

    Vi vet det på samma sätt som vi vet att gräset utanför fönstret är grönt. Vi varseblir det direkt.

    Hur vet vi att vår fria vilja inte bara är en illusion? Den som hävdar att hon vet att hennes fria vilja bara är en illusion kan inte säga sig veta något. Därför att om något annat än hennes egen vilja har tvingat henne till att inse att hon saknar fri vilja - då kan hon ju inte veta att denna faktor har tubbat henne till att tro på något som är sant istället för att tubba henne till att tro på något falskt. Hennes uppfattning, d.v.s. den att hon själv saknar fri vilja, skulle likaväl kunna vara falsk som sann om hon inte själv innehade kontrollen över sitt eget medvetande.

    Utan fri vilja skulle kunskap vara omöjlig för varje varelse som var felbar [se min essä Den fria viljan här på debattsidan.nu under deltråden Viljans natur under tråden Filosofi, humanism och livssyn].

    Vad spelar det för roll vilken uppfattning man har om metafysiken?

    Varför skall man bry sig om detta ämne överhuvudtaget?

    Därför att man måste veta att saker och ting är vad de är, och att man är medveten om en objektiv verklighet, och att lagen om orsak och verkan gäller, och att man har fri vilja o.s.v. - om man vill överleva. Om man inte tänker igenom de metafysiska frågorna på ett medvetet sätt - då kommer man bara att tro på det som människorna omkring en tror på. Och då blir det slumpen som avgör om man tror på livsgivande metafysiska principer eller livsfientliga dito. Man kanske råkar snappa upp några religiösa villfarelser - som den att ett jättestort medvetande, Gud, styr universum - och att vi människor därmed är hjälplösa. Eller man kanske hamnar i några moderna, materialistiska villfarelser - som den att allt som existerar är materia - och att vi människor därför blott och bart är robotar. Eller några deterministiska villfarelser- som den att människor inte är mera än djur - som betingas av yttre faktorer de inte själva rår för.

    Om man tänker igenom frågorna och sedan accepterar rationella metafysiska principer - då har man en fast grund att stå på när man går vidare och skaffar sig mera specifika och ”praktiska” kunskaper om verkligheten.

    Not: Om du vill läsa mera om den objektivistiska metafysiken kan jag rekommendera denna bok: Objectivism: the Philosophy of Ayn Rand (av dr. Leonard Peikoff).
    Last edited by henriku; 06-25-2020, 01:34 PM.

    Comment


    • #3
      Originally posted by henriku View Post
      Att existensen existerar är startpunkten för all kunskap. Det måste först existera något för att vi människor skall överhuvudtaget kunna vara medvetna om något. Vi skulle ju inte kunna vara medvetna om något om det inte fanns något att vara medvetna om.
      Existensen existerar. Det är objektivismens första axiom. Begreppet existens är ett axiomatiskt begrepp och axiomet skrivs genom en tautologisk upprepning av ordet. Det finns inget annat sätt att göra det på.

      Och vad är det som finns? Vad består existensen av? Jo, av allting. Existensen är allt som finns, och det finns inget alternativ till den. Det finns ingen icke-existens. Ty icke-existensen existerar inte.

      Originally posted by henriku View Post
      Att existensen innebär identitet är den andra metafysiska principen. Denne princip säger att en sak inte kan existera, utan att vara något - något specifikt. Det var den gamla grekiska filosofen Aristoteles, den största filosofen av dem alla, som upptäckte denna princip.
      A är A. Objektivismens andra axiom är identitetslagen, som säger att en sak är vad den är. En sak är sig själv fullt och helt och kan inte vara något annat än sig själv, vid samma tidpunkt och i samma avseende.

      Uttrycket A är A är ett gammalt filosofihistoriskt vedertaget uttryck för identitetslagen, men likväl finns det varianter på hur lagen framställs och tolkas. Wikipedia beskriver uttrycket som ett av de tre tankelagarna: https://sv.wikipedia.org/wiki/Tankelagar
      Det är i och för sig inte (helt) fel, men det är för inskränkt. Identitetslagen gäller för precis allt som existerar inkl. för det mänskliga tänkandets logiska villkor.

      Ayn Rand myntade däremot det insiktsfulla utrycket: Existens är identitet. Det är ett sätt att språkligt understryka identitetslagens allomfattande existens. På samma sätt som det inte finns något alternativ till existensen, så finns det inte heller något existerande alternativ till identitetslagen.

      Originally posted by henriku View Post
      Att medvetandet existerar är den tredje grundläggande metafysiska principen. Denna princip säger att medvetandet är medvetandet om det som existerar. Medvetandet kan inte existera utan existensen. Det är medvetandet som är beroende av existensen och inte tvärtom.
      Medvetandet är medvetet. Så lyder objektivismens tredje axiom. Ett medvetande som inte är medvetet om någonting kan inte existera. Tanken på ett omedvetet medvetande kan bara existera som en felaktig tanke; en motsägelse.

      (Enligt objektivismens andra axiom, identitetslagen, kan inte motsägelser existera annat än som just tankefel. All existens är identitet.)

      Comment


      • #4
        Metafysik plus ontologi!

        ​​Bör inte Ayn Rands metafysik ha ett eget prefix. eller ett eget egennamn. Typ Aynmetaontologi eller något. Metafysik är i sig förvirrande - och inget generellt definierat ord. Mycket och många slåss om det och andra tom vill inte använda ordet.

        Ge gärna objektivistiska kommentarer till detta nedan:

        https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Metafysik

        https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ontologi

        I jämförelse med detta.

        https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vetenskap

        Jag kan inte greppa Ayn R. här. Hon verkar på ställen lämnat klassisk metafysik och dessuton inlemmat ontologin.

        ​​​​Kan väl säga att bland oss matematiker/fysiker kan våra arbeten avfärdas som jäkla "metafysiskt" dravel om vi "trätt utanför" vetenskapliga gränsen.
        Kan jag köpa om man påtalar att det ÄR metafysik/ ontologi. Dock tag inte hänsyn till detta sista stycke. ​​Föregånde är det för mig intressanta.
        Last edited by Ringaren; 10-30-2020, 11:19 PM.

        Comment


        • #5
          Allvarsmetafysik contra Spekulationsmetafysik

          Metafysiken är filosofins första ämnesområde, därför att den besvarar de yttersta frågorna som vi kan ställa om verklighetens natur. Äldre filosofer tog metafysiken på allvar, men i undervisningen vid dagens universitet har metafysikens betydelse nedgraderats. Orsaken till det är Immanuel Kants inflytande. Han hävdade att ytterverkligheten är obegriplig; att vi människor inte är kapabla att förstå ”tinget i sig”. Den felaktiga premissen har kantstött nästan alla samtidens olika filosofiska inriktningar. De flesta nutida filosofer betraktar därför felaktigt hela ämnet metafysik som om det vore spekulation.

          Ringaren har föreslagit att Ayn Rands metafysik bör få ett eget namn. Men eftersom hon inte alls är ensam om att ta metafysiken på allvar, så bör vi hitta ett namn som även täcker in de mycket olika metafysiska idéer som förfäktades av filosofer som Platon, Aristoteles, Augustinus och John Locke. För oaktat skillnaderna dem emellan så tog de alla metafysiken på allvar.

          Jag föreslår därför att vi kallar de allvarligt resonerande filosofernas metafysik för Allvarsmetafysik och de kantstötta tänkarnas metafysik för Spekulationsmetafysik. (Eller alternativt så kan vi kalla deras nedlåtande attityd gentemot metafysikämnet för Struntmetafysik.)

          ----

          Kant publicerade dessa ord i Prolegomena 1783:
          ”Min avsikt är att övertyga alla som finner det värt att syssla med metafysik om att det är oundgängligen nödvändigt att de tills vidare avbryter sitt arbete, betraktar allt det hittills gjorda som ogjort, och först av allt ställer frågan 'om något sådant som metafysik överhuvudtaget är möjligt.' ”

          Ayn Rand publicerade dessa ord i Philosophy: Who Needs It 1974:
          ”Philosophy studies the fundamental nature of existence. As against the special sciences, which deal only with particular aspects, philosophy deals with those aspects of the universe which pertain to everything that exists. In the realm of cognition, the special sciences are the trees, but philosophy is the soil which makes the forest possible.
          Philosophy would not tell you, for instance, whether you are in New York City or in Zanzibar (though it would give you the means to find out). But here is what it would tell you: Are you in a universe which is ruled by natural laws and, therefore, is stable, firm, absolute — and knowable? Or are you in an incomprehensible chaos, a realm of inexplicable miracles, an unpredictable, unknowable flux, which your mind is impotent to grasp? Are the things you see around you real — or are they only an illusion? Do they exist independent of any observer — or are they created by the observer? Are they the object or the subject of man's consciousness? Are they what they are — or can they be changed by a mere act of your consciousness, such as a wish?
          The nature of your actions — and of your ambition — will be different, according to which set of answers you come to accept. These answers are the province of metaphysics — the study of existence as such or, in Aristotle's words, of 'being qua being' — the basic branch of philosophy.”

          Ja, det är definitivt frontalkrock mellan Allvarsmetafysik och Spekulationsmetafysik.

          Min personliga bedömning är att Spekulationsmetafysik är Struntmetafysik och att Allvarsmetafysik är dörrglipan in till allt rationellt tänkande. För tar man inte verkligheten på allvar så finns det ju ingenting överhuvudtaget att någonsin ta på allvar.

          Comment


          • #6
            Där var Du objektivt (och subjektivt) jäkligt taskig mot filosofin såsom ämne i sig.
            Att ge verkliga objekt (ditt objekt? ) negativa subjektiva attribut renderar objektet i sig, i annans sann perception, vara ett subjekt.

            Om metafysiken behövs/finns så går den att kvantifieras och definieras. En spik har objektivt sett en betydelse för snickaren med hammaren - en annan för byggnadskonstruktören som räknar på den. Den som bor i ett hus bryr sig inte om en övermålad spik.
            Det är objektivt en spik MEN......

            Ska jag respektera filosofin såsom ämne?

            Comment


            • #7
              Om du vill kvantifiera existensen -- dvs. summan av allting som finns -- så måste du klara av att räkna till ett. Jag tvivlar inte på att du klarar av det.

              Comment


              • #8
                Just det!
                Glöm inte det!
                Innan Du börjar fundera så kan ju börja med att bestämma vid vilken singu​​lär tidpunkt "summakvantieringen" ska gälla. Att betänka är då att en den tidpunkten ska universellt förstås av den framtida rymdarkeologen "Jonas" på himlakroppen "B1457ZYPER" i "sommargatan" om 50007777 ljuså​​​r
                så att "Jonas" kan översätta/transformera Din singulära tidpunkt till "Jonas" tidräkning.

                Jag hade tagit en kall öl och inte brytt mig om, som Bohr sa, vad Gud gör och när .

                Einstein däremot fick acceptera, under full protest, att kvantmekanikens "matematiska notationer" och "konstigheter" fungerade på " verklighen där han gick bet med sin klassiska matematik. Han tyckte vår klassiska matematik var gudomligt vacker och exakt samt förutsägbar. (Eintein o tärningen Du vet). Hans sista år gick åt för att med klassisk matematik envist försöka korrelera sin matematik till kvantmekanikens notationer. Han hann inte av naturliga skäl enär han hann att "gå bort".

                Mellan kvantfysikerna har hela tiden högst filosofiska diskussioner förekommit. De ville hitta förklaringsmodeller och oense var dom.
                Våra klassiska metoder att determistisk bestämma ett utfall är satta ur funktion i mikro- och superkosmos.
                Kolla "Heisenbergs osäkerhetsprincip" samt modernare kvantmrkanik.

                De stora pojkarna är överens IDAG om risken att man hamnar i sofism om man försöker tillämpa realfilosofi på mikrokosmos/superkosmos.

                Så man har pragmatiskt tillsvidare antagit arbetshypotesen:

                “​​​​​​SHUT UP AND CALCULATE! “

                Objektivister, eller vem som helst - lycka till!

                Jag tar en kall öl och njuter av vår vackra förunderliga natur, typ tjuren Ferdinand, och tackar Honom att jag finns och allt jag får.

                Outgrundliga äro Herrans vägar - (eller något sådant).
                Detta accepterar jag här som en filosofisk "knorr".

                FIAT LUX!
                ​​​​​​(Tänd lampan så vi kan se!)
                Last edited by Ringaren; 11-07-2020, 04:13 PM.

                Comment

                Working...
                X