Announcement

Collapse
No announcement yet.

Den Viljestyrda Intelligensen - Teorin

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Den Viljestyrda Intelligensen - Teorin

    Den Viljestyrda Intelligensen - Teorin Del 1


    Det finns en debatt som pågår bland världens professionella psykologer och psykiatriker angående intelligens. Debatten ställer två, och endast två, alternativ mot varandra. En del psykologer och psykiatriker hävdar att nivån på olika enskilda människors intelligens bestäms av ”nature”, d.v.s. av generna. En del andra psykologer och psykiatriker hävdar att människors intelligensnivå bestäms av ”nurture”, d.v.s. av uppväxtmiljön. Det finns även många psykologer och psykiatriker som hävdar att båda dessa faktorer tillsammans avgör nivån på den enskildes intelligens.

    Jag tycker att den här debatten är förfelad. Därför att jag anser att den enskildes intelligens avgörs av vare sig av generna eller av miljön! Min uppfattning är att det är den enskildes egen fria vilja allena som avgör vilken intelligens hon utvecklar. Varje människa bestämmer själv sin egen intelligens i det långa loppet. Varje människa skaffar sig den intelligens som hon förtjänar – givet hennes egna ansträngningar. (Denna regel gäller dock endast för människor som vid födseln är utrustade med fysiskt normala - d.v.s. oskadade - hjärnor. Det torde vara uppenbart att individer som har drabbats av oturen att föddas med ett intellektuellt handikapp, som t.ex. Downs syndrom, saknar den möjlighet att utveckla en hög intelligens genom att bara anstränga sig som majoriteten av medlemmarna av mänskligheten faktiskt besitter.)

    Det kommer att ta mycken tid och många ord för mig att framlägga min teori i sin helhet. Jag ska därför dela upp jobbet i flera delar. Först presenterar jag själva teorins innehåll i innevarande trådstart. Sedan ägnar jag en separat tråd åt att presentera mina empiriska belägg för teorin Den viljestyrda intelligensen - beläggen . Sedan ägnar jag ytterligare en tråd åt vilken roll människors viljestyrda intelligens spelar i mänsklighetens historia Den viljestyrda intelligensens roll i historien - del 1 . Dessutom ägnar jag en tråd åt förhållandet mellan min teori och den fria viljans grundläggande natur Den viljestyrda intelligensen och den fria viljan .Till slut framlägger jag i en sista tråd de moraliska slutsatser som jag drar av min teori om att fri vilja avgör nivån på varje individs intelligens. Ytterligare några trådar i detta ämne kan tillkomma. Jag har inte planerat helt färdigt ännu.

    Vi måste börja med att klarlägga vad åtminstone jag menar när jag talar om ”intelligens”. En kort definition på begreppet är denna: Intelligens är namnet vi ger förmågan att identifiera verklighetens fakta på ett korrekt sätt. Eller, m.a.o.: En människas intelligens är detsamma som hennes ”intellektuella förmåga”. Det låter antagligen rätt så luddigt. Kan jag precisera? Ja – men då måste jag börja med en kort redogörelse för ett viktigt ämne inom kunskapsteorin.

    När en människa först föds har hon endast varseblivningar. En nyfödd bebis besitter inga som helst begrepp. När bebisen öppnar sina ögon för första gången får hon sin första kontakt (visuellt, d.v.s. – bebisen kan uppleva saker med andra sinnen ännu tidigare – t.ex. känslan av tryck och sedan lättnad när hon passerar ut genom födelsekanalen) med verkligheten. Bebisen börjar på ett tidigt stadium att uppleva varseblivningar.

    Sedan sätter den naturliga utvecklingen igång. Utvecklingen består av att bebisen, i takt med att den blir äldre och utvecklas allt mera, förflyttar sig uppför ”abstraktionsstegen”. Med detta menar jag att bebisen integrerar sina varseblivningar alltmera medan hon växer upp. Och ju mera hon integrerar innehållet i sitt medvetande, som hon har skaffat sig ytterst från sina varseblivningar, desto mera ”abstrakt” blir innehållet i hennes medvetande. Bebisen bildar tämligen konkreta begrepp först, t.ex. boll, kloss, docka, mamma, filt, kudde. Bebisen gör det genom att abstrahera enskilda egenskaper som ett antal konkreta bollar, klossar, dockor, mammor o.s.v. var och en besitter. Sedan integrerar bebisen egenskaperna tillbaka i en ny mental enhet som är inte en ny konkret boll, kloss, docka eller mamma utan är begreppen boll, kloss, docka, mamma o.s.v. Sedan går utvecklingen vidare och barnet bildar sådana mera abstrakta begrepp som leksak, djur, människa, möbel o.s.v. Ytterligare senare klarar barnet av att bilda och greppa sådana ännu mera abstrakta begrepp som utbildning, vetenskap, rättvisa, logik o.s.v.

    Det borde vara uppenbart att ju mer abstrakta begrepp ett barn klarar av att begripa desto bättre, på ett mera komplett sätt, begriper hon världen omkring sig. En abstraktion är en mental enhet som innefattar ett stort antal konkreter. Ju bättre en människa är på att begripa abstraktioner desto mera av verkligheten behärskar hon kognitivt. Och ju mera av verkligheten en människa har lyckats behärska kognitivt, ju högre upp hon har klättrat på abstraktionsstegen, desto mera intelligent har hon blivit.

    Så – enligt min syn består en människas intelligens framförallt av vilken förmåga hon har skaffat sig att begripa och använda abstrakta begrepp och principer. Ett antal verkstadsarbetare klarar kanske av att montera ett flygplan. Men de ingenjörer som designar flygplanet klarar det som verkstadsarbetarna inte gör – de klarar av att tänka ut för första gången just hur verkstadsarbetarna ska göra för att bygga något som faktiskt flyger. Det klarar ingenjörerna av därför att de förstår sig på abstrakta teorier som aerodynamik, materiallära, fysik, kemi o.s.v. Ingenjörerna besitter således mera intelligens än verkstadsarbetarna och klarar därför av mera ifråga om att behärska verkligheten också. (Det föregående gäller för det mesta - med undantag för eventuella fall med ovanligt intelligenta verkstadsarbetare som av någon anledning nöjer sig med med ett jobb vars arbetsuppgifter ligger "under deras förmåga".)

    Så – intelligens handlar alltså om förmågan att begripa och att klara av att använda abstraktioner.

    OK. Är förmågan att begripa abstraktioner på något vist viljestyrt?

    Ja – förhållandet att barnets förflyttning uppför abstraktionsstegen är en naturlig del av uppväxten betyder ingalunda att den är automatisk. Efter det att hon har börjat varsebli entiteter därute i verkligheten och hon har börjat bilda sina allra första, konkreta begrepp, ställs hon inför valet huruvida hon skall söka efter nya kunskaper på längre sikt för att klättra uppför abstraktionsstegen. Det räcker inte med att det lilla barnet väljer att tänka vid ett enda tillfälle. Hon måste upprepa det valet att tänka gång på gång. Och för att göra samma val, att anstränga de gråa cellerna, om och om igen måste hon ha skaffat sig en avsikt att utöka sitt kunskapsförråd. Valet att skaffa sig denna avsikt är ett ”högre följdval” som kommer på fråga först efter det inledande valet att fokusera hennes medvetande. (En parantes här: Allt inhämtande av nya kunskaper för inte med sig en förflyttning uppför abstraktionsstegen. Ibland skaffar sig en individ blott och bart mera detaljerade kunskaper om ämnen som ligger på samma abstraktionsnivå. Men mönstret är att när en människa skaffar sig en någorlunda stor mängd nya kunskaper så "råkar" en del av dem vara mera abstrakta än dem individen redan hade förut.)

    Huruvida en människa presterar den erforderliga ansträngningen som krävs för att satsa långsiktigt på att inhämta nya kunskaper och därmed förflytta sig uppför abstraktionsstegen beror på huruvida hon väljer att göra det! Det är den enskilda människans kognitiva ansträngningar som, över tid, ökar hennes intelligens. Och det beror på henne själv huruvida hon väljer att göra de ansträngningarna.

    Det är samma sak med intelligens som med fysisk kondition. Förutsatt att man inte redan har nått sin maximala fysiska potential så kan man alltid förbättra sin fysiska kondition genom att ”motionera musklerna”. Och likaledes – förutsatt att man inte redan har nått sin maximala potentiella intelligens kan man öka sin intelligens genom att ”motionera gråcellerna”. Fysisk motion ökar den enskildes fysiska förmåga gradvist, över tid. Kognitiv motion ökar den enskildes intellektuella förmåga gradvist, över tid.
    Last edited by henriku; 07-28-2020, 06:26 AM.

  • #2
    DEN VILJESTYRDA INTELLIGENSEN - TEORIN DEL 2

    Vad den enskilde i synnerhet måste ägna sina ansträngningar åt är att klättra vidare uppåt på ”abstraktionsstegen”. Hon måste anstränga sig för att förvärva en allt bättre och bättre förmåga att begripa och använda alltmera abstrakta begrepp och principer. Att förflytta sig ett steg uppför abstraktionsstegen kräver alltid mera ansträngning än att blott och bart utföra tankearbete på den redan uppnådda nivån på abstraktionsstegen. Det är därför som så många medlemmar av mänskligheten väljer att låta bli att klättra. Det känns lättare att fortsätta med tankearbete på den abstraktionsnivå som man redan har uppnått istället för att klättra upp till en ännu högre nivå än förut.

    Alltför många medlemmar av mänskligheten väljer därför att lägga av med jobbet att klättra uppåt på abstraktionsstegen någon gång under den tid de växer upp. De väljer att s.a.s. stänga av utvecklingsprocessen som deras förnuft borde genomgå under uppväxten. De börja vanemässigt söla innan utvecklingen är färdig. De väljer kognitiv stagnation istället för kognitiv utveckling och växt.

    Alltför många människor nöjer sig med att leva på en mental nivå nära varseblivningarna. De lär sig att förstå och lösa konkreta problem. Medan de är unga så ägnar de sig t.ex. åt att lära sig konsten att meka med mopeden eller att fixa mjukvaruproblem på PC:n eller att göra sig själva populära bland tonårsgänget de hänger med. Men de struntar i att göra sig ansträngningen att lära sig behärska ”abstrakta” saker i skolan, som t.ex. kalkyl, filosofi, litteraturvetande, nationalekonomi o.s.v.

    Sådana här individer blir konkretbundna.De blir sådana människor som kan begripa vad ett enskilt träd är men som inte begriper vad en skog eller en biotyp är (bildligt talat, detta är en analogi). De blir i stånd att varsebli de dagsaktuella händelserna i politiken men inte att sluta sig till de bakomliggande filosofiska (idémässiga) orsakerna till händelserna. De blir sådana individer som har för vana att resonera: ”Just nu genomlider vi en lågkonjunktur. Därför måste de politiska partier som sitter vid makten just nu vara kass. Lösningen på alla våra problem är att välja `bättre´ politiker.”

    Sådana individer klarar inte av att förklara just vad det är som gör en del politiker ”bättre” än andra. De klarar inte av att förklara skillnaden mellan en bättre och en sämre politik (Tja, de kanske klarar av att ge sådana skenförklaringar som ”Högre skatter på de rika skulle utgöra en rättvisare och därmed bättre politik.” Varför bör de rika betala högre skatter? ”Därför att de har mera pengar än mig, såklart!”) Så går vederbörande och röstar på sossarna eller kommunisterna. Sådana här typer resonerar också ”Det är klart att allting går åt skogen när en massa invandrare väller in i landet. De är ju så många! Vi har inte råd med dem alla!” Så går vederbörande och röstar på Sverigedemokraterna och kräver att ”svartskallarna skall skickas tillbaka”.

    Varje människa förvärvar den intelligensnivå som hennes egna val och ansträngningar, eller brist på sådana, gör att hon förtjänar. En människas intelligens avgör sedan i sin tur i huvuddrag hur bra hon lyckas i livet. Varje människa slutar med den sortens liv hon förtjänar, givna hennes val och ansträngningar. Jag skulle här vilja parafrasera karaktären John Galt i Ayn Rands roman Atlas Shrugged: “Just as all men are men of self-made wealth, so also all men are men of self-made soul - and all men are men of self-made intelligence.”

    Enligt min uppfattning beror nästintill allting i en människas liv, med undantag för metafysiska olyckor, på hennes fria val. Metafysiska olyckor, det är sådana saker som att man råkar drabbas av en dödlig cancersjukdom, eller att man av misstag blir överkörd av en buss, eller att man råkar födas i en totalitär diktatur. Naturligtvis är det inte den enskildes fel ifall hon råkar ut för en olycka som hon inte själv rår för. Men i stort sett alla en människas framgångar i livet beror ytterst på henne själv. Varje människa har vid födseln en enorm potential. Men det beror på henne själv hur stor del av sin potential hon förverkligar. Den övervägande majoriteten av människorna struntar i att förverkliga mera än en bråkdel av sin potential.

    Valet att tänka är alltid fritt. Så förhållandet att en människa har valt att tänka många gånger förut determinerar henne inte till att välja att tänka en gång till. Och omvänt. En människa som har vant sig vid kognitiv ansträngning kan alltid välja att börja söla. Och en människa som har vant sig vid att söla kan alltid vid ett eller annat tillfälle välja att sätta igång och börja anstränga sitt förnuft. En människa kan alltid förändra sin moraliska karaktär och sina kognitiva vanor - både till det bättre och till det sämre.

    Men det finns en stark tendens till att de allra flesta människor ”låser sig fast” i en av två alternativa vanor vid ett tillfälle i den tidiga barndomen som utgör en skiljeväg i hennes liv - och sedan "ligger kvar" i den vanan livet ut. Valet individen gör vid detta tillfälle görs mellan två alternativ. Å ena sidan kan individen bestämma sig för att nyttan av utökade kunskaper är värd så mycket att de överstiger ”kostnaden” i form av ansträngningen som går åt för att förvärva kunskaperna. En sådan individ utvecklar attityden att kognitiv ansträngning alltid ”lönar sig”. Eller så kan hon istället bestämma sig för att värdet av känslan av välbehag som följer av kognitivt sölande överstiger värdet av utökade kunskaper. En sådan individ utvecklar inställningen att kognitiv ansträngning som regel inte är värt besväret. Hon utvecklar istället inställningen att kognitiv ansträngning sällan lönar sig - att den lönar sig endast i ett nödläge då behovet av att tänka är riktigt desperat.

    Det är vilket val en individ gör ifråga om denna skiljeväg som avgör utvecklingen av individens intelligens. Somliga människor bestämmer sig för att värdet av utökade kunskaper är enormt – och motiverar mycken kognitiv ansträngning. Dessa individer anstränger därför i fortsättningen sina gråa celler mycket och blir följaktligen högintelligenta så småningom. Andra människor bestämmer sig för att värdet av utökade kunskaper är tämligen stor – och motiverar en hel del kognitiv ansträngning. Dessa individer blir medelintelligenta. Medan den överväldigande majoriteten av människorna bestämmer sig för att utökade kunskaper om verkligheten ej är värda besväret alls. Dessa individer anstränger sina gråa celler i mycken liten omfattning och utvecklar därför endast en klen intelligens. De flesta människor som vi ser omkring oss tillhör denna kategori – de är ”de kognitiva sölarna”. Dessa individer utvecklar också endast en klen intelligens och ett klent kunskapsförråd.

    Varje enskild människa slutar således med den intelligens som hon förtjänar tack vare sitt val ifråga om att göra kunskapsinhämtande till ett långsiktigt mål i livet. Var och en ”motionerar upp” sin intelligens om hon väljer att utgå ifrån att kognitiv ansträngning är en lönsam affär.

    Utvecklingen av den enskilde människans intelligens är ej en sprint. Den är ett maraton. För att bli så intelligent som hon överhuvudtaget kan bli måste individen bestämma sig för att bilda ett ”aktivt intellekt” tidigt i barndomen – och sedan måste hon fortsätta med att hålla sig med ett aktivt intellekt under resten av sitt liv. En sådan individ blir sannolikt (enligt min hypotes – som jag kallar ”Den viljestyrda geniets hypotesen” till skillnad från ”Den viljestyrda intelligensens teorin” [NOT 1]) - ett geni som vuxen, som t.ex. Aristoteles, Isaac Newton, Charles Darwin, Ayn Rand. Sådana sällsynta individer utvecklar hela det intellektuella potential som de besitter vid födseln. Men tyvärr är dessa hjältar sällsynta undantag. De överväldigande flesta människor (inklusive jag själv) utvecklar vanan att ”ta det lugnt” ifråga om kognitiv ansträngning, redan vid en tidig ålder. Som en följd av ovanan som vi skaffar oss tidigt i livet stagnerar våra respektiva förnuft under uppväxten (relativt sett, d.v.s. – vi lär oss trots allt mycket nytt medan vi går i skolan). Vi, majoriteten, utvecklar endast en tämligen modest grad av intelligens tack vare våra dåliga fria val i den tidiga barndomen. Varje människa får därför i slutändan den grad av intelligens hon förtjänar.

    Livet är faktiskt rättvis!
    Last edited by henriku; 07-28-2020, 06:31 AM.

    Comment


    • #3
      DEN VILJESTYRDA INTELLIGENSEN - TEORIN DEL 3

      Men – varför är då sådana förment intelligenta vetenskapsmän som de professionella psykologerna och psykiatrikerna benägna att ta det för givet att en människas intelligens måste bero på antingen generna eller miljön? Det beror på att i stort sett samtliga psykologer och psykiatriker har utbildats vid moderna universitet. Där, då de var unga och påverkbara, indoktrinerades de av sina filosofi-professorer med sådana dogmer hos den moderna filosofin som determinismen.

      Determinismen är den filosofiska principen att människor saknar val – de är styrda av antingen externa eller interna faktorer som de saknar kontroll över. Människor rår inte för vad de gör – det är egentligen vad determinismen betyder när allt kommer omkring. Determinismen är en idé som uppstår redan i filosofin, innan vetenskapen kommer på tal. Det är filosofer som har hittat på idén determinismen, inte vetenskapsmännen. Eftersom psykologerna och psykiatrikerna fick lära sig determinismen vid universiteten då de var unga och formbara, så slår dem aldrig tanken som vuxna att människor faktiskt ens kan inneha fri vilja. Att människor har, eller ens kan ha, fri vilja ingår inte i deras föreställningsvärld. Så psykologerna och psykiatrikerna utesluter den fria viljan som en möjlig orsak till intelligens a priori. Och om människors intelligens inte kan bero på deras fria vilja – då måste den bara bero på antingen generna eller miljön. Det finns inga andra logiska möjligheter (bortsett från sådana uppenbarligen irrationella möjligheter som ”Guds nåd” eller ”Kharma”).

      Jag är endast lekman men jag har läst om ”vetenskapliga” undersökningar som skulle bevisa att orsaken till att somliga människor är mera intelligenta än andra är generna. Så här har undersökningarna sett ut enligt vad jag har läst i ”mainstream” tidskrifter. Psykologer och/eller psykiatriker har testat tusentals olika människors intelligensnivå. (Jag är till en början skeptiskt till huruvida dessa tester verkligen mäter på ett meningsfullt sätt människornas intelligensnivå, men vi kan strunta i den detaljen just nu.) De har upptäckt att människornas intelligens saknar någon som helst statistiskt samband med sådana miljömässiga faktorer som den egna utbildningen, familjeförhållanden (t.ex. huruvida en eller båda föräldrarna problem med alkohol eller droger, huruvida subjektet växte upp med bara en förälder eller båda), ”klasstillhörighet” (d.v.s. huruvida uppväxten skedde i en rik familj eller en fattig familj), huruvida subjektet växte upp på landet eller i en storstad, huruvida subjektet fick titta mycket på TV under uppväxten, huruvida testsubjektet hade utvecklat en god hälsa eller inte o.s.v. Vederbörande psykologer eller psykiatriker kunde inte upptäcka någon som helst samvariation mellan några som helst miljöfaktorer och testsubjektens intelligensnivå. ”Alltså: Skillnaderna i subjektens intelligensnivå kan inte bero på några miljöfaktorer. Alltså måste de uppmätta skillnaderna i testsubjektens intelligensnivå istället bero på deras gener!”

      Tillåt mig att säga att de ”vetenskapliga” undersökningarna ovan, om de såg ut som jag har beskrivit dem, är helt feltänkta från första början! Forskarna ovan begår det klassiska felslutet som på engelska kallas ”begging the question”. Psykologerna och/eller psykiatrikerna börjar med att anta att testsubjekternas intelligensnivå måste bero antingen på generna eller miljön. Sedan lyckas de med konsten att utesluta miljön och sluter sig genast till slutsatsen att det då måste vara generna som förklarar testsubjekternas intelligensnivå.

      Men - psykologerna och psykiatrikerna som ansvarade för undersökningen missade det enkla faktumet att det fanns en tredje logisk möjlig förklaring till människors intelligens – nämligen den fria viljan. Så när de hade uteslutit en möjlighet, nämligen miljön – då återstod fortfarande två olika logiskt möjliga förklaringar. Inte bara generna utan också den fria viljan! (Jag håller faktiskt med forskarna om att ovanstående experiment, om den skedde på det sätt som jag beskrev den, faktiskt lyckades bevisa att förklaringen till skillnaderna i människors intelligens inte utgöras av miljön. Men - frågan om förklaringen istället är generna eller den fria viljan kvarstår ju!)


      Jag måste erkänna att sunda förnuftet säger att generna bestämmer den maximala potentiella intelligensnivån som är möjlig för varje människa – och denna maximala potentiella intelligensnivå måste rimligen variera vid födseln mellan olika individer. Det är nämligen så att vi redan nu vet att kvaliteten på olika individers kroppsorgan - som hjärtat, lungorna, ögonen o.s.v. - varierar avsevärt vid födseln. Varför skulle då hjärnan, som är den kroppsorgan som ger upphov till våra förnuft, vara ett undantag? Antagligen sätter kvaliteten på varje individs hjärna en övre gräns för hur mycken intelligens hon klarar av att utveckla.

      Men – säger jag – detta spelar ingen som helst roll i praktiken. Därför att, anser jag, det måste rimligen vara så att skillnaderna i olika individers maximala potentiella intelligens rör sig om olika höjder uppe i stratosfären s.a.s. (Förutsatt att de är utrustade med fysiskt oskadade hjärnor.) Och vad spelar sådana skillnader för roll i praktiken om den överväldigande majoriteten av människorna aldrig bryr sig - d.v.s. aldrig väljer - att lyfta upp sin aktualiserade intelligens till en högre nivå än några futtiga hundra meter över marken? (Marken är i denna analogi varseblivningsnivån.)

      Enligt denna hypotes är det blott och bart för mänsklighetens genier (samt för mänsklighetens handikappade) som generna spelar någon roll i bestämningen av deras aktualiserade intelligens. Ett geni som Aristoteles eller Isaac Newton skulle antagligen inte klara av att öka sin intelligens ytterligare medelst viljestyrd ansträngning. Därför att de har redan gjort så mycket de rimligen kunde - givet sina genetiskt bestämda maximala möjliga intelligens. Och en människa som har oturen att födas med ett handikapp som Downs syndrom saknar av uppenbara skäl någon möjlighet att uppnå en hög intelligens genom att bara anstränga sig. Men för resten av mänskligheten gäller att det är deras fria vilja allena som utgör den enda faktorn som sätter en övre gräns för deras intelligens. De lyfter upp sin intelligens så pass mycket som de gitter - inte så pass mycket de som skulle kunna.

      Sedan finns frågan varför idén om att varje människas intelligens beror på faktorer utanför hennes egen kontroll är så väldigt populär hos allmänheten? Varför kramar så många människor som innehar en modest grad av intelligens den här defaitistiska idén att de är hjälplösa offer för ett medfött handikapp? Varför i hela världen gillar de den där idén?

      Min kvalificerade gissning är att det beror på att de flesta människor har ett dåligt samvete. De anar att deras egen modesta intelligens, och därmed deras sammanhängande modesta framgångsgrad i livet, beror på dem själva. För att skydda sig mot det där besvärliga dåliga samvetet som då hotar dem, klänger de fast på ett desperat sätt vid idén att ”Jag rådde inte för det! Det varinte mitt eget fel! Verkligheten gav mig aldrig en chans - därför att den utrustade mig endast med en genetiskt betingad klen intelligens!”

      Men - själv älskar jag idén att varje människas intelligens beror på henne själv. Därför att så enormt mycket är möjligt om varje människa till nästintill 100% själv rår för sin egen grad av framgång i livet. Om självaste intelligensen är viljestyrd – då skulle i stort sett samtliga världsproblemen kunna lösas om människorna blott och bart gjorde bättre val! Tänk bara vilket underbart paradis vore inom räckhåll om samtliga människor tog tillvara sin möjlighet att utveckla en avsevärt högre intelligensnivå än den de besitter idag!

      Som filosofen Leonard Peikoff uttryckte det i ett annat sammanhang:

      ”To save the world is the simplest thing in the world. All one has to do is think.” (citat ur Objectivism: the Philosophy of Ayn Rand)

      [Leonard Peikoff håller bergsäkert inte med mig om min viljestyrda intelligensens teori”.]
      Last edited by henriku; 07-28-2020, 06:11 AM.

      Comment


      • #4
        DEN VILJESTYRDA INTELLIGENSEN - TEORIN - Del 4

        [Not 1] "Det viljestyrda geniets hypotesen" är en starkare version av "den viljestyrda intelligensen teorin". Hypotesen är att samtliga medlemmar av mänskligheten innehar vid födseln en potential att utveckla ett genis intelligensnivå - om bara de fattar valet att skaffa sig ett aktivt intellekt redan tidigt i barndomen - och om de sedan följer upp det valet genom att faktiskt anstränga sitt intellekt under en lång följd av år. Enligt denna hypotes så beror mänsklighetens svårartade brist på genier på ett sorgligt faktum som har med människornas fria vilja att göra. Nämligen att det överväldigande flertalet av människorna väljer att ägna sig åt kognitivt sölande istället för rejäla kognitiva ansträngningar.

        Men "det viljestyrda geniets hypotesen" är blott och bart en obevisad hypotes. Jag saknar så gott som fullständigt belägg för hypotesen.

        Men "den viljestyrda intelligensen teorin" är en teori. Jag har så pass mycket belägg för teorin att jag har fog för att klassificera idén som en teori. Mitt belägg för teorin presenterar jag i denna uppföljande essä.
        Last edited by henriku; 07-28-2020, 06:32 AM.

        Comment


        • #5
          Sitter här bredvid en leg. psykolog o leg. psykoanalytiker.

          När jag eller annan påstår att någon är intelligent så frågar hon:

          ​​​​​​"-På vad?"

          Comment


          • #6
            Svar till kommentar #3: Jag skulle svara den där psykologen eller psykoanalytikern med "Intelligent betyder att hon är bra på att identifiera verklighetens fakta". Så det enkla svaret är: "På verkligheten".

            Comment


            • #7
              Nja...vi mäter "intelligensen" med test.
              ​​​​​​Ställer en massa listiga frågor i olika frågor att besvaras. De kvantifieras med ett värde(siffra) och alla siffror behandlas genom formel och angives ETT värde. "Dåliga" svar uppvägs av "bra" svar. Den testade får ej heller förklara sina svar.

              ​​​​​​Anledningen till psykologens fråga i mitt föregående inlägg är att "intelligent" (jfr intelligenskvot) inte talar om VAD du är intelligent på. Intelligens är "medelvärde" på begåvningsprofil där begåvningens "frågor" ställes ur den mätandes normer, krav och med den mätandes egen begåvning.

              Men OK - det finns de få som gör upprepade goda test på de mest skillda intelligenstesterna. Vi kan kalla dessa "intelligenta". Men det finns sådana begåvade som är bättre på att bygga fioler än de flesta högintelligenta. Sedan finns det de med mycket hög "social intelligens" - ofta är det de som styr över dig.

              Så - när någon påstår, i normala livet, ett någon är "intelligent" så är följdfrågan "-intelligent/begåvad på vad? “ en intelligent fråga. 😁

              Sedan - jag respekterar din allmänna användning av ordet "intelligent". Ville bara att man i allmänhet ska förstå att "intelligens" inte är hugget i sten.

              Själv är jag rent allmänt mot "intelligenstester" då det är ett djävulskt kollektivtmedel att dela upp flocken i olika "klasser". Bättre, sämre, godtagbara och oönskade. Historien förskräcker.
              Låt människan som individ själv i praktiken visa vad hon gå för!
              Last edited by Ringaren; 11-20-2020, 06:23 PM.

              Comment


              • #8
                Svar till kommentar #7:

                Ringaren: Världen är fylld med rättvisa - inte orättvisa! Därför att det är den enskildes egen fri vilja som avgör vilken grad av intelligens hon utvecklar. Så en människas framgång i livet beror nästan uteslutande på henne själv - bortsett från "metafysiska olyckor". (En metafysisk olycka är en olycka i livet som man inte själv rår för - t.ex. att man blir överkörd av en lastbil då man är ung, eller att man drabbas av en hjärntumor, eller att man råkar födas i en totalitär diktatur.)

                Enligt min uppfattning är det härligt att veta att intelligensen är viljestyrd. Det innebär nämligen att varje människa "rår för det" när det går fel i hennes liv. Och därför är s.k. "vanliga människor" sällanhjälplösa offer!
                Last edited by henriku; 11-23-2020, 01:21 PM.

                Comment


                • #9
                  "Metafysisk olycka" - jepp stämmer - mikrokosmos drabbade mig.

                  Comment

                  Working...
                  X