Announcement

Collapse
No announcement yet.

Första delen i begreppsteorin: vad är ett begrepp.

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • #16
    Originally posted by henriku View Post
    Svar till kommentar #13:

    Du menar alltså, Iris, att Kant föreställde sig att eftersom vi människor inte förmår bilda begripliga begrepp om icke-existerande saker - så är vår begreppsbildningsförmåga bristfällig? M.a.o. Kant slutar som en förespråkare av filosofisk skepticism därför att han har gjort den "förvåndande" upptäckten att våra tankar inte går att begripa då vi tänker om ingenting? Det är så jag tolkar de sista två styckena i ditt inlägg #13.

    Jag förkastar alltså Kants filosofiska resonemang. Kant drar en felaktig slutsats av att vårt tänkande blir obegripligt då vi försöker tänka om icke-existerande saker. Naturligtvis blir våra tankar "konstiga" då vi försöker tänka om icke-existerande saker (som t.ex. kvadratiska cirklar eller vad det nu kan vara). Men det betyder inte att det är något fel med våran tankeförmåga - d.v.s. förnuftet!
    nej - det står inte så, ens med bästa vilja och vad du förkastar kan jag omöjligt veta om du inte postade som Björner.

    Comment


    • #17
      Svar till kommentar #16:

      Man måste läsa mellan raderna. När jag läser de sista två styckena i ditt inlägg #13 så får jag intrycket att Kant lurar sina läsare till att misstro förnuftet genom att visa dem att en massa orimligheter uppstår när de skaffar sig "kunskaper" på grundval av "föreställningar" (d.v.s. premisser) som äro felaktiga utan att de själva är medvetna om det. Istället för att korrigera sina felaktiga premisser då Kant visade dem de orimliga konsekvenserna av dessa felaktiga premisser så hoppade de till slutsatsen att det var något fel på själva förnuftet.

      Kant påförde sin onda filosofi på västländernas intellektuella medelst väldigt kluriga sofismer. Dessutom var Kant en mästare på konsten att (som man uttrycker det på det engelska språket) "muddy his waters in order to make them appear deep" (d.v.s. Kant försökte imponera på sina läsare genom att med flit använda ett omständerligt och svårgenomträngligt fikonspråk).
      Last edited by henriku; 05-25-2021, 01:35 PM.

      Comment


      • #18
        Originally posted by henriku View Post
        Svar till kommentar #16:

        Man måste läsa mellan raderna. När jag läser de sista två styckena i ditt inlägg #13 så får jag intrycket att Kant lurar sina läsare till att misstro förnuftet genom att visa dem att en massa orimligheter uppstår när de skaffar sig "kunskaper" på grundval av "föreställningar" (d.v.s. premisser) som äro felaktiga utan att de själva är medvetna om det. Istället för att korrigera sina felaktiga premisser då Kant visade dem de orimliga konsekvenserna av dessa felaktiga premisser så hoppade de till slutsatsen att det var något fel på förnuftet.

        Kant påförde sin onda filosofi på västländernas intellektuella medelst väldigt kluriga sofismer. Dessutom var Kant en mästare på konsten att (som man uttrycker det på det engelska språket) "muddy his waters in order to make them appear deep" (d.v.s. Kant försökte imponera på sina läsare genom att med flit använda ett omständerligt och svårgenomtränglig fikonspråk).
        jag förstår av den första delen av ditt inlägg som är så emotivt färgat att du har gedigna mångåriga studier inom Kants filosofi... för annars vad du skriver är ju bara samma gamla visa av påstående som är grundlösa av det man har hört men aldrig själv verifierat....
        Tänker alltså tolka dig godvilligt - vilket du inte verkar kunna göra själv.
        Så visa för mig då det du påstår.

        Faktiskt --- visa mig att både Kant inte kunde sitt eget område och att människans kunskap är de facto ofelbar när hon litar på sitt förnuft utan omdöme, nödvändig och tillräcklig reflektion och studier inom ett ämne de uttalar sig om.
        När du gjort det ska jag svara.

        Comment


        • #19
          Svar till kommentar #18:

          För det första påstår inte jag att "människans kunskap är de facto ofelbar när hon litar på sitt förnuft utan omdöme, nödvändig och tillräcklig reflektion och studier inom ett ämne de uttalar sig om." Jag har aldrig påstått att jag är ofelbar. Men: Jag har självförtroende och jag står för det jag tror mig veta. Om jag sluter mig till felaktiga slutsatser om verkligheten då får jag själv betala priset då verkligheten vägrar att anpassa sig. Jag tänker själv - på eget ansvar, och på gott och ont.

          Jag köpte för många år sedan ett exemplar av en svensk (eller engelsk, jag kommer faktiskt inte ihåg vilket och boken ligger nu nere i källarförrådet) översättning av Kritik av det Rena Förnuftet. Jag köpte den boken då den skulle ha varit en av Kants allra viktigaste. Jag försökte läsa boken. Men jag klarade mig inte ens igenom den första sidan. Och det var inte mitt fel. Det var Kants fel. Immanuel Kant skrev med flit den där boken med ett sådant tillkrånglat, svårgenomträngligt och rentav obegripligt språk att bara en läsare med en geniartad intelligens och en ängels tålamod skulle klara av att läsa och förstå det. Jag anser mig ej ha någon moralisk skyldighet att läsa en författare som med flit skriver så att det blir så svårt som överhuvudtaget möjligt att fatta det hon skriver. Det är författarens förbannade skyldighet att skriva med ett klart, tydligt och framförallt begripligt språk. Kant får skylla sig själv om folk drar sig för att läsa honom i original och istället utsätter sig för risken att bli felinformerade därför att de förlitar sig på andrahandskällor.

          Så - mina kunskaper om Kant kommer nästan uteslutande från andrahandskällor. (Jag vet dock av egen erfarenhet att folk talar sanning då de säger att Kant skrev sina texter med flit på ett sådant sätt att det är nästan omöjligt att begripa honom. Jag såg det med egna ögon då jag försökte läsa min kopia av Kritik av det Rena Förnuftet). De andrahandskällor som jag förlitar mig på är framförallt objektivistiska intellektuella. Efter många, många års studier av objektivismen anser jag mig veta så mycket om de objektivistiska intellektuellas kvalifikationer och ärlighet att jag ej tar någon stor risk med att förlita mig på deras framställingar av Kants filosofi. I synnerhet då de objektivistiska intellektuella alltid, utan undantag, backar upp sina påståenden om Kants filosofi med omfattande ordagranna citat. Jag har lärt mera om Kants filosofi från boken The Ominous Parallels än från någon annan enskild bok.
          Last edited by henriku; 05-25-2021, 02:13 PM.

          Comment


          • #20
            Originally posted by henriku View Post
            Svar till kommentar #18:

            För det första påstår inte jag att "människans kunskap är de facto ofelbar när hon litar på sitt förnuft utan omdöme, nödvändig och tillräcklig reflektion och studier inom ett ämne de uttalar sig om." Jag har aldrig påstått att jag är ofelbar. Men: Jag har självförtroende och jag står för det jag tror mig veta. Om jag sluter mig till felaktiga slutsatser om verkligheten då får jag själv betala priset då verkligheten vägrar att anpassa sig. Jag tänker själv - på eget ansvar, och på gott och ont.

            Jag köpte för många år sedan ett exemplar av en svensk (eller engelsk, jag kommer faktiskt inte ihåg vilket och boken ligger nu nere i källarförrådet) översättning av Kritik av det Rena Förnuftet. Jag köpte den boken då den skulle ha varit en av Kants allra viktigaste. Jag försökte läsa boken. Men jag klarade mig inte ens igenom den första sidan. Och det var inte mitt fel. Det var Kants fel. Immanuel Kant skrev med flit den där boken med ett sådant tillkrånglat, svårgenomträngligt och rentav obegripligt språk att bara en läsare med en geniartad intelligens och en ängels tålamod skulle klara av att läsa och förstå det. Jag anser mig ej ha någon moralisk skyldighet att läsa en författare som med flit skriver så att det blir så svårt som överhuvudtaget möjligt att fatta det hon skriver. Det är författarens förbannade skyldighet att skriva med ett klart, tydligt och framförallt begripligt språk. Kant får skylla sig själv om folk drar sig för att läsa honom i original och istället utsätter sig för risken att bli felinformerade därför att de förlitar sig på andrahandskällor.

            Så - mina kunskaper om Kant kommer nästan uteslutande från andrahandskällor. (Jag vet dock av egen erfarenhet att folk talar sanning då de säger att Kant skrev sina texter med flit på ett sådant sätt att det är nästan omöjligt att begripa honom. Jag såg det med egna ögon då jag försökte läsa min kopia av Kritik av det Rena Förnuftet). De andrahandskällor som jag förlitar mig på är framförallt objektivistiska intellektuella. Efter många, många års studier av objektivismen anser jag mig veta så mycket om de objektivistiska intellektuellas kvalifikationer och ärlighet att jag ej tar någon stor risk med att förlita mig på deras framställingar av Kants filosofi. I synnerhet då de objektivistiska intellektuella alltid, utan undantag, backar upp sina påståenden om Kants filosofi med omfattande ordagranna citat. Jag har lärt mera om Kants filosofi från boken The Ominous Parallels än från någon annan enskild bok.
            Två saker.
            Kants språk är inte ogenomtränglig - det är tyska på 1700 talet. Han levde då nämligen.
            Det är ju fy på Kant att han inte hade anständigheten att bli född idag och prata hederlig vanligt svenska så att folk förstår honom - tänk att han inte tänkte på det!

            Men, å andra sidan - har jag kämpat mig igenom hans böcker och tagit hjälp av professor Höffes utmärkta bidrag då denne kantexperten vet vad han talar om och kan förklara vad som åsyftas i en djupare mening. Då inte heller jag föddes i Tyskland på 1700 talet.

            Det fanns inte så få som på den tiden - inte som idag med dagens skolsystem där människor bara lär sig upprepa svaren på frågorna - inget annat - som faktiskt förstod honom. Därav fick hans böcker också - av de som förstod honom - mycket som än idag är grund för en kritisk syn på det mesta som man annars bara tar för att det är sagt av någon auktoritet, lärare eller det står i någon bok.
            Kritiskt tänkande mao.
            Därav valet av hans titlar på sina böcker - det han gör är att kritiskt granska det som de flesta håller för sant utan att kunna ge skäl eller ens begrunda det.

            Det finns inget som helst idealistiskt som Hegel sedan tog i detta projekt att visa på hur vi fungerar --- det är idag till och med så att neurobiologin verifierar stora delar av det som Kant skrev angående hur vi och vår hjärna fungerar...
            Men det får bli en senare fråga...

            Comment


            • #21
              Originally posted by henriku View Post
              Svar till kommentar #18:
              ...
              Jag försökte läsa boken. Men jag klarade mig inte ens igenom den första sidan. Och det var inte mitt fel. Det var Kants fel. Immanuel Kant skrev med flit den där boken med ett sådant tillkrånglat, svårgenomträngligt och rentav obegripligt språk att bara en läsare med en geniartad intelligens och en ängels tålamod skulle klara av att läsa och förstå det. Jag anser mig ej ha någon moralisk skyldighet att läsa en författare som med flit skriver så att det blir så svårt som överhuvudtaget möjligt att fatta det hon skriver. Det är författarens förbannade skyldighet att skriva med ett klart, tydligt och framförallt begripligt språk. Kant får skylla sig själv om folk drar sig för att läsa honom i original och istället utsätter sig för risken att bli felinformerade därför att de förlitar sig på andrahandskällor.

              Så - mina kunskaper om Kant kommer nästan uteslutande från andrahandskällor. (Jag vet dock av egen erfarenhet att folk talar sanning då de säger att Kant skrev sina texter med flit på ett sådant sätt att det är nästan omöjligt att begripa honom. Jag såg det med egna ögon då jag försökte läsa min kopia av Kritik av det Rena Förnuftet). De andrahandskällor som jag förlitar mig på är framförallt objektivistiska intellektuella. Efter många, många års studier av objektivismen anser jag mig veta så mycket om de objektivistiska intellektuellas kvalifikationer och ärlighet att jag ej tar någon stor risk med att förlita mig på deras framställingar av Kants filosofi. I synnerhet då de objektivistiska intellektuella alltid, utan undantag, backar upp sina påståenden om Kants filosofi med omfattande ordagranna citat. Jag har lärt mera om Kants filosofi från boken The Ominous Parallels än från någon annan enskild bok.

              Detta ovan är ett märkligt stycke av information.
              Här påstår en individ att om någon skriver en bok i teoretisk fysik för teoretiska fysiker - så har den individen en "moralisk skyldighet" att skriva som Pippi Långstrump så att en treåring kan förstå vad han skriver.
              För att de som inte har förmågan att - inga studier inom ämnet - ska förstå detta --- annars är han en ond individ (moralisk skyldighet).

              Något så tossigt, märkligt och förvridet har jag sällan läst.
              Men det är norm i Sverige främst bland socialister och vänsteranhängare - för de är ju inte sådana att de har olika förmågor i sitt förstånd, inser att trots att skolsystemet är gratis och de kan studera på universitet --- att de ska behöva det för de är ju Einstein ändå. Och då de är det med sin förvridna logik - men inte begriper vad de läser --- är det ju inte deras fel, deras ovilja att studera, deras kognitiva oförmågor - utan det är de ONDA FÖRFATTARNA som med flit har skrivit så att de inte kan förstå.

              DET är en logik som är så förvriden, och så makalöst obegriplig för en person som har ansträngt sig, jobbat på att kunna begripa, letat och gjort allt man kan för att kunna sätta sig in i komplexa tankegångar.
              Men för dem är allt orättvisor, allt är beroende på att just de var fattiga och deras - fast allt är gratis --- föräldrar var arbetare --- avund har de inte, egen ondska har de inte, förtalar andra gör de inte, ljuger och tror om sig själva något de inte är - har de inte - avund lider de inte av....
              nej oh nej...

              Sön t fölk

              Comment


              • #22
                Kommentar till inlägg #21:

                Iris har enligt eget utsago läst Kant i original. Han har därmed sett med egna ögon precis hur konstlat obegripligt och dunkelt Kant har skrivit sina filosofiska utläggningar. Dessutom sysslar Iris i sitt inlägg ovan med att måla upp en halmgubbe version av mina ståndpunkter. Och Iris försöker intimidera mig med sarkasmer. Jag kan bara dra slutsatsen att Iris är oärlig. Han (eller hon?) evaderar - vill bara inte se sanningen. Trist.
                Last edited by henriku; 05-31-2021, 06:33 AM.

                Comment


                • #23
                  Prolegomana är just den bok där Kant tydligast förebådar positivismen. (Och nej, jag har inte läst Kant på tyska. Jag har även läst två oberoende Kantbiografier. Den ena var av en rysk marxist och den andra minns jag inte vem som var författaren till.)

                  En objektiv ontologi går ut på att existensen är vad den är oberoende av oss, att den är absolut och oundviklig. Existens är identitet, varför identitetslagen gäller för alla existenter. En objektiv kunskapsteori går ut på att vi kan förstå tingen i sig. Att vi uppfattar verkligheten i en viss form innebär inte att vi inte uppfattar den. Men vare sig kategorierna eller de så kallade åskådningsformerna är medfödda. De är inte något vi påför ytterverkligheten, utan det är faktaförhållanden som vi identifierar. Det är ett faktum i ytterverkligheten att entiteter finns, att de består av sina attribut, att de kan röra på sig och att de har relationer till varandra. Rummet är tingens utsträckning. Tiden är rörelsemängder i förhållande till varandra. Som t.ex. att det finns en faktisk relation för oss att upptäcka mellan antalet jordrotationer kring den egna axeln i förhållande till jordens cirkulation kring solen.

                  Begrepp klassificerar existenter i deras helhet. Begreppet är inte bara sammanfattningar av egenskaper hos ting.

                  Vad gäller Gud så är det Guds existens som är garanten för det kategoriska imperativet. (I boken med elevanteckningar från Kants undervisning i teologi påstås det att Kant säger till klassen att om Gud inte finns så saknar hans egen etik ett fundament. Du kan misstro det, om du så vill. Jag gör det inte, och jag finner att det överensstämmer med allt jag har läst av Kant.) Och en petitess till anmärkning är att Kant aldrig gav upp sin fokus på Gud. I hans opublicerade gammelmansanteckningar finns det spekulationer om Gud. Det läste jag i Kantbiografin av Arsenij Gulyga.

                  Comment

                  Working...
                  X