Det omedvetna versus det undermedvetna

[Filip Björner]

Okej.

Innebär detta att Ringaren nu är nöjd med denna formulering i kommentaren #9: "En förenkling av innebörden i begreppet 'det undermedvetna' är att tänka på det som individens personliga minne."

Eller anser Ringaren fortfarande att ordet "förenkling" i den kommentaren är "förödande"?

[Ringaren]

Nja.....
Minnet är som diskreta lådor med innehåll att medvetet plocka fram vid behov. "Hårddisken".
Det undermedvetnna är mer som ett dunkel som har en funktion viktig för varandet. Eftersom det är undermedvetet så använder vi inte denna del medvetet. Men - kan manifestera sig ELLER inte utan att vi tänker på det.

Det senare är ju ändå en förenkling och kan inte påstås vara sann. Den är sann bara för den som vet den är just sann.

Pust - ska nog samla frimärken i. st.

[henriku]

Svar till kommentar #17

Ringaren: Är det inte så att innehållet i ditt minne ej befinner sig i ditt medvetande förutom just i ögonblicket då du minns?

[Ringaren]

Jo sant-men....

Filip skrev på annat ställe:
"Visst var hon "amatör" inom ämnet psykologi. Just därför höll hon sig borta från det ämnet, samt uppmanade andra amatörer att också hålla sig borta från det och överlämna det till proffsen."

Medvetet är det vi använder medvetet beroende av situation och tidpunkt.
Det omedvetna är omedvetet och ligger utanför och kan därför inte studeras med filosofi.

Filosofin ska dra en skrarp gräns mot det omedvetna annars övergår filosofin till mystesism.

Ayn har varit där och "rotat" lite för mycket - dock kanske för att hitta gränsen. Den där gränsen "hit men inte längre" samt sagt det Filip ovan dristade sig att skriva ovan.

[Filip Björner]

Med det "omedvetna" menade Ayn Rand allt det som vi inte vet ett smack om; allt det som vi har blundat för eller det vi har missat, alltså allt det som vi inte vet och inte på något sätt snappar upp... Så, vare sig psykologer eller filosofer kan utforska det.

Med det "undermedvetna" (subconsciousness) menade hon allt det som som vi kan och vet, samt de mentala processer varmed vi hanterar detta, men som vi inte i nuet håller direkt i vår tillfälliga fokus.

En psykolog eller psykiatriker kan via djupsamtal hjälpa en klient med att gräva fram en del ur det undermedvetna. Och det är ingenting som filosofer och andra amatörer ska hålla på med.

Kunskapsteorin (epistemologin) behandlar de mest allmänna frågor vi kan ställa om vetandets/kunskapens natur. Typ: Hur vet vi att vi vet något? Vad är induktion? Vad är deduktion? Vad är ett allmänbegrepp för något? Hur bildas de? Hur kan t.ex. begreppet "människa" referera till alla människor som finns har funnits och kan komma att finnas, trots att var och en av dem är helt unik. Etc.

------

Psykoepistemologin studerar gränssnittet mellan kunskapsteorin och psykologin från ett kunskapsteoretiskt perspektiv. Den behandlar enbart allmängiltiga frågor som vi alla kan observera och verifirera oberoende av varandra. Till det ämnet hör frågor kring hur medvetandet och undermedvetandet samarbetar med varandra, och vilka möjligheter vi har att medvetet styra vårt undermedvetande. Det kan vi bara göra till viss del. Jag klarar t.ex. just nu inte av att låta bli att tänka på rosa elefanter. Jag kan inte beordra mig själv att inte tänka på rosa elefanter. Det fungerar inte. Däremot kan jag måhända med viss framgång kanske klara av att göra motsatsen. Jag kan uppmana mig själv att när jag stänger av denna dator så ska jag för ett ögonblick föreställa mig en skock rosa elefanter som försöker smita i tunnelbanan. Det kanske jag kan lyckas med, om jag nu inte blir störd och glömmer bort det. Och det kan göra detsamma, eftersom det är ett idiotpåhitt till struntsak.

[Ringaren]

Det fungerade! 😎
(Eshtor dvå raap flaschor, aspolut)