Announcement

Collapse
No announcement yet.

Onda ideal - altruismen

Collapse
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Clear All
new posts

  • Onda ideal - altruismen

    ONDA IDEAL – ALTRUISMEN - DEL 1

    I mitt tidigare inlägg här på debattsidan.Nu, ”Onda ideal – miljöismen”, introducerade jag begreppet ”ont ideal”. Ett ont ideal är ett påstått ideal som i själva verket, tvärtemot vad dess´ många anhängares övertygelse, inte alls är ett gott – utan är en form av ondska.

    Miljöismen” är ett slag av ont ideal, av skäl som jag förklarade i det nämnda inlägget. Men det finns många, många exempel i den moderna världen på onda ideal. Ett av de viktigaste, därför att det är ett av de allra mest destruktiva, är altruismen.

    Altruismen är en morallära. Den är den morallära som har förkunnats sedan urminnes tider i västländerna av den Kristna religionen. Den är också den morallära som ligger till grund för samtliga varianter av modern kollektivism.

    Altruismen lär att den enskildes främsta bekymmer skall vara inte hennes egna intressen och nytta, utan någon annans intressen och nytta. Enligt altruismen är ”själviskhet” den största möjliga synden. Att en människa bekymrar sig för och tillvaratar sina egna intressen anses vara en dödssynd enligt altruismen. Man ska tänka på andra inte på sig själv. M.a.o. den enskilda skall alltid tjäna andra människors intressen och inte sina egna. Hon skall vara osjälvisk.

    I Sverige och resten av västländerna idag tar nästan alla det för givet att varande osjälvisk är liktydigt med att vara moraliskt god. Människor räds därför för att vara själviska. De räds för att tillvarata sina egna intressen.

    När en människa verkligen tillämpar principen att inte tillvarata sina egna intressen – då blir givetvis hennes liv ett stort, präktigt misslyckande. Det ligger nämligen i sakens natur att en människa måste främja sina egna intressen för att leva och uppnå lycka.

    Tänk vad det skulle innebära att leva som en konsekvent osjälvisk människa? Då arbetar du hårt för att tjäna pengar. Men istället för att använda dina pengar till att främja din egen lycka ger du bort alltihopa, vartenda slant, till välgörenhet och tiggare. Du tillåter dig själv inga egna nöjen – ty själviskhet är liktydigt med omoral. Du prioriterar inte dina nära och kära över slumpmässiga främlingar. Du ägnar ditt liv åt att göra uppoffringar för andra. Du gagnar aldrig dig själv. Alltid någon annan istället.

    Det är tämligen uppenbart att ditt liv skulle bli ett rent h-vete om du praktiserade den altruistiska moralläran helt konsekvent. Så om du är som människor är i allmänhet så lever du som en hycklare. Därför att du vill leva och uppleva en del personlig lycka. Din självbevarelsedrift hindrar dig från att leva som en riktigt konsekvent altruist!

    Den hemska sanningen är att altruismen är en morallära av en sådan art att den leder till döden närhelst den praktiseras helt konsekvent. Samtliga människor som accepterar den altruistiska moralläran – religiösa såväl som kollektivister – bara måste ”fuska” och leva som hycklare för att skydda sig mot moralen! De bara måste smuggla in åtminstone en smula egennytta (motsatsen till altruismen) för att kunna leva. Den som är fullständigt osjälvisk -som ger bort alla sina värden, till exempel all sin mat, till sina medmänniskor kommer ju själv att svälta ihjäl.

    Nu borde det börja klarna varför jag säger att altruismen är ett ”ont ideal”!
    Last edited by henriku; 08-05-2020, 03:13 PM.

  • #2
    ONDA IDEAL - ALTRUISMEN - DEL 2

    Altruismen medför inte död så länge som dess anhängare skyddar sig mot den genom att leva som hycklare. Men hyckeri håller inte i längden. När altruismen är allmänt accepterad i en kultur, då kommer det förr eller senare med logikens nödvändighet att uppstå enskilda personer som drar ut de yttersta logiska konsekvenserna av den altruistiska moralläran. Och de kommer att uppmana och rentav hetsa allmänheten till att ”Sluta upp med era sketna hyckleri! Börja leva som ni lär! Börja göra rejäla uppoffringar! Nöj er inte med bara litet halvdana uppoffringar!”

    Det är precis det som Hitler gjorde i Tyskland på 1930-talet. Hitler gjorde en stor grej med att han krävde att tyska folket skulle uppoffra sig fullständigt för sitt fosterland. Hitler utnyttjade förhållandet att samtliga tyskar, liberaler såväl som konservativa som socialdemokrater som kommunister som judar, tog det för givet att altruistisk uppoffring för andra var det moraliska idealet. Det tyska folket kunde bara inte invända mot Hitlers hätska argument – eftersom Hitler endast krävde av tyska folket att de äntligen skulle börja leva som de redan lärde. Dessutom använde Hitler den altruistiska moralläran som ett vapen för att smickra det tyska folket! Hitler skrev i Mein Kampf (på sida 297) ”Ariern är inte mest överlägsen ifråga om sina mentala kvaliteter som sådana, men istället i sin villighet att ställa samtliga sina förmågor till samhällets förfogande. I honom är självbevarelsedriften uppnått sin ädlaste form, eftersom han villigt underkastar sitt eget ego under samhället och, om läget kräver det, även uppoffrar det.”

    Hycklande altruismen är inte ett stabilt tillstånd. Förr eller senare kommer den moraliska frågan att ställas på sin spets. Och då måste bara människorna sluta upp med hyckleriet. Då blir deras enda val huruvida de vill löpa hela den altruistiska linan ut och praktisera självuppoffring till döds. Eller om de vill rädda sig själva genom att inte bara praktisera själviskhet utan också förespråka själviskhet som det moraliskt ideal. Konsekvens – antingen konsekvent altruismen med döden som följd – eller konsekvent egennytta med livet som följd – kan vinna.

    Det hör till saken att man inte kan förespråka altruismen men envisas med att kräva att den måste vara frivillig. Altruismen säger nämligen att den enskilde har en tvingande plikt att göra uppoffringar för andra. Närhelst en människa har mat – då har någon annan en rätt till den maten bara för att han behöver den. En människa som tjänar ihop till sin mat har inte en rätt till den enligt altruismen. Någon annan – har rätt till maten utan att ha tjänat ihop till den – blott och bart för att hon behöver den.

    Som Karl Marx uttryckte den altruistiska moralläran: ”Från var och en efter sin förmåga, till var och en efter sitt behov.” Det där ordspråket – som ledde till tiotals miljoner oskyldiga människors onda bråda död i 1900-talets kommunistländer – var inget annat än en helt legitim förklaring av vad moralläran altruismen kräver av människorna.

    Eftersom moralläran altruismen säger att uppoffring är det moraliska idealet – så kan altruismen i förlängningen inte tillämpas frivilligt. Det ligger i sakens natur att altruismen måste genomdrivas med våld. När allt kommer omkring så offrar människorna inte all sin mat, kläder, bostäder, pengar, och allt annat som livet kräver av egen fri vilja. Ingen människa (förutom självmordsbenägna stackare) går ju i döden frivilligt.

    1900-talet blev kollektivismens och massmordens århundrade just på grund av att den altruistiska moralläran hade brett ut sig genom samtliga kulturer världen runt. Det var en ondsint idé – altruismen – som gjorde 1900-talet till massmordens och lidandets århundrade.

    Om vi vill rädda oss själva, och om vi vill rädda den moderna civilisationen från de grottmänniskaliknande varelserna som börjar visa sina fula trynen, då måste vi börja inse att altruismen ingalunda är något vackert ideal. Altruismen är ett ondskans ideal som leder oss i döden om vi följer den.
    Last edited by henriku; 08-05-2020, 03:14 PM.

    Comment

    Working...
    X