Att vara rättvis är att hålla sig till fakta och vara ärlig, samt att enbart ingå avtal med fredliga medel. När du och jag agerar som marknadsaktörer så är vi marknadskrafter. När vi befinner oss i en potentiell köparposition så har vi konsumentmakt, eftersom vi själva väljer vad vi vill köpa. När vi befinner oss i en potentiell säljarposition så har vi ägarmakt, eftersom vi själva väljer vad vi vill sälja.
Vi behöver inte komma överens. Vi kan båda avstå från att göra en affär. Då vinner vi ingenting och vi förlorar ingenting. Så vi väljer att göra en affär enbart när vi båda har något att vinna på det. Genom att byta värde mot värde i enlighet med våra personliga preferenser blir vi båda vinnare. Rättvisans pris är då det pris som vi kommer överens om. Fria marknadspriser är därför rättvisa priser.
När statsmakten låter marknaden vara fri så råder rättvisa. Rättvisans pris är och förblir det fria priset, oavsett hur högt eller lågt det är, eftersom köparen och säljaren då frivilligt har kommit överens om att göra ett byte till ömsesidigt gagn.
Hyresregleringen är ett exempel på orättvisa, eftersom staten tvingar uthyrarna att tillhandahålla bostäder till lägre priser än vad som är rättvist.
Bensinskatten är ett exempel på orättvisa, eftersom staten tvingar bensinköparna att tanka bensin till högre priser än vad som är rättvist.
Subventioner av offentliga bibliotek, teatrar och grupptrafik är exempel på orättvisa, eftersom staten stjäl pengar från människor i syfte att manipulera priser.
Momsen på en liter mjölk i butiken är ett exempel på orättvisa, eftersom staten tvingar konsumenter att betala mer för mjölken än vad som är rättvist.
Arbetsgivaravgiften är ett exempel på orättvisa, eftersom staten både tvingar arbetsköparen att betala ett orättvist högt pris för ett arbetsköp och arbetssäljaren tvingas samtidigt att utstå att staten stjäl en del av lönen.
Enbart fria marknadspriser är rättvisa priser.
Vi behöver inte komma överens. Vi kan båda avstå från att göra en affär. Då vinner vi ingenting och vi förlorar ingenting. Så vi väljer att göra en affär enbart när vi båda har något att vinna på det. Genom att byta värde mot värde i enlighet med våra personliga preferenser blir vi båda vinnare. Rättvisans pris är då det pris som vi kommer överens om. Fria marknadspriser är därför rättvisa priser.
När statsmakten låter marknaden vara fri så råder rättvisa. Rättvisans pris är och förblir det fria priset, oavsett hur högt eller lågt det är, eftersom köparen och säljaren då frivilligt har kommit överens om att göra ett byte till ömsesidigt gagn.
Hyresregleringen är ett exempel på orättvisa, eftersom staten tvingar uthyrarna att tillhandahålla bostäder till lägre priser än vad som är rättvist.
Bensinskatten är ett exempel på orättvisa, eftersom staten tvingar bensinköparna att tanka bensin till högre priser än vad som är rättvist.
Subventioner av offentliga bibliotek, teatrar och grupptrafik är exempel på orättvisa, eftersom staten stjäl pengar från människor i syfte att manipulera priser.
Momsen på en liter mjölk i butiken är ett exempel på orättvisa, eftersom staten tvingar konsumenter att betala mer för mjölken än vad som är rättvist.
Arbetsgivaravgiften är ett exempel på orättvisa, eftersom staten både tvingar arbetsköparen att betala ett orättvist högt pris för ett arbetsköp och arbetssäljaren tvingas samtidigt att utstå att staten stjäl en del av lönen.
Enbart fria marknadspriser är rättvisa priser.
Comment